Julen är över

Nu är julen över för denna gången. Många fina julklappar blev det. Speciellt Benjamin fick många fina saker. Han fick en jättefin ryggsäck i form av en känguru som gudmor Jenny och Andreas köpt i Australien och så fick han megablocks som är jätteroliga att bygga med. Han fick även megablocks av oss men en annan sort som ska bli en båt med Nalle Puh, Tiger och de andra. Han fick kläder, en bultbräda, 2 stolar och ett bord som ska vara i hans rum så småningom, pengar, kritor, block och en massa annat.

Roger och jag har fått presentkort på IKEA, ännu mer pengar (som gick åt till att köpa en ny leksak till oss....), påslakan, jag har fått en klocka, en kokbok med recept på en massa onyttigheter, örhängen och ja, en massa annat.

Leksaken som vi har köpt är en DV-kamera. Jag har velat ha en sedan Benjamin föddes men det har inte blivit av att vi har köpt en men nu så. Vi fick ett stort bidrag till den från våra kompisar i Australien. De överraskade oss genom att skicka med pengar med Jenny och Andreas när de var i Australien. Jenny och Andreas hade sedan köpt presentkort på Mobilia till oss. Nu kan vi filma vår guldklimp så att vi minns alla hans små charmigheter, bus och trix.

Vi har haft fullt upp och varit inbokade med en massa saker fram tills idag. Idag ska vi bara vara hemma och ta det lugnt. Kanske se en film, sortera in den stora klädhögen med rena kläder och kanske äta något gott ikväll.

I morgon är det hockey igen. Gissar att Roger har lite abstinens. Han missade ju en hel match när vi var på semester....Sen är det nyårsafton, nyårsdag (den dagen på året som jag gärna hade strukit ur kalendern av en viss orsak) och sedan ska jag iväg och klippa mig och bli fin i håret. Får väl se om jag sätter in en bild efter besöket...

Här kommer lite bilder.

Benjamin och faster Sussi öppnar paket på juldagen.

Benjamin fick en häftig tygtunnel från IKEA i julklapp av farmor och farfar (matchar hans bord och stolar som han fick av morfar och Gunilla). Benjamin tyckte tunneln var skitrolig. Det var ganska mysigt att lägga sig på rygg mitt inne i den oxå. LIte dålig kvalitet på bilden men den är så härlig med hans smile.

Denna coola retropyjamas hittade vi på rean till Bemi. Jag har spanat in den innan och blev gload när jag hittade den till halva priset. Jag bara älskar designen och skulle gärna köpa ännu fler likadana. Bemi ser så mysig och gosig ut i den. Det finns liknande märkespyjamasar men de kostar ju skjortan. Vi tackar Lindex för att de vill göra fräcka kopior!

Bemi showar lite extra!

Titta morfar!

Titta morfar så fint jag sitter på stolen som jag fick av dig!!

Liiiite foton från resan

Här kommer ett axplock av bilder från vår resa. Detta var till mesta delen av slappe-resa för oss. En resa för att samla krafter inför våren och för att vila upp oss efter alla sjukdomar som vi haft under hösten. Vi tillbringade mycket tid på hotellet. Dels för att vi hade halvpension med frukost och kvällsbuffé (smidigt när man har ett barn som är lite kinkig med maten!) och dels för att vi bodde ganska högt upp på berget så det var en bit ner till centrum och till stranden. Och vägarna ner var slingriga och Bemi blev lite illamående av att åka buss/taxi ner för berget.

Sedan regnade 2 dagar bort för oss så de sista två dagarna gick åt till att lapa så mycket sol som möjligt. Eftersom farfar inte tycker om att ligga och sola var han gärna barnvakt och gick små rundor med Bemi och vagnen. Perfekt!!

Hur som helst, vi hade en underbar vecka i solen. Alla borde få åka bort så här mitt i vintern och få lite sol. Man blir mycket piggare (fast jag varit genomförkyld hela veckan känner jag mig piggare) och gladare av att få se solen. Sen är det ju inte fel att bli av med lite av det vinterbleka i fejset heller....eller förlåt, min hudfärg är liljevit....

Bemi sover just nu, jag väntar på att Roger ska komma hem. Kanske hinner vi slappa lite framför något inspelat program innan Bemi vaknar. I kväll ska vi till gamlefarmor Ruth och fira jul nummer 2 med Rogers släkt.

Så här trött blir man av att bli uppdragen ur sängen kl 04.30 på morgonen. Då somnar man redan kl 7 i mammas famn igen. Bredvid sitter kusin Kim.

Men när man kommer av planet på Gran Canaria är man full av spring så kusin Kim fick jaga busen.

Invigning av poolen. Trots att den skulle vara uppvärmd till 25 grader tyckte vi den var lite kall. Det var nog inte 25 grader celsius de hade värmt upp den till....

Det var så kallt så man blev tom lite ledsen...

Då var det betydligt mysigare att sitta i farfars famn och titta på.

Att åka karusell var en höjdare. Farmor var lite rädd att bus skulle trilla av....

De kanariska bananerna var en höjdare tyckte Bemi Bus. Han klämde minst 2 om dagen, gärna 3-4-5 om han fick bestämma...

Vårt hotell, det var ett ganska vidsträckt hotell med hissar lite varstans som tog en till olika etage. Man behövde karta för att hitta till sin lägenhet de första dagarna.

Utsikten från vår balkong, det ena poolområdet.

Trappan upp från ena poolområdet till det andra. Ganska rejäla nivåskillnader på hotellet...

Bemi och pappa kolla utsikten från balkongen.

Bemi och pappa kramas i poolen.

Busunge!

Mamma Muh och Bus på shoppingcentrat i Puerto Rico.

Bemi kör bil. Tur att han inte ska ta körkort än på ett tag för han kollade inte direkt på "vägen".

I bustagen...

Jag kan stå i stolen fast pappa säger att jag inte får...
Jag är odödlig...

Mamma Muh med son.

Lite suddig bild men den fick vara med för detta är KÄRLEK.
Bemi är väldigt pussig just nu *we like*.

Bemi snor mammas alkoholfria San Fransisco. Denna drink fick jag inte smaka mycket av.

La familia!

Någon som vet vad detta är för träd? Vi gissar på tulpanträd...

Bemi står i trappan på hotellet och säger hejdå till värmen på ett tag!

God Jul

Lilla familjen önskar alla som läser denna bloggen en riktigt God Jul!

Hemma igen

Vi är hemma i kalla Sverige igen. Allt har gått bra. Bemi klarade båda flygturerna finemang. Lite kände han av i öronen när vi landade. Han sov sig igenom båda starterna *ler*. Flyget hem idag var en timme föresenat och det känns alltid som en trist avslutning.

Men vi har haft en skön vecka med mycket sol, mycket bus ocg många glada stunder. Bemi har varit sitt vanliga charmiga jag och till och med lagt på en extra växel och charmat ALLT och ALLA som han har sett! Det har varit en fröjd att ha honom med på semestern och varit underbart att dela detta med honom.

Nu är det dags att sova. Vi är helt slut efter en hel dag av resande. Lämnar er med två bilder på bus, fler kommer om några dagar.

Stor pojke sitter själv i en s tol på balkongen. Han var så stolt att han fick sitta i en likdan stol som vi och mysa och fika. Roger och jag drack iskaffe och Bemi drack juice och åt riskaka.

Min favoritbild på min favoritpojke! Det lyser av bus i ögonen på honom.

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Idag är dan före dan för oss. Dan före stora avresedagen. Jag skulle vara hemma och VAB:a med Bemi men det var nog snarare han som VAB:ade med mamma. Jag vaknade i morse och kände mig så där "soggy" som man gör första dagen då en förkylning bryter ut. Feber, genomförkyld och så hade magen bestämt sig för att reagera på medicinen eller något så den var också i uppror (magen reagerar ibland på hjärtmedicinen).

Jag skulle ju förbereda en massa och kolla av det sista så att vi hade allt med oss. Städa lite här hemma så det ser ok ut när vi kommer hem men nä. Det var bara att inse att jag skulle vara glad om jag kunde ta hand om Bemi. Jag hade dock lite tur. Bemi var nannig i förmiddags och vi la oss strax innan 10 för att vila. En timmes sömn hade ju inte varit fel tänkte jag. Det blev två. Som sagt, Bemi var nog nannig.

Nu kväll har väl den värsta mossigheten lagt sig men jag känner mig en aning svag. Jag har ätit en halv mannafrutti, 1 bagatell (sånt där liknande knäckebröd) och en macka. Mackan i kväll tog mig 20 minuter att äta och då hjälpte ändå Bemi mig....

Men, Roger var hemma en sväng mitt på dagen (han är på hockey nu) och for runt som en virvelvind och fixade de sista sakerna. Jag tror att vi har pejl på läget, har vi inte det finns det nya saker att köpa i Peurto Rico.

Bemi somnade 18.20 efter att redan ha försökt ta sig en pendylare med mamma och somna kl 16.30. Jag fick skaka liv i han illa kvickt. Nu ska jag också snart krypa ner i sängen och sova några timmar. 03.45 ringer klockan i morgon....07.05 lyfter (förhoppningsvis) planet!

See you in a few days när jag förhoppningsvis mår bättre, är utvilad, tagit många härliga bilder på Bemi och familjen och blivit lite, lite solbränd!

Det luktar bränt...

....på jobb upptäckte jag i morse. Efter mycket sniffande i korridoren upptäckte jag att den räliga doften kom från toaletterna. Jag var helt själv här som vanligt på morgonen så det kändes lite otäckt. Efter en halvtimme fick jag tag på vaktmästaren som kom upp och hittade med en gång vad som var fel. En ljusarmatur hade brunnit i natt utanför toaletterna. Så den ska de komma och byta. Förmodligen har det löst ut någon säkring eller något för det är flera lampor i korridoren som inte funkar. Spännande så här sista dagen på jobbet...

Dock känns det lite i halsen just nu, om det är Bemis hosta som hoppat över till mig eller om det är lilla brandincidenten som retar vet jag inte...

Bemi ja. Läkaren sa att det är en kraftig förkylning han har. Vi håller honom hemma från dagis denna veckan för att inga nya baciller ska attackera honom lagom till semestern. I måndags passade som sagt faster honom, i tisdags kom min pappa ner och passade honom (han körde 15 mil för att passa sitt barnbarn!!) och igår och idag passar svärmor Bemi. I morgon stannar jag hemma med honom med en förhoppning att kunna jobba hemifrån lite. Men jag tror att jag tar VAB och så säger jag till lönekontoret efter jul att lägga in timmarna jag jobbar på flexen istället. Jag har en del som måste vara klart till när jag kommer tillbaka den 7 januari och jag kommer inte hinna göra det idag.

Glömt tala om...

...att jag äntligen fått en tid till sjukhuset i Trelleborg. Det är där de ska börja utreda om jag möjligtvis har mammas sjukdom. 15 januari ska jag dit och det stod att det var inbokat ett ultraljud. Eh? Om det är på hjärtat så gjordes det i somras ju på kardiologen i Malmö. Men de vill kanske göra ett nytt?! Jag ska i alla fall ta blodprover innan så det får vi väl åka ner och fixa precis efter nyår när vi är lediga.

Hoppas bara att det inte drar ut på tiden. Vill ha någon form av besked snart. Men å andra sidan är det skönt bara att bollen är i rullning och att det händer lite.

Väntar fortfarande på besked från Mattias om jag ska höja dosen på hjärtmedicinen eller inte. Han skulle ju kolla mot det EKG:et som jag gjorde. Sen hoppas jag få någon form av besked där också, huruvida det blir operation eller inte. Jag tror inte på det förrän jag får ett definitivt besked.

Roger ringde precis. Sussis moppe hade stannat halvvägs mellan Oxie och Svedala så hon fick gå till Svedala med moppen (en bra bit!). Så Roger hinner inte i tid till jobbet i tid. Här sitter jag och kan inte göra något. Rogers jobb är ju så mycket mer sårbart av att han inte kommer i tid. Han skulle öppna klassrummet 7.45 och sen börjar hans lektioner kl 8. Han kan inte gärna ta med Bemi heller, ta ut honom i detta kalla väder.

Bemi verkar inte ha feber idag men han tar sig för örat som om han har ont, han har gnällt stora delar av natten (jag har legat på resesängen inne i hans rum) och han har en hemsk hosta. Han äter i stort sett ingenting. Nu i morse hade han ätit 40 ml välling (mot normala minst 300 ml) och en liiiiten danonino-yoggi. Det räcker inte på långa vägar. Han dricker inte speciellt mycket heller.

Återkommer med rapport....

Sugen på att resa

Bemi är nog sugen på att ut och resa...Idag har han och jag packat ner hans och mina kläder i min resväska. Måste ju börja nu eftersom det är så mycket på G denna veckan. Jag har bestämt mig för att minimera min garderob på resan. Jag brukar alltid ha med för mycket kläder som jag sen inte använder. Så, jag har plockat fram mina favvokläder så får vi som om jag kompletterar med lite mer under veckan. Jag har fortfarande strumpor och trosor kvar att packa ner men det tar inte så stor plats och en tjock stickad tröja till kvällarna och en eller annan topp till kanske. Till Bemi har jag nog fått med det mesta i klädväg OCH där är plats över!! Roger kommer bli chockad!

Jag ska ha långbyxor på mig när vi åker men det blir nog det enda paret långbyxor. Jag räknar med att det är varmt där nere! *ler* Man ska vara optimist. När jag hade packat klart var det bäst att stänga väskan för annars hade jag en liten hjälpreda som säkert packat upp allt igen. Då gjorde Bemi så här:

Han klättrade upp och satte sig på resväskan och där satt han i säkert 10 minuter och pratade och hade sig. Under tiden passade mamma muh på att pyssla lite. Bland annat ett kort till en kompis som snart fyller år.

Bemi satt faktiskt snällt och lekte i vårt sovrum i över en timme så jag fick pysslat. Det var välbehövligt. Det har inte varit så mycket egentid denna helgen pga olika omständigheter.

Bemi har fortfarande feber och han tar sig för örat då och då, som om han har ont. Han äter dåligt, nästintill ingenting faktiskt. Knappt ens välling. Han sov 2 timmar i middags och hade säkert sovit mer om jag inte väckt honom. Så, det blir nog ett telefonsamtal till läkaren i morgon. Faster Sussi kommer ju hit och passar honom i morgon men ska han till doktorn så kommer antingen jag eller Roger hem och går till doktorn med honom.

Nu precis så var Bus på lite bushumör. Han ville leka titt-ut med mamma. Jag la till ett "buh" och det snappade han upp och sa buh ett par gånger. Här är en liten video om det hela.

Nu kom Roger hem och det är dags för pyjamas på junior och ny feberkoll innan det är dags för honom att nanna.

Öroninflammation?!

Vi misstänker att Bemi har öroninflammation igen *suck*. Han har haft feber hela dagen idag, nu ikväll hade han 39.7 *mamma tycker inte om så hög feber*. Nu ikväll har han vaknat 4 gånger på 1½ timme och varit jätteledsen, precis som sist när han hade öroninflammation. Han har knappt ätit något idag, lite välling i morse, mannafrutti och yoghurt till lunch och liiiiite välling nu ikväll. Lite riskakor under dagen också. Han har druckit vatten och lite juice under dagen.

Troligtvis blir det väl en tur till jourläkarcentralen i morgon. Både Roger och jag har mycket på jobb denna veckan i och med att det är sista veckan vi jobbar innan jul. Sen är vi båda lediga i 3 veckor ju. Faster Sussi kunde visst ta honom på måndag så får vi se hur resten av veckan blir. Jag behöver framför allt gå till jobb på måndag och torsdag. På måndag har vi teammöte och på torsdag ska jag och chefen träffa ett företag som ska göra ett jobb åt oss, en broschyr till våra politiker. Så det är texter och foto som ska diskuteras.

Vill ju att junior ska vara frisk tills vi ska resa!!

Blir så glad...

....när jag får oväntade små sms på min mobil. Behöver inte stå något speciellt men känslan av att någon tänker på mig just där och då gör mig glad!

Vad är det Oprah har sagt i ett av sina program? Att man ska hitta tre saker varje dag att vara tacksam över så mår man mycket bättre? Så här kommer min lista för dagen:
1. Oväntade sms
2. Trevligt sällskap till lunch
3. Det är torsdag och därmed snart helg

Bakat pepparkakor

Igår var jag på dagis på eftermiddagen och bakade pepparkakor med Bemi. Fast han var mer intresserad av att flörta och spexa för de andra mammorna. Min lilla clown! Men några pepparkakor blev det i alla fall.

Jag hade ett intressant samtal med rektorn för Bemis dagis, Anette. Trevlig kvinna. Även hon har mötts av kommentarer av att så här små barn inte bör vara på dagis, de passar inte på dagis och skulle ha det bättre hemma med mamma och pappa. Jag berättade att Bemi förra veckan när han var hemma och var sjuk verkade sakna sitt dagis så mycket. Vi har ju en laminerad utskrift av hans dagisbild och han tog fram den flera gånger förra veckan och pekade och pussade på bilden. Man riktigt såg på honom att han gillar personerna som är med på bilden och jag tolkade/upplevde det som att han saknade de personerna som han pekade på. Jag berättade detta för Anette och hon blev så glad och sa att alla som är så kritiska borde höra det, barn kan visst det uppskatta att vara på dagis när de är så här små. Det beror helt och hållet på dagiset, personalen och miljön. Hon sa även att de kritiska borde komma och göra studiebesök och se hur barnen faktiskt trivs.

Jag kan gnälla lite på dagis ibland men det är mest efter en dålig dag. Jag tycker vi har haft tur och fått ett toppendagis med toppenpersonal. De är gulliga och omtänksamma mot barnen, ger barnen en stimulerande dag och hittar på roliga saker med dem. Bara initiativet att vi föräldrar skulle komma och baka med barnen igår tyckte jag var toppen. Man får en chans att träffa de andra föräldrarna och barnen på ett naturligt sätt. När jag nämnt detta på jobb, att jag skulle dit och baka pepparkakor var det mycket suckar och stön och en del som sa att de avskydde sånt när de hade småbarn *ehhh?*. Vem vill inte hitta på roliga saker tillsammans med sina barn? När Bemi är lite äldre tror jag säkert att han kommer tycka det är skoj när vi gör såna saker tillsammans. Nu är han för liten för att förstå det riktigt.

Ikväll ska Roger på hockey så då är Bemi och jag själva hemma. Vi ska ha en myskväll med många kramar, plaskande i badbaljan (han ska bada) och lite byggande med klossar. Hoppas han också är på myshumör *ler*.

I morgon ska jag ut på lunchen och handla de sista julklapparna, det är Trisha och Chris julklapp kvar och den brådskar lite. Jag måste posta den i helgen. Sen är jag färdig med alla klappar. Kanske blir det någon till till Bemi när vi är på Gran Canaria. Han kan aldrig få för många, min lille prins. *saknar*

Nu är det en halvtimme till lunch. Jag och en kollega ska "gå en promenad", vårt lilla kodord för falafel *ler*. Vi är båda så förtjusta i falafel så det brukar bli en sådan i veckan ungefär fast förra veckan var jag ju knappt här så då blev det ingen....

Så trött på jobbet

Puh, det har varit mycket här de senaste dagarna. Är såååå trött på detta stället. *morrar igen* Det hade varit trevligt att få jobba på ett ställe där informationsavdelningens arbete uppskattas. Min chef och jag känner oss totalt överkörda och nervärderade så risken är att de snart står helt utan en informationsavdelning här.

Möttes i morse av ett mail om en text jag lagt in i vårt nyhetsbrev. Texten är skriven av en kille som jobbar på barn- och ungdomshabiliteringen (BoU). Jag skickade igår texten till chefen för BoU och fick idag svar om att jag uttryckt mig helt fel, hon protesterade vilt mot mina formuleringar. Det är inte ens jag som formulerat texten utan en kille som är anställd hos HENNE. Hon kräver att jag ska kunna deras terminologi när hennes egna anställda inte kan det....

Jag har dock inte meddelat henne att det inte är jag som skrivit texten. Hon hade skickat kopia på sitt mail till killen som skrivit texten (för den handlar om det jobb han gör) så det känns som om det är upp till honom att säga ifrån att det var han som skrivit "fel" formulering.

Tonen i mail som man får här är så skrämmande oförskämd så det är inte sant. Sen kommer min chef in och visar ett mail som hon har fått av samma person som även det är helt oförskämt och det handlar också om nyhetsbrevet. *suckar* Nyhetsbrevet är mitt "skötebarn" så jag tar illa vid mig av hennes antydningar.

Grejen är den att just det här med terminologin har jag råkat ut för en gång innan. Jag råkade skriva den dövblinde i en text och fick då världens utskällning för att jag hade skrivit så när man "ska" skriva personer med dövblindhet. Texten jag skrivit var ett sammandrag av ett seminarium jag varit på där jag är hundra på att de själva sa den dövblinde och liknande. Hur ska jag veta att man inte får säga så när ingen har gått igenom terminologin med mig när jag började här? Är det något som jag förväntas kunna automatiskt? Då får de ju skriva en manual med icke godkända ord/meningar och vad man kan skriva istället... Det var ungefär i samma klass, det som jag fick i dagens mail.

Jag var redan innan rädd för att min chef kanske kommer att sluta (hon började i maj i år) eftersom de behandlar henne som.... Hon är väldigt duktig och kan sin sak men de låter henne inte göra det som hon är bra på utan vill hela tiden ha ett finger med och ändra saker.

Vi är ju en förvaltning som har många funktionsshindrade brukare. Ska vi då inte föregå med gott exempel och ge ut information som är lättillgänglig för medborgarna? Måste "vi" krångla till språket i våra texter så mycket att det blir svårförståeligt även för oss själva bara för att "vi" tror att "vi" verkar smartare då? Med "vi" menar jag speciellt 2 personer som sitter i vår ledningsgrupp och som ständigt ska opponera sig mot allt som alla andra gör.

Vi på kommunikationsavdelningen är anställda för att göra informationsjobbet, dvs bla formulera texter så att våra medborgare förstår. Det skrivna ordet är vår gebit. Om ledningsgruppen ständigt ska ha ett ord med i allt vi gör, gör jobbet själva då!

Blä! I måndags hittade en kompis ett ledigt jobb på hennes arbetsplats som nog skulle kunna passa mig. Då funderade jag på att söka det, nu SKA jag söka det jobbet. Tänk att få jobba på ett företag där man inser vikten av bra och korrekt information?! Dessutom skulle det jobbet innebära en ganska markant löneförhöjning jämfört med nu så det hade ju inte heller varit helt fel.

Usch, hela denna dagen fick en dålig start. Jag sitter här och är så irriterad och kan inte släppa det.

Gissa vad jag gör idag?

Japp, jag VAB:ar. Ovanligt! Bemi och jag har varit hos doktorn idag. Han har nu haft hög feber i 5 dagar och BVC tyckte att det skulle kollas upp. Visade sig att han har öroninflammation. Inte konstigt att han varit mer gnällig än vanligt denna veckan, haft svårt med balansen och inte velat äta. Idag på morgonen ville han inte ha så mycket välling och han ratade tom sina riskakor! Då mår Bemi inte bra. Så, penicllin i 5 dagar, 3 gånger om dagen.

Det har varit så mycket skriverier om Svedala vårdcentral, att det är dåligt där och bla bla. Men jag måste säga att det blivit mycket bättre. Det är lättare att få tider där och läkarna är bättre och verkar stanna längre än innan. Läkaren vi hade idag har vi inte varit hos innan men jag hade gärna haft honom som husläkare. Jättetrevlig och tog sig tid.

Bemi däckade i vagnen på väg hem, tom utan napp! Så det var till att lirka av honom kläderna och bära upp honom till sängen. Men det gick. Han ligger där uppe och snusar nu och jag äter lite pepparkakor med ädelmjukost, mums! Farligt gott!

Det var meningen att vi skulle ut och handla julklappar med Rogers systersöner i morgon. Men har Bemis feber inte gett med sig så får jag väl stanna hemma med honom. Jag får väl fixa mina julklappar någon annan gång *känner viss panik*.

Just det, jag var och hälsade på en liten nyfödding igår, Beatrice. Född i onsdags morse. Det är Magnus och Marie som äntligen fått sin lilla tös. Magnus jobbar på hockeyn med oss, eller ja, jag jobbar inte där så mycket just nu och Magnus hjälper till lite då och då numera. På plan 3 i det huset jag sitter och jobbar finns BBs egenvårdsavdelning så det var bara att traska 2 trappor ner igår när jag skulle hälsa på. Smidigt!

Nu hör jag lite ljud där uppifrån. Bäst att kolla honom. Han borde vara lite hungrig nu....

Ny blogg, VAB och lussekatter

Tre veckor på dagis klarade Bemi utan att bli sjuk....wow. Förra veckan fick han ju MPR-vaccinet på BVC och gissningsvis så är det det han har reagerat på. Natten till igår var han så stökig och ville inte sova. Till slut fick han komma in och ligga bredvid mig men det tog 2½ timme att få honom att somna om. Helt rätt, jag gick inte till jobbet efter den pärsen. På kvällen fick vi sen förklaringen. Han fick 40 graders feber. Så hög feber har han aldrig haft. Han fick alvedon men det verkade inte som om den sänkte febern speciellt. När jag gick in till honom för att titta till honom kl 22 låg han vaken och tittade och sen kunde jag inte gå därifrån för då var det "katastrof" och han blev jätteledsen.

Han och jag somnade inte om förrän efter midnatt så det var en stöknatt till. Mao har jag varit hemma idag också. Men vi har inte varit ensamma.....Roger fick en släng av vinterkräksjukan natten till igår så han har också varit hemma både igår och idag. Igår var det inte mycket med honom dock, han låg mest och sov efter nattens pärs. Idag har han varit betydligt piggare och trodde att han skulle kunna gå till jobbet i morgon eftersom Bemi bara hade febergräns i morse...

Nu i eftermiddag hde febern stigit på Bemi igen till 38.6 så det var alvedon med en gång för att den inte skulle stiga till 40 igen. Bemi har sitt karakteristiska mat-vägrar-humör nu när han är sjuk, stackaren. Men kall gröt går bra.

Jag måste dock gå till jobbet i morgon. På måndag ska vårt nyhetsbrev för december vara klart och skickas till ledningsgruppen för godkännande och på tisdag ska det skickas ut till alla medarbetare. Så jag har lite att göra.... Om det nu inte är så att jag fått Rogers baciller....

Idag har familjen i alla fall bakat lussekatter. Bemi var så nyfiken på vad vi gjorde och lekte lite med degen. Sen gick han och vaktade ugnen när lussekatterna var inne. Han stod och smackade och tittade lystet. Han är ju en värre fika-kung än mamma och pappa tillsammans. Man ser på honom att han älskar att sitta och fika med oss, han myser i fulla drag. Så, när vi dukade upp fika med varma, nybakta lussekatter var han uppe i varv.....sen visade sig att han inte gillade bullarna *hihi* så det fick bli majskrokar istället.

Jag har lanserat en ny blogg: hannassmycken.blogspot.com *rusa in och titta nu*
Jag gör ju en del smycken och bestämde mig för att lägga ut dem på en blogg. Än så länge har jag mest sålt på Rogers jobb och lite på mitt jobb och på en och annan marknad. På fredag ska Roger ta med till jobbet och sälja så det kan hända att en del försvinner då. Så är ni intresserade av något så tveka inte!! Maila mig för prisuppgifter, halsbanden brukar ligga mellan 160-180 kr och armbanden runt 100 kr. Jag har inte skrivit ut priser för att inte skattenissarna inte ska sniffa runt på sidan....*svarta monetas*.

I morgon är det 2½ vecka tills vi åker till Puerto Rico!!! Gissa om vi längtar....

Baka, baka...

Titta vad han kan *host*

Resultatet

Städa, tvätta, handla och en promenad

Idag har vi haft en sån där "måste"-dag, dvs en mindre skoj dag men såna dagar måste man också ha....

Vi har plockat undan, städat, veckohandlat och tvättat ett antal maskiner (det blir några i morgon med....). Men vi hann faktiskt med en liten promenad ut med Bemi. Han älskar verkligen att gå ut på promenad och att gå till lekplatsen. Iklädd sin nya overall som mamma muh fyndat för 135 spänn inkl porto på babyboom.nu tog vi en promenad till lekplatsen på området bredvid.

Men det var kallt ute idag så det blev en kort visit innan vi begav oss hem igen. Men Bemi verkade nöjd. I morgon kommer Armins och tvillingarna hit på besök så då går vi nog också ut en sväng. Mamma Muh ska se till att vara bättre påklädd då....

Han ser så rädd ut på denna bilden och han stod helt blixtstilla, rörde inte en fena...

Söta, underbara Benjamin!

En lite mörk bild men hans smile på denna bilden är så härligt!

Han äter själv

Vi har varit lite....fega eller vad ni vill kalla det med att låta Bemi äta själv. Men igår signalerade han tydligt att han ville äta själv så han fick testa lite grann. Idag bestämde jag mig för att låta honom äta själv från start. Jisses vad han åt!

Jag hade tagit fram kyckling, potatis och sås från frysen och det var poppis. Det var en stor portion men han slevade i sig allt och i en rask takt! Okej, han blev gaaaanska kladdig, ända upp i håret. Men Mamma Muh klarade detta utan att flippa ut *ler*. Sen blev det direkt in på toa och tvätta händer, mun och ja, hela ansiktet....

BVC kontroll

Idag har vi varit på 1½ års kontroll. Det var väl mycket på en gång idag kan man säga. Först hans "data":
Vikt 9935 gram (9365 gram när han var 14 månader)
Längd 78 cm (75 cm när han var 14 månader)

Sen fick han väl godkänt på alla punkter. Han kunde klotterrita, han kunde hämta saker på kommando (låter som jag pratar om en hund) och han kunde bygga torn med 2-3 klossar. Bemi kunde tom lite överkurs och visade att han minsann kan bygga med 5 klossar!!! Och så kan han ju gå obehindrat utan stöd!!!

Det var även läkarkontroll idag. Det är samma läkare som varit med på alla hans kontroller så det känns himla bra. Jag berättade om hans affektkramper i somras och hon blev nog lite orolig eller snarare lite bekymrad att inte en läkare kollade på honom efter hans första kramp. Så vi blev dels rådda att köpa en sådan mask som man har när man ger HLR för att underlätta när vi ger honom andningsstöd om det skulle hända igen. De finns att köpa på apoteket. Och om det skulle hända igen föreslog hon att vi skulle åka in med honom så att en läkare fick kolla honom sasmt dokumentera det. Så det var ju lite intressant info...

Men tack och lov har det inte hänt sedan i somras.

Jag har även pratat med min läkare idag. Jag ska gå upp på kardiologen i morgon och få kört ett EKG som han ska titta på nästa gång han är på mottagningen. Han vill se om han kan öka dosen ytterligare. Han ska även prata med sina kollegor i Lund om ablationen. Jag vet inte riktigt om han menade att han skulle snabba på processen lite och få mig framflyttad i kön eller vad. Han blev i alla fall lite orolig när jag berättade om hur trött jag är. Känns dock skönt att han tar det på allvar. Han är verkligen en superbra läkare.

Nu ska jag in och mysa med mina pojkar!!

Mattias måste ha haft hicka

Min läkare, Mattias, måste ha haft hicka när jag skrev inlägget här under. När jag hade skrivit klart och publicerat inlägget ringde han. Och det har hänt en gång innan. Spooky!

Han trodde i alla fall inte att mina bröstsmärtor har med medicinen att göra utan tror att det är någon form av muskelspasm. Om jag besväras mycket av det skulle jag söka min vanliga husläkare. Att jag kände mig svimningsfärdig igår trodde han inte heller hade med medicinen att göra. Nähä....Men jag kände ju likadant när jag låg inlagd på sjukhuset. Men eftersom de då inte kunde se något på övervakningen eller på blodtrycket kunde de ju inte säkerställa att det var medicinen. Men det kunde mycket väl vara någon form av blodtrycksfall jag hade igår.

Jag ska i alla fall öka dosen till 1½ tablett morgon och kväll. Jahapp! Han frågade hur jag allmänt mår och ja, jag har ju mina bra dagar men de är lätträknade. Jag mår förvisso bättre med denna medicinen än med de andra men inte helt bra.

Jag ställer in mig på att jag inte kommer må bra förrän jag är opererad, det är lättast så.

Biverkningarna gillar mig

Det tycks som om medicinen vill testa alla biverkningar på mig. Igår morse vaknade jag av att jag var yr, allt snurrade. Det går väl över tänkte jag....Efter 15 minuter hade rummet inte slutat snurra och Bemi hade vaknat och ropade på mamma men jag vågade inte stiga upp. Jag fick väcka Roger. Han hämtade Bemi och min tablett, la upp mina ben i höglöge och något av det hjälpte för efter 20 minuter slutade sovrummet att snurra.

Fy sjutton va jag är trött på dessa biverkningar nu. Jag fick ju liknande biverkningar inne på sjukhuset men har inte haft det sedan dess. Bröstsmärtorna kommer och går. Det är inte lika intensivt som det var den där dagen för 2 veckor sedan när jag först kände av det. Min läkare sa att han skulle svara på mina frågor via brev eftersom det måste journalföras men än har det inte kommit något brev. Är så trött på det hela nu...Vill helst få operationen gjord så att jag kan få må normalt igen. Om jag ens minns hur det är att må normalt....

I lördags hade jag noll tålamod med Bemi. Ibland vet jag inte om att jag "mår dåligt" utan det märks mer på att jag inte har tålamod, att jag har noll stubin och är allmänt sur. Om Roger då frågar om jag mår dåligt så jo, visst, hjärtat slår fel och jag är anfådd. Emellanåt känns det som om jag är så van att må dåligt så jag reflekterar inte över det själv. Men gissa om jag får dåligt samvete när jag inte har tålamod med min egen son?! Han som är så go och underbar.

Sitter just nu vid datorn på jobb och är anfådd. Helt normalt. Jag har inte rört mig en millimeter... Känns som om jag sprungit en mil. Fan, jag är 30 år och känner mig ibland som 70-80.

Benjamin är inne i en så intensiv utvecklingsfas just nu. Det går i ett rasande tempo. Han går i stort sett helt obehindrat nu. Han går mer än han kryper, ute som inne. Det är så gulligt att se honom komma traskande mellan rummen på nedanvåningen. Han förstår så mycket mer som man säger till honom och gör saker som man säger till honom. Tex hämta bollen, plocka upp klossen, kan du bygga torn.

Han äter som en häst igen efter att ha haft en ganska dålig matperiod innan han fick höstblåsorna och under tiden som han hade blåsorna. Han har fått tre kindtänder också så han tuggar på ett helt annat sätt.

Han har blivit mer fäst vid sin snutte. Han kan komma traskande med den ibland, främst på kvällarna när han är trött. Det ser så sött ut! Kan ju vara en trygghetsgrej.

Han har varit en hel vecka på dagis utan att ha blivit sjuk!!! *wow* Vet inte när det hände senast! Håller tummar och tår för att han kan klara denna veckan också utan att bli sjuk. Både Roger och jag har en hel del denna veckan. Roger är mitt uppe i sina utvecklingssamtal och har svårt att vara hemma. Det är dessutom hans tur att vara hemma när Bemi blir sjuk nästa gång.

Vad har mer hänt? Inte mycket. Morfar var nere och hälsade på igår. Det tyckte Bemi var skoj och han vet vem morfar är när man säger morfar. Roligt. Sen var vi ute och åt igår och Bemi uppförde sig som en liten prins!! *stolt mamma* Bådar gott för Gran Canaria. *längtar*

Det snöade i helgen och har blivit lite halt. Roger fick sätta på vinterdäcken igår. Jag ska på kurs i Höör på torsdag så ska det fortsätta vara sånt här väder så...

Nu får jag väl jobba lite till....

En bild tagen med morfars kamera igår. Bemi skrattar åt morfar som leker med honom.

Dagisfotot

Tack min vän!

Idag fick jag ett bulligt kuvert med posten och avsändaren var min vän Ivy som bor i Oslo. Jag hade mna aningar vad som kunde tänkas finnas i kuvertet eftersom vi har samma hobby. I fanns ett gulligt kort och en paket med två olika sorters brads. För er som inte scrappar så kan jag säga att det är dekorationer till mina fotoalbum. Skickar en stor kram och ett stort tack till Ivy!!! Du visste precis vad jag behövde just nu, lite uppmuntran och en överraskning! Tusen tack!!

Som ni ser så ville Bemi undersöka sakerna också och godkände att de får sitta i hans album. Han blev tom helt absorberad av sakerna och ville inte gärna låta mamma ta dem igen *mammas saker, maaammmas saker*.

När jag ändå pratar pyssel så kan jag ju tala om att jag ska bli publicerad igen i den svenska scrapbooking tidningen Scrapbooking mm i januari/februari numret. Denna gången är det ett helt album som kommer vara med i tidningen. *lite stolt*

Det är så gott att det är fredag i morgon. Vi skulle träffar BB-maffian men ett av barnen har maginfluensa så vi stannar väldigt gärna hemma. Just den sjukan vill jag inte ha just nu....

Nu ska jag se lite TV, får se om jag däckar i soffan eller inte...

PS. Tack igen Ivy! Du gjorde min dag! DS.

Önskelista

Jag har börjat knåpa på en önskelista inför julen. *pekar till höger i listen bredvid* Där kan ni gott folk få lite tips om vad vi önskar oss inför julen. Roger och jag är inte så roliga med våra önskningar och mina egna önskningar är ganska orealistiska eftersom de är dyra (alfabeten och KAMERAN). Men desto bättre är det kanske med önskelistan till Benjamin. Det är svårt att veta vad man ska önska sig till honom så jag har försökt fundera ut vad han gillar just nu.

Listan kommer säkert att fyllas på när jag kommer på fler saker så håll koll....

Så besviken

Måste få "kräka" av mig lite.

Jag har sett fram emot att få Bemis FÖRSTA dagisbilder. Jag har väntat och väntat. Idag fick Roger dem när han lämnade Bemi. Och jag är SÅÅÅÅ besviken. Som ni alla kan se på de bilder jag publicerar på bloggen så är Bemi ett lätt fotoobjekt. Han älskar att bli fotograferad och smilar alltid upp sig. Men dessa bilder från dagis, som ska vara tagna av ett proffs, är de värsta bilder jag har sett på honom. Både gruppbilen och den enskilde. Jag hade sett fram emot att ha bilden på väggen där hemma och samla alla bilder från dagis och uppåt men denna vet jag inte om jag vill ha på väggen.

Bemi ser frånvarande ut, sömnig (bilden är tagen kl 9 på morgonen!) och inte alls intresserad. På gruppbilden ser han ut som en fågelholk. *snyftar* Jag är så besviken. Jag hade sett fram emot bra bilder, kanske någon att ge till släkten. *snyftar högljutt*

Samtidigt är jag arg. Tar man inte mer än en bild av barnen? Om han tagit mer än en bild av Bemi, hur fan såg då de andra ut om han väljer att skicka ut dessa?! Om man ser att ett barn ser frånvarande ut på en bild man tagit, försöker man då inte skoja till det till nästa försök?!

Fan! Fan! Fan!

Roger sa att jag kan ta bättre bilder på Bemi och det är mycket möjligt men det är inte det som är saken. Det är lite speciellt med första dagisbilden, något stort som ska sparas.

Nu kommer jag inte få mycket mer gjort denna förmiddagen. Hade jag haft råd hade jag tagit Bemi till en RIKTIG fotograf för att ta nya bilder. Nästa år får de fan ta mig byta fotograf. Jag har skickat bud med Roger att han ska säga till att vi är missnöjda. MYCKET missnöjda.

Lugn helg

Vi kände att vi behövde en lugn helg efter allt som varit den senaste veckan. Eller ja, som varit hela hösten. Roger har varit dålig hela veckan och mår fortfarande inte bra. Han har fått höstblåsor precis som Bemi. Men Bemi är bra nu och äter bättre och bättre för var dag. Jag har varit sjukt trött hela veckan och somnat i soffan varje kväll - mao inget vidare sällskap.

Så vi har tagit det lugnt, tittat på lite program som vi haft inspelat och ätit lite kakor och fikat. Bemi gillar också att fika och myser riktigt när han sitter med oss vid bordet och "fikar" på sina riskakor och majskrokar. Undras vem han fått den mysgenen ifrån?!

Idag har vi varit ute en sväng, först inne i stan. Roger har hälsat på farmor. Han har inte varit hos henne sedan i tisdags så han kände att det var dags. Bemi och jag gick en sväng på Mobilia och köpte bland annat skor till Bemi som han kan ha på Gran Canaria. Inte riktigt läge att ha kängor eller de tjocka skorna han har nu när vi är där. Jag hittade ett par billiga gympadojor. Jag hittade även en snusnäsduk med döskallar på *hihi*.

Jag påbörjde även pappa och Gunillas julklapp. De brukar få en korg med godsaker av oss. Så jag hittade lite saker som ska ner i årets korg. Vad jag hittade kan jag inte berätta här....

Nu i eftermiddag har Bemi och jag varit ute och lekt en stund. Vi tog med oss Bobby ut och lite leksaker till sandlådan. Bemi har hela helgen pekat ut och gnällt lite och talat om att han vill gå ut. Vi testade hans fleecefodrade regnkläder och nu passar de minsann perfekt. Det såg så gosigt ut när han hade de på sig och han var varm och go när vi kom in.

Vi hade en mysig lekstund ute och jag hade med mig kameran och fick några riktigt bra bilder som jag blev nöjd med. En av dem ska jag nog förstora och ha på jobbet.

Våra goa vänner Jenny och Andreas är nu i skrivande stund på väg mot Australien. Gissa om jag är avis på dem?! Och ovanpå allt så ska de träffa min allra goaste kompis Trisha när de är där nere. *snyftar lite och saknar Trisha* Jenny och Andreas ska vara borta i 3 veckor och göra en rundresa och se en massa spännande saker. Gissar att de kommer ha så mycket att berätta när de kommer hem.

I morgon är det verklighet igen och tillbaka till jobbet. Det känns som om det kan bli en tuff vecka igen. Farmor Ruth ska förmodligen opereras denna veckan. Vi håller alla tummar och tår att det går bra.

Bemi och hans Bobby Car. Han är så duktig på att manövrera den.

Titta så fint han går utomhus också.

Så fin han är vår lilla kille! Jag blir så glad när jag lyckas ta sådana här bilder. Ljuset utomhus är så bra för den här sortens fotografering just nu.

Mitt favoritfoto. Det blev sådant underbart djup i bilden med löven på marken i bakgrunden, lite lagom suddigt och Bemis tankfulla ansikte lite halvt i profil. Denna bilden ska nog förstoras och upp på väggen på mitt kontor.

Och så till slut lite vidosnuttar från vår lilla lekstund ute. Håll till godo!

Så härligt att se...

...Bemi leka själv. Han har blivit så duktig på det sedan han började på dagis. Han kan sitta långa stunder och sysselsätta sig själv och jag vet att det kommer bara bli längre och längre stunder som han gör det. Och en vacker dag kommer vi knappt se röken av honom för han kommer sitta instängd på sitt rum hela dagarna *ve och fasa*.

Han har varit lite grinig ikväll men mellan varven har han varit en liten solstråle och han har myst massor med mamma. Vi har varit ensamma hemma ikväll, det är ju hockey. Jag behövde det där myset. Jag har haft en usel dag och mått dåligt hela dagen, delvis pga brist på sömn men även pga hjärtat. Men jag orkar inte prata mer om det nu.

Nu sover junior och det ska mamma muh också snart göra. Får kämpa för att hålla ögonen öppna just nu trots att jag druckit kaffe....

Video från ikväll när Bemi lekte så fint på golvet. Ber om ursäkt för den dåliga kvaliteten men jag hade bara mobilen till hands så det är filmat med den...

Besök på jobb

Idag kommer Bemi hit och hälsar på mig på jobb. Roger ska upp till farmor Ruth på sjukhuset och det är inte så smidigt att ha med Bemi dit så han får komma hit och charma mina arbetskamrater istället. För charma lär han göra. Plus att mamma får träffa honom tidigare idag ju och mysa lite extra *längtar*.

Farmor Ruth är kvar på sjukhuset ja och ska göra en ny undersökning idag med biopsi. De hade hittat någon form av tumör vid undersökningen i lördags men de visste inte om den var godartad eller inte. Hoppas så klart på godartad. Det är så ovant att se farmor när hon inte mår bra. Hon klagar ju aldrig och är nästan aldrig sjuk.

Farmor hade sagt en så gullig sak i söndags. Hon vet hur mycket vi älskar den danska julmaten och vi ska ju fira jul med pappa i år (förutsatt att det inte blir snöstorm men när har det senast snöat i december här nere i Skåne?) och trodde vi missade den danska julmaten. Men nä, då sa farmor att de som firar julen hos henne i år kan ju äta den svenska julmaten (som vi i vanliga fall äter hos henne på juldagen) och så kunde vi ha den danska julmaten när vi kom på juldagen *jippi*. Goa farmor Ruth!!! Jag blev så rörd av den kommentaren.

Bemis blåsor är nog lite bättre men han har fortfarande ont. Stackaren! Men det är tur i oturen att han ändå ska vara hemma med pappa denna veckan så kan han vila upp sig och få den maten som han kan äta utan problem. Ger vi bara honom kall mat så tjorvar han inte så som han gjorde förra veckan. Vi hade ett helsike med att få i honom mat förra veckan men förklaringen är kanske att han hade ont redan då.

Det är så mysigt att höra hans små ljud när jag stiger upp på morgonen. Han ligger där inne och snackar för sig själv. Jag finner mig själv stående utanför hans dörr och bara lyssnar på honom varje morgon.

Själv då? Jag hoppas få svar från min läkare nu snart, om det ska vara så att jag ska ha ont, om det är en biverkning som försvinner eller om de vill kolla mig. Vi får väl se. Ont gör det i alla fall. Och tröttsamt är det! *Suckar djuuuuuupt!*

Roger var på St Gertruds på kurs igår. De har ett eget patisseri och bakar de mest underbara små bakverk (som man brukar få till eftermiddagsfika när man är där på kurs). Med sig hem hade Roger två goa körsbärspajer och små pepparminttryfflar. Är han inte för go?! Sa till honom att han nästan klassas som romantisk nu och han kände sig på pannan och trodde han var sjuk *ler*. Älskar min skatt!!!!

Dags att jobba lite till!

VAB igen

Benjamin och hans Bobby Car. Ljudet han gör i slutet är så härligt. Märk väl att vår stjärna har sin stjärnbody....

Ja, jag är hemma och VAB:ar fast det är egentligen Rogers tur. Det är bara en vecka sedan jag var hemma med honom och nu börjar det kännas i plånboken ganska rejält att vi har fått VAB:a så ofta denna hösten. Roger skulle i alla fall på kurs idag så han kunde inte stanna hemma. Men i morgon och resten av veckan är ju Roger ändå hemma eftersom det är höstlov.

Vad fattas då vår lille prins? Han har fått höstblåsor kring munnen och inne i munnen på insidan av kinderna och hela tandköttet *aj*. Ovanpå det håller han på att få kindtänder och hur skönt är det när det redan gör ont i tandköttet? Kring ena kindtanden som är på väg upp är det helt gult från blåsorna *usch, jag vet*. Stackars vår lille kille. Han går på en konstant dos av alvedon här hemma. Han har så ont så han började morgonen med ett par rejäla ilskna utbrott, men tack och lov vet vi ju varför.

Igår pekade han på min mun och gjorde sin ledsna min, precis som för att fråga om jag också har ont i min mun eller för att fråga varför han har ont i sin. Det var så söt men också rörande.

Igår var jag ock handlade ny overall till honom. Det börjar verkligen bli dags för overall nu, i alla fall när jag ska cykla med honom från dagis. Samtidigt passade jag på att köpa hem en massa saker som jag vet att han gillar. Det finns ju kall färdig gröt på burk så den har vi testat och den går hem. Sen köpte jag manna frutti och jodå, han får den utan sylten och det var mums. Sen köpte jag så klart hans favvoyggi, danonino.

Just nu bryr vi oss inte om om han får i sig socker, huvudsaken att han får i sig något. När han till och med ratar sina älskade majskrokar så är det illa. Han kan inte bita av något för det gör för ont i läppen så ska man ge honom riskaka får man bryta av pyttebitar som han stoppar långt in i munnen och suger på. Han tuggar inget. Innan i helgen har han levt på välling och lite mosad banan.

I övrigt så går han mer och mer och tar mer initiativ till att gå själv utan att vi säger till honom. Han börjar väl så smått inse att det går snabbare att gå än att krypa. Men vi märker ju att när han har ont så orkar han inte. Men han står nu upp utan att hålla i sig mest hela tiden och det är så sött att se. Det är ju så underbart sött också att se han tulta omkring. Det är verkligen den bästa utvecklingen i hans liv så här långt. Han är en helt annan pojke nu när han börjat gå.

Just det, han har börjat med en annan sorts pussar. Nu är det inte grovhångel så fort han ska pussas och man slipper torka sig med en handduk efteråt. Det är små nätta pussar och så gör han pussljudet samtidigt. Så gulligt! Han har även blivit så duktig på att hämta saker som man ber honom om. Han förstår med andra ord ännu fler ord nu. Hans stora hobby just nu är att flytta saker från ett ställe till ett annat. Han sorterar och har sig. Häller ut leksakerna och städar upp dem. Kommer väl från dagis gissar jag. Skönt att han lär sig lite de få stunder han är där *suckar djupt*.

Han vill även byta blöja stående så vi har börjat med up&go nu till honom. Det blir smidigare och vi slipper brottningsmatcherna när han bara kissat.

Igår mådde jag skit i övrigt. Jag har nog fått en ny biverkning av medicinen, bröstsmärtor. Det känns som om någon sticker en kniv i bröstet på mig en sisådär 100 gånger om dagen. Och det har fortsatt idag. Först fattade jag inte vad det var men när vi läste på fass stod bröstsmärtor med som en biverkning. Jag har skickat mail till min läkare och han skulle svara via brev för det måste journalföras skrev han i mailet. Tydligen satsar min kropp på att ha alla biverkningar som står med *suck*. Så av den orsaken är det ganska skönt att slippa jobba idag men samtidigt är det svårt att ha tålamod med en ledsen och arg kille när man själv har så ont. Men det kommer i attacker och just nu har jag inte ont.

Vi har en till i släkten som är sjuk. Rogers farmor fick åka in på akuten med kraftiga magsmärtor i fredags. Så Roger satt på akuten med henne hela fredagkvällen och jag var hemma och förberedde för våra gäster och tog emot dem när de kom. Det var en aning mycket att vara själv med en ledsen kille och förberedda men jag förstod ju att Roger var tvungen att åka med farmor och stanna tills de visste om hon blev inlagd eller inte. Hon blev inlagd och Roger har varit där både lördag och söndag och hälsat på. Hon är mycket bättre nu när hon fått dropp men de vet fortfarande inte vad som är fel.

Nu ska vi strax ut i köket och äta lite kall gröt. Jag ska äta lite tacos som blivit över. Ikväll blir det couscous med sweet chili-kyckling.

Glad nyhet

Igår kväll fick vi veta en glad nyhet. Eller ja, det blir en glad nyhet om det går igenom.
Ett kompispar till oss har lagt ett bud på ett hus i Svedala. Jag visste att de letade hus men fick uppfattningen om att de ville bo i stan (Malmö) och inte ute på "landet". För dom av er som känner dessa människor kan jag ju ge ett tips på vem det är jag pratar om - de har tvillingpojkar som är 4 månader äldre än Bemi *ler*.

Om huset blir deras är detta en jättegod nyhet! Vi känner inte så många i Svedala så detta ökar ju på att man känner sig mer "hemma" och det blir så mycket enklare att umgås. Tjoho! Håller tummarna för dem. Huset, som vi varit inne på webben och kollat, ser jättefint och fräscht ut. Tänk att bara kunna promenera över och ta en kopp kaffe. *ser fram emot* Håller alla tummar och tår att de ska flytta till Svedala.

Hur mår jag idag då? Jodå, det går. Visst känns det generellt bättre. Men de förbenade extraslagen är där som på beställning på morgonen. Men det känns lättare i bröstet på något sätt. Skulle vilja må som i lördags varje dag för då mådde jag toppenbra (utom när svimningsattackerna kom förståss) och var förundrar över att det kunde kännas så bra i bröstet. Det är svårt att beskriva känslan, den här lätthetskänslan men det känns som om en sten lyfts från bröstet på något sätt utan att jag visste att stenen fanns där.

Jag har längtat efter falafel hela helgen, framför allt när det serverades laxpudding på sjukhuset *blä*. Så idag blir det falafel till lunch.

Jag längtar även till helgen. Roger skulle egentligen på "herrmiddag" men han ställde in för att vara med familjen nu när jag var borta hela denna helgen. *lycklig* Det ska bli så skönt att vara hemma tillsammans och bara ta det lugnt, se en bra film och äta något gott. Kanske blir det räkor med aioli, bröd och vitt vin eller så blir det fondue...I vilket fall så ska det bli MYS!

Vi måste verkligen ut och ha tag på en overall till Bemi. I morse var det 1,7 grader ute. Brrr! Nu åker ju Bemi bil till dagis så det blir ju inte så kallt för honom som om de skulle cykla men ändå. Han måste ha en riktig overall. Den vi har är ju 15 cm för lång så den passar inte riktigt....

Nu är det strax lunch....faaaaaalafeeeel! *mums*

Äntligen hemma igen

Ja, nu är jag äntligen hemma efter min helg på sjukhuset. Åkte in vid lucnhtid i fredags och idag måndag vid lunch kom jag hem. Gut!

Sjukhus är aldrig skoj, bli stucken med nålar, ha ekg-apparat kopplad hela dygnet, inte kunna gå ut, sköterskor som kommer in i rummet mitt i natten och lyser med ficklampa (mutter) så man vaknar - bara för att kolla att man lever eller nåt (men de har ju ekg-övervakning så de bör ju se att man lever och ut genom dörrarna kan vi ju inte gå för då larmar det ju....) och så dessa underbart hårda sängar som gör att man tror att ryggen ska gå av varje morgon när man ska stiga upp.

Lägg därtill en rumskamrat som är 83 år, snackar mer än Roger och Magnus Å (sorry) ihop, som nyligen har haft proppar i hjärnan och därför inte helt hänger med och inte kommer ihåg saker så bra (så frågorna som kommer liknar varandra en hel del....) och som dessutom snarkar värre än svärfar. Puh! Då förstår ni nog att jag är glad att vara hemma i mitt eget tysta hus.

Roger och Bemi har varit och hälsat på (och Jenny och Andreas) men det är ju inte samma sak att sitta i ett dagrum på sjukhuset och umgås. Jag har ju dessutom pga ekg-maskinen och nålen i armen inte kunnat gosa och busa med Bemi på det sätt som jag velat. Men dock, det var skönt att träffa dem och det bröt av tristessen en aning.

Jag har ju legat inne för att få en ny medicin, sotalol heter den. Det jag fick veta är att risken finns att man inte tål den medicinen så det var därför som jag låg inlagd medans de satte in den och ställde in rätt dos. Biverkningen kunde tydligen på en aning farlig för hjärtat, man kunde få ännu värre arytmier, dvs mitt hjärta kunde slå ännu mer fel än det redan gjorde. Därför satte de en nål i armen på mig för att snabbt kunna ge mig motmedel om det skulle hända. Men det hände inte. Det som dock hände var att jag fick svimningsattacker och det är tydligen också en biverkning *blä*. Men medicinen hjälper i alla fall bättre än de andra har gjort, det känns lättare i bröstet och extralsagen är inte lika många. Visst får jag fortfarande "attacker" men inte lika mycket och mest på natten och på morgonen innan tabletten hunnit verka.

Men som sagt, detta är en tillfällig medicin. Jag står fortfarande uppsatt på väntelista för operation. I och med att medicinen har sina biverkningar är det ju inte så skoj att som 30-åring fortsätta ha det så här resten av livet. Men det kan dröja ett tag innan jag är framme i kön så det är min tur....

Restriktioner då. Ja, jag bör inte bli gravid just nu. Det var det första läkaren sa. Denna medicinen kan man inte ta om man vill bli gravid och eftersom jag mår dåligt utan medicin tyckte läkaren att vi skulle vänta lite. Jo, det hade vi ju tänkt ändå så det var ju inget problem.

Sedan frågade han om jag märkt att jag har haft svårare att motionera sedan jag började med beta-blockerare i somras. Och ja, jag motionerar ju inte så mycket precis men jag märker ju att jag inte har samma ork längre och det beror tydligen på betablockerarna (och inte enbart på min dåliga kondis!!!!). I och med att denna medicinen är starkare kan jag märka det ännu tydligare nu. Det beror på att medicinen ju är till för att lugna ner hjärtat så att det inte slår så mycket. När man då motionerar stiger ju pulsen automatiskt och det är ju det medicinen ska motverka i valiga fall så hjärtat orkar inte slå som det ska för att jag ska orka motionera. Bra att veta så att jag inte tror att min kondis blir sämre och sämre. Jag märker ju att det ibland är jobbigt att gå till bussen efter jobb och det är ju en liten promenad som brukar höja pulsen en del....

Var det bara katastrof på sjukhuset? Nej. Personalen är helt fantastik. De gör ett suveränt jobb och var supergulliga. Jag stötte även på en sköterska som jag har jobbat tillsammans med för några år sedan. Det var skoj men kändes samtidigt lite fel att träffa henne där som hennes patient.

Det stod även klart att de är orliga att det kan vara mammas sjukdom som spökar. De tog upp det nu igen och frågade hur jag ställde mig till en möjlig screening efter mammas sjukdom i min dna. De hade fått reda på att jag avböjt att få reda på om jag har sjukdomen en gång tidigare (när jag väntade Bemi). Så jag ska försöka jaga beurologen i Trelleborg och höra hur det går med min kallelse dit. De får avgöra om de ska göra utredningen eller om det ska gå via genetiska enheten i Lund.

Nu ska jag dock vila en aning och sedan ska jag hämta Bemi tidigare på dagis och bara mysa, mysa och mysa!!

Stadigare

Titta så stadig Bemi är nu! Nu reser han sig tom upp mitt ute på golvet och traskar iväg, men han ska vara på rätt humör för att göra det...Det ser inte lika stapplande ut heller längre. Gut! Snart springer han!

Bemi och jag är fortfarande hemma. Han matvägrar i princip, välling är väl det som går ner. Så länge han är så kinkig med maten och så länge han är slö och hängig stannar han hemma. Troligtvis veckan ut...

PS. Ber om ursäkt för den dåliga kvaliteten. Måste förminska filmerna innan jag lägger ut dem här på bloggen och detta formatet är det enda jag hittat som är tillräckligt litet för att kunna ladda upp....Men ni ser ju i alla fall...DS

Underbart trevlig kväll

Idag har vi varit på BB-maffiaträff i Flyinge. Det var ett tag sedan vi sågs med barnen, närmare bestämt ända sedan slutet av juli och oj vad det har hänt saker med våra barn. De har växt och blivit så stora.

Som alltid hade vi en underbart trevlig eftermiddag och kväll. Vi har alltid en massa ämnen att behandla. Medan vi mammor gjorde maten (och snackade liiite) skickade vi ut pappor och barn till lekplatsen.

Vår lille kille är ju inte blyg för någon och det såg så härligt ut när han satt och mös med både Tobbe och Kajsa. Det är så skönt att ha en kille som inte är blyg och som lätt går till vem som helst. Allt känns så mycket lättare. Som vanligt fick vi ju höra att han är ju så glad och ja, det är han ju faktiskt för det mesta. Att han sedan är extra social och go och glad när vi är borta är ju gut.

Vi får se om Tobbe skickar några bilder sen som han har tagit. Tobbe, det är han med den dära kameran som jag avundas, fast han nu har köpt en ny, ännu bättre. Jag har nöjt mig med hans gamla...

Här kommer en bild på junior från idag. Givetvis tog jag en massa andra bilder men där är ju de andra barnen med så de bilderna behåller jag för mig själv. Junior äter någon form av "kaka" på bilden, eller frasbröd är det väl egentligen.

Ännu en film

Titta så duktig han är!! (Märks det att jag är stolt?!)

Inläggning

Fick precis veta av Roger som öppnat min post där hemma (vilket han fick göra!) att jag ska läggas in på sjukhuset nästa helg. Så från och med fredag den 19:e ska jag befinna mig i en tråkig sjukhussal. Gäller att börja bunkra upp med saker att hålla mig sysselsatt med då alltså. Tur jag fick låna en bok av min förra chef idag.

Jag ska ligga inlagd 2-3 dagar så vi får väl se när de släpper hem mig....

Längtar...

....hem!
Ja, det är vad jag gör just nu. Denna veckan har jag varit så trött att jag nästan somnat innan Benjamin på kvällarna och det säger inte lite eftersom Bemi varit jättetrött också denna veckan och somnat runt kl 19. Jag sitter just nu på jobb med en timme kvar att jobba men får kämpa för att inte somna. *suck* Hoppas jag inte somnar på bussen hem....

Jag vet inte om min trötthet har med hjärtat att göra, hjärtat har levt rövare de senaste dagarna och slagit fel och hårt och fort. Hela förmiddagen idag har jag mått dåligt av det. Roger säger att jag ska kontakta läkarna men samtidigt vill man inte vara till besvär. De hör väl av sig när de gått igenom EKG-undersökningen. Hoppas man. Just nu vill jag bara få det överstökat så att jag kan börja må bra igen, bli piggare och gladare.

Just nu längtar jag också hem till mina pojkar. Åh vad jag saknar dem. Kanske för att jag också vet att Roger just nu är på väg för att hämta Benjamin på dagis. Men snart får jag gå hem till dem...

Benjamin är på dagis idag. Han var mycket piggare igår och äntligen har han börjat äta bättre. Håller tummarna att det håller i sig för han har varit så kinkig med maten ett bra tag nu. Vi får dock se hur dagen har varit , han har ju sovit jättemycket nu när han har varit hemma med pappa, 3 timmar om dagen och på dagis brukar han sova max 1 timme efter lunch. Hemma sov han redan vid 9-10-tiden igen.

Jag har haft lite måste-saker på jobb denna veckan. Ett stort projekt som skulle skickas till tryckeriet igår och det är nu avklarat. Belv lite stress kring det i morse, en person hade hittat något fel på det i går kväll och då hade vi redan skickat det till tryck. Så det blev till att fixa ett nytt original idag på morgonen och skicka till tryckeriet och be dem kasta det gamla.

Sedan ska vi lansera vårt nyhetsbrev denna veckan. Nu sitter jag i princip och väntar på godkännande av ett foto av en politiker (som ratat alla andra foton vi skickat till honom för godkännande - han vägrar inse att han är så fet som han ser ut på bilderna *oups*). Annars är nyhetsbrevet klart så när som på att det ska kollas av av en synskadad så att det är tillgängligt även ur en synskadads perspektiv. Första stora grejen som jag regelbundet ska vara ansvarig för på jobbet. Skoj! Så får vi se vad vi får för reaktioner.

Nu är det tack och lov strax fika här. Det lutar mot att jag får ta en kopp kaffe för att klara sista timmen här. Fast jag vet att hjärtat slår volter av kaffet, det gör det å andra sidan ändå idag så det kvittar om jag tillsätter lite koffein....

Han går!

Bildbevis på att vår lille kille kan gå korta sträckor.
Lyssna efter det glada lilla utropet i slutet.

Idag lyckades vi fånga på bild när vår lille kämpe går "på riktigt". Gissa om vi (och Bemi) är stolta?! Strax efter släppte han själv en stol och spatserade iväg men ack, där var en leksak i vägen så han damp i golvet.

Sen en update på hans prickar, det är tydligen inte vattkoppor enligt BVC. Utan det är en brännblåsa och ett virus i kroppen som orsakar febern. Men han är inte sig lik alls här hemma. Det enda han vill äta är sina riskakor, banan och välling. Han ratar all varm mat. Han är helt håglös och slö, vill mest sova här hemma så Roger får stanna hemma minst i morgon också.

Själv har jag ju gjort ett dygns-EKG. Glad att slippa maskinen och sladdarna nu. Sen får vi se när läkarna återkommer om vad det visade.

Kärlek

Kärlek mellan mor och son! Bilden är tagen av min pappa igår när vi hade lite gåträning med Bemi. Visst syns kärleken?! *älska*

Min lilla stjärna

Bemi bus är fortfarande sjuk. ("Och pappa", står Roger här och påpekar...) Febern steg upp till 39 grader på Bemi igår eftermiddag och idag på förmiddagen slutade Roger ta tempen när den steg över 39 grader :o(. Bemi är märkbart tagen av det hela konstaterade vi igår kväll. Han brukar inte direkt vara lugn och sansad när han är sjuk, inte ens när han har feber. Men nu så känner man stundtals inte igen honom. Han är så låg och vill bara sitta och gosa.

Pappa och Bemi gosar i soffan och tittar på tecknat. Snuttefilt och napp är bra att ha när man är sjuk.

Vi har dock bara upptäckt 2 vattenfyllda blåsor men desto fler röda prickar över båda benen. Det verkar tack och lov inte som om det kliar speciellt heller och det är ju alltid skönt. Vi får väl se hur detta utvecklar sig. Klart är i alla fall att Roger får vara hemma med honom denna veckan.

Idag har jag varit ute och handlat lite kläder till mig och till Bemi. Jag ville ha ett par tighta jeans att ha till mina tunikor och det hittade jag ett par till slut. Sedan är ju fortfarande hoppet där att Bemi ska bli frisk till på torsdag så att han kan vara med på fotograferingen men innerst inne vet jag väl att det är kört. Så det kommer nog bli ett besök hos fotografen istället. Och då måste man ju ha lite nya kläder som kan passa på foto till honom...

Sedan hittade jag två bodys med stjärnor på som jag inte kunde motstå. Jag fattade först inte varför jag är så förtjust i stjärnor på bodysarna. Men nu vet jag. Bemi är ju stjärnan i mitt liv, stjärnan som lyser allra klarast och lyser upp mitt liv. Därför passar han så bra i stjärnbodys.

Och så en favorit i repris, Bemis döskallepyjamas. Han har haft en sådan innan men den gick sönder så nu köpte jag en ny till honom.

Med hem följde också en påse från Espresso House med två stycken kycklingbagels, mums!

Dessa två är bara för underbara.

Kan nog bli fin på foto, hoppas jag, tillsammans med ett par jeans.

Favorit i repris

Sedan fick det givetvis bli en present till Bemi också. Är man sjuk så måste man ha present för att piggas upp lite. Och lite piggare blev han allt och verkade tycka att mamma hittade något roligt i leksaksaffären.

Sötnosen leker med sina nya klossar.

Jag läste för en stund sedan en kompis blogg och kunde inte låta bli att le för mig själv. Ivy fick precis som jag barn i fjor och tja, man känner igen sig i en del av det hon skriver. Ivy hade lovat sig själv, innan hon fick barn, att vara en snygg mamma som matchade sitt barn men ser nu att hon har svårt att hålla sitt löfte. Det är bekvämare med stora sköna tunikor, mjuka sköna koftor. För som mamma får man vara beredd på diverse fläckar från små söta barnhänder och barnmunnar. Vem vill då ha värsta outfitten på sig när den där söta grötkladdiga handen kommer farande? Nä, just det. Sen ska man ju vara nere och kräla på golvet och leka med sina barn, hur praktiskt är det i snäva, snygga kjolar? Må vara att det inte är senaste modeflugan på ens outfit, tacka vet jag praktiskt!

Ivy, du är för härlig när du skriver! (märks att du är informatör *fniss*) Det roliga är ju att du ÄR en snygg mamma som matchar ditt barn! Det sitter inte i kläderna, det sitter inuti, en klyscha jag vet men det stämmer ju. Du och Louisa är ju ett fantastiskt team och har Isa sina mysdressar från Katvig och liknande på sig så måste du ju också ha mysdress *fniss*. Tack för att jag får läsa din roliga blogg!

Oh, förresten jag har ju lite till att berätta. Bemi har en tand till på gång upptäckte jag igår. Tand nummer 8 har brutit igenom.

Och igår, när morfar var här gick Bemi ordentligt, från mamma till morfar, från morfar till mamma. Så lycklig han var! Han ramla inte en enda gång. Innan har han bara gått om han har rest sig upp själv och hittat balansen. Nu stod han upp redan när han började gå. Innan har han varit rädd när vi försökt få han till att göra det, rädd för att ramla, rädd för att vi ska släppa. Jag var ju tvungen att ropa på Roger "Din son går!!!". Hehe. Att en sådan sak kan göra en mamma så glad....

Tilläggas bör ju att vi har varit lite oroliga över den biten. Han är ju trots allt 16 månader, på väg mot 17 och går inte. Enda barnet på hans dagisavdelning som inte går och där är barn som är yngre än honom. Sen blir det ju inte bättre av att ALLA frågar om han går ännu och när man säger nej ser de så där bekymrade ut utan att säga något, precis som om det är något fel på honom. Suck!