Han var så nöjd eftersom vi dels satt ute och åt och sedan var ute riktigt länge och lekte för att vara en vardagskväll. Allt annat fick bero, huvudsaken att killen hade en bra födelsedag!
Wednesday, May 27, 2009
Snabb uppdatering
Några snabba bilder så här på morgonen innan jag pyser till Lund på webbrådsmöte. Bilder från födelsedagsfirandet igår, nya såpbubblor, ett tält eller en koja som Bemi hellre kallar det som han fick av oss igår och så födelsedagsmat/fika - plättar som killen älskar!
Han var så nöjd eftersom vi dels satt ute och åt och sedan var ute riktigt länge och lekte för att vara en vardagskväll. Allt annat fick bero, huvudsaken att killen hade en bra födelsedag!
Han var så nöjd eftersom vi dels satt ute och åt och sedan var ute riktigt länge och lekte för att vara en vardagskväll. Allt annat fick bero, huvudsaken att killen hade en bra födelsedag!
Tuesday, May 26, 2009
Grattis min älskade son!
Idag är det 3 år sedan Rogers och mitt liv förändrades totalt och Benjamin Solstråle gjorde entré. 3 år! De senaste dagarna har varit fyllda av tankar på vad som hände för tre år sedan. Det var ju så mycket som hände dagarna innan Benjamin föddes, så jag laddar i stort sett en vecka innan hans faktiska födelsedag. Här kommer en kort sammanfattning som en "note to self".
En vecka innan (19 maj) - BM upptäckte att jag förmodligen hade havandeskapsförgiftning med hög proteinnivå i urinen och högt blodtryck och jag fick stränga order om att ta det lugnt i helgen och åka in till spec mödra direkt på måndag morgon.
Lördagen (20 maj) - Möhippa för Marie. Vår bil hade krånglat en del och när jag var på väg hem själv i bilen från Räng (mitt ute i ingenstans) körde jag vilse och bilen började koka. Jag visste inte var jag var. Men tack vare att det regnade och vattenflaskan jag hade i bilen kunde jag kyla ner motorn så pass att jag kunde köra en bit och till slut hittade jag rätt och kom ut på motorvägen. Efter den incidenten steg nog blodtrycket och jag hade +3 på proteinstickan när jag kom hem... (inte bra).
Söndagen (21 maj) - Jag vilade faktiskt. Men vi kunde konstatera att vår bil totalt kapsejsat, toppackningen hade gått och vi kunde inte köra den alls/borde inte köra den alls. Inte så bra när man är höggravid och dessutom har HF, att inte ha en bil tillgänglig...
Måndagen (22 maj) - Innan vi kunde köra till spec mödra var vi tvungna att ordna bärgning av vår bil till verkstaden och fixa lånebil från Hedbergs. Oroligt och stressande. Men vi kom iväg till sjukhuset och ja, jag blev inlagd. Jag var bombis på att jag skulle komma hem i alla fall dagen efter men Roger fick hämta lite saker till mig så att jag klarade en natt i alla fall... Vi hade även tid för rutinultra denna dagen och allt såg bra ut. Benjamin var kanske lite liten men det var ju några veckor kvar tills han skulle födas... De konstaterade även att han fortfarande låg i säte och att det skulle bli ett vändningsförsök, troligen nästa vecka.
Tisdagen (23 maj) -Efter morgonronden stod det klart att jag inte skulle komma hem innan junior hade tittat ut och i det läget var det nästan 6 veckor tills han skulle födas... Blodtrycket var för högt och jag hade fortfarande höga nivåer av protein i urinen och en njurpåverkan. Jag satt ute i korridoren och grät som ett litet barn i telefonen när jag pratade med Roger. Jag ville bara hem. På eftermiddagen dippade Benjamins hjärtljud till 70 slag/min under CTG-mätningen och det blev en viss kalabalik. Det var svårt att få upp hans hjärtljud igen. Läkare tillkallades och det beslutades att jag skulle göra ett flödesultra dagen efter.
Onsdagen (24 maj) - Flödesultra. Roger hann inte in till Lund i tid för att vara med. Ultrat visade att det var lite dåligt på vissa mätningar men Benjamin hade det ganska bra i magen ändå. Men de var tvungna att hålla koll så att värdena inte försämrades. Nytt flödesultra på fredagen. Denna dagen skulle vi ha åkt på en minisemester till Danmark, den var betald och allt. Men med lite intyg från läkare så fick vi pengarna tillbaka. Caroline som jag delade rum med fick en liten Filip denna dagen.
Torsdagen (25 maj) - Jag fick lite besök av folk som var lediga. Det var ju trots allt Kristi Himmel. Tyckte mig känna lite förvärkar eller sammandragningar men vad vet jag. Jag har aldrig fött barn innan. Det visade sig dock på CTG-mätningen att jag hade en del sammandragningar som gav utslag.
Fredagen (26 maj) - Dålig natt med mycket sammandragningar. Men det är väl så det ska vara när man snart ska föda barn tänkte jag och reflekterade inte över att det skulle vara på G. Flödesultrat visade att värdena inte försämrats men inte förbättrats heller. Benjamin visade tydligt att det var en pojke i magen :o), han var inte blyg direkt. BM som gjorde ultrat hade dock lite problem för alla mina sammandragningar gjorde att hon hade svårt att göra sina mätningar. Hon sa att jag förmodligen snart skulle ha honom på utsidan. Jag trodde mest hon skojade och försökte göra mig på gott humör....
När jag pratade i telefon med min svägerska tyckte hon jag flåsade väldigt och frågade om jag hade sammandragningar/värkar. Nja, det känns väl lite i magen sa jag. Mmm, sa hon. Du flåsar!
CTG visade på värkar och jag fick ligga med CTG ett par omgångar under dagen. På eftermiddagen gjorde BM en koll för att se om jag hade öppnat mig eftersom de registrerat värkar och jodå, visst hade jag börjat öppna mig men det kan man ju göra innan det är dags ändå. Jag traskade bort och åt kvällsmat som inte ens var speciellt god och hade jag vetat hade jag nog hellre låtit bli...
BM tillkallade läkare som skulle kolla om det kanske var på G eftersom de i så fall måste göra kejsarsnitt måste de vara ute i god tid. Men den läkaren tyckte att jag var för opåverkad av värkarna för att det skulle vara på riktigt. Det var nog bara sammandragningar... Men hennes kollega skulle också komma och prata med mig. Han gjorde dock en koll och jag hade faktiskt öppnat mig mer sedan BM kollade på eftermiddagen och då blev det fart. Det togs beslut om kejsarsnitt samma kväll. Roger och jag var helt paffa. Va? Nu? Roger fick fara hem och hämta väska med grejer till Benjamin, kamera och sånt. Roger tyckte det kunde vänta och att han kunde köpa en engångskamera på pressbyrån men en blick från mig sa nog allt - när ens första barn ska födas ska det inte förevigas med en engångskamera när bebisens mamma är fotogalning! Men det var ju gott om tid eftersom jag hade ätit den där kvällsmaten... Suck! De var tvungna att vänta några timmar pga det.
Men det var full aktivitet ändå. De skulle sätta nål och det var inte det lättaste. Grattis! Mina armar var ju helt sönderstuckna efter nästan en vecka på sjukhuset. Tom narkosläkaren hade svårt. Ovanpå all aktivitet hos mig så fick min sänggranne sympativärkar och de trodde att hennes förlossning också var på G. Men det var bara sympati och hon fick vänta två veckor på sin lilla Kornelia.
Till slut var det dags. Roger var tillbaka och jag rullades ner till operation. Allt där är som i ett töcken. Jag var så nervös och ville helst bli sövd. Tacksam idag att de vägrade mig det. Själva op-biten går jag inte in på, det var mest ett enda ryckande och tryckande kändes det som.
23.33 är det magiska klockslaget när de tog ut Benjamin ur min mage och visade hastigt upp honom för mig innan de sprang ut med honom. Han skrek inte... Efter lite andningshjälp kom han igång och jag fick pussa honom innan de gick iväg till neo med honom. Sedan började vår resa som familj och det har nu gått tre år på den resan och jag är så tacksam att få vara med på Benjamins resa genom livet.
(Tiden på neo är en helt annan berättelse som jag inte vill ta här och nu. Det var både himmel och helvete och jag mådde inget vidare under de 2 veckor vi var inlagda.)
I morse sjöng vi för Benjamin och han sov när vi kom in i hans rum. Vi hade tagit fram en kanelbulle och satt ett ljus i den. Benjamins kommentar var "Oj, oj, oooj" och han var på ett strålande humör. I eftermiddag ska jag hämta Benjamin tidigare och vi ska mysa extra mycket idag. I kväll blir det plättar till kvällsmat och sedan ska vi leka i trädgården.
En vecka innan (19 maj) - BM upptäckte att jag förmodligen hade havandeskapsförgiftning med hög proteinnivå i urinen och högt blodtryck och jag fick stränga order om att ta det lugnt i helgen och åka in till spec mödra direkt på måndag morgon.
Lördagen (20 maj) - Möhippa för Marie. Vår bil hade krånglat en del och när jag var på väg hem själv i bilen från Räng (mitt ute i ingenstans) körde jag vilse och bilen började koka. Jag visste inte var jag var. Men tack vare att det regnade och vattenflaskan jag hade i bilen kunde jag kyla ner motorn så pass att jag kunde köra en bit och till slut hittade jag rätt och kom ut på motorvägen. Efter den incidenten steg nog blodtrycket och jag hade +3 på proteinstickan när jag kom hem... (inte bra).
Söndagen (21 maj) - Jag vilade faktiskt. Men vi kunde konstatera att vår bil totalt kapsejsat, toppackningen hade gått och vi kunde inte köra den alls/borde inte köra den alls. Inte så bra när man är höggravid och dessutom har HF, att inte ha en bil tillgänglig...
Måndagen (22 maj) - Innan vi kunde köra till spec mödra var vi tvungna att ordna bärgning av vår bil till verkstaden och fixa lånebil från Hedbergs. Oroligt och stressande. Men vi kom iväg till sjukhuset och ja, jag blev inlagd. Jag var bombis på att jag skulle komma hem i alla fall dagen efter men Roger fick hämta lite saker till mig så att jag klarade en natt i alla fall... Vi hade även tid för rutinultra denna dagen och allt såg bra ut. Benjamin var kanske lite liten men det var ju några veckor kvar tills han skulle födas... De konstaterade även att han fortfarande låg i säte och att det skulle bli ett vändningsförsök, troligen nästa vecka.
Tisdagen (23 maj) -Efter morgonronden stod det klart att jag inte skulle komma hem innan junior hade tittat ut och i det läget var det nästan 6 veckor tills han skulle födas... Blodtrycket var för högt och jag hade fortfarande höga nivåer av protein i urinen och en njurpåverkan. Jag satt ute i korridoren och grät som ett litet barn i telefonen när jag pratade med Roger. Jag ville bara hem. På eftermiddagen dippade Benjamins hjärtljud till 70 slag/min under CTG-mätningen och det blev en viss kalabalik. Det var svårt att få upp hans hjärtljud igen. Läkare tillkallades och det beslutades att jag skulle göra ett flödesultra dagen efter.
Onsdagen (24 maj) - Flödesultra. Roger hann inte in till Lund i tid för att vara med. Ultrat visade att det var lite dåligt på vissa mätningar men Benjamin hade det ganska bra i magen ändå. Men de var tvungna att hålla koll så att värdena inte försämrades. Nytt flödesultra på fredagen. Denna dagen skulle vi ha åkt på en minisemester till Danmark, den var betald och allt. Men med lite intyg från läkare så fick vi pengarna tillbaka. Caroline som jag delade rum med fick en liten Filip denna dagen.
Torsdagen (25 maj) - Jag fick lite besök av folk som var lediga. Det var ju trots allt Kristi Himmel. Tyckte mig känna lite förvärkar eller sammandragningar men vad vet jag. Jag har aldrig fött barn innan. Det visade sig dock på CTG-mätningen att jag hade en del sammandragningar som gav utslag.
Fredagen (26 maj) - Dålig natt med mycket sammandragningar. Men det är väl så det ska vara när man snart ska föda barn tänkte jag och reflekterade inte över att det skulle vara på G. Flödesultrat visade att värdena inte försämrats men inte förbättrats heller. Benjamin visade tydligt att det var en pojke i magen :o), han var inte blyg direkt. BM som gjorde ultrat hade dock lite problem för alla mina sammandragningar gjorde att hon hade svårt att göra sina mätningar. Hon sa att jag förmodligen snart skulle ha honom på utsidan. Jag trodde mest hon skojade och försökte göra mig på gott humör....
När jag pratade i telefon med min svägerska tyckte hon jag flåsade väldigt och frågade om jag hade sammandragningar/värkar. Nja, det känns väl lite i magen sa jag. Mmm, sa hon. Du flåsar!
CTG visade på värkar och jag fick ligga med CTG ett par omgångar under dagen. På eftermiddagen gjorde BM en koll för att se om jag hade öppnat mig eftersom de registrerat värkar och jodå, visst hade jag börjat öppna mig men det kan man ju göra innan det är dags ändå. Jag traskade bort och åt kvällsmat som inte ens var speciellt god och hade jag vetat hade jag nog hellre låtit bli...
BM tillkallade läkare som skulle kolla om det kanske var på G eftersom de i så fall måste göra kejsarsnitt måste de vara ute i god tid. Men den läkaren tyckte att jag var för opåverkad av värkarna för att det skulle vara på riktigt. Det var nog bara sammandragningar... Men hennes kollega skulle också komma och prata med mig. Han gjorde dock en koll och jag hade faktiskt öppnat mig mer sedan BM kollade på eftermiddagen och då blev det fart. Det togs beslut om kejsarsnitt samma kväll. Roger och jag var helt paffa. Va? Nu? Roger fick fara hem och hämta väska med grejer till Benjamin, kamera och sånt. Roger tyckte det kunde vänta och att han kunde köpa en engångskamera på pressbyrån men en blick från mig sa nog allt - när ens första barn ska födas ska det inte förevigas med en engångskamera när bebisens mamma är fotogalning! Men det var ju gott om tid eftersom jag hade ätit den där kvällsmaten... Suck! De var tvungna att vänta några timmar pga det.
Men det var full aktivitet ändå. De skulle sätta nål och det var inte det lättaste. Grattis! Mina armar var ju helt sönderstuckna efter nästan en vecka på sjukhuset. Tom narkosläkaren hade svårt. Ovanpå all aktivitet hos mig så fick min sänggranne sympativärkar och de trodde att hennes förlossning också var på G. Men det var bara sympati och hon fick vänta två veckor på sin lilla Kornelia.
Till slut var det dags. Roger var tillbaka och jag rullades ner till operation. Allt där är som i ett töcken. Jag var så nervös och ville helst bli sövd. Tacksam idag att de vägrade mig det. Själva op-biten går jag inte in på, det var mest ett enda ryckande och tryckande kändes det som.
23.33 är det magiska klockslaget när de tog ut Benjamin ur min mage och visade hastigt upp honom för mig innan de sprang ut med honom. Han skrek inte... Efter lite andningshjälp kom han igång och jag fick pussa honom innan de gick iväg till neo med honom. Sedan började vår resa som familj och det har nu gått tre år på den resan och jag är så tacksam att få vara med på Benjamins resa genom livet.
(Tiden på neo är en helt annan berättelse som jag inte vill ta här och nu. Det var både himmel och helvete och jag mådde inget vidare under de 2 veckor vi var inlagda.)
I morse sjöng vi för Benjamin och han sov när vi kom in i hans rum. Vi hade tagit fram en kanelbulle och satt ett ljus i den. Benjamins kommentar var "Oj, oj, oooj" och han var på ett strålande humör. I eftermiddag ska jag hämta Benjamin tidigare och vi ska mysa extra mycket idag. I kväll blir det plättar till kvällsmat och sedan ska vi leka i trädgården.
Monday, May 25, 2009
2 sprutor i axeln - tack och hej
Japp, det blev resultatet av dagens läkarbesök ang min axel. Han sa att det brukar inte hjälpa med piller - spruta är det bästa alternativet. Det var snabba pix. Hann knappt landa rumpan i besöksstolen så visade han in mig till britsen och plockade fram sprutorna. Jag trodde jag skulle få en men nä då, två.... Men jag klarade det! Helt själv! Och har lyckats ta mig hem.
Nu ska jag dock inta ryggläge för nu börjar det medusinen verka och det gör gaaaaanska ont i axeln. Ingen svimning här när jag är själv hemma tack!
Nu ska jag dock inta ryggläge för nu börjar det medusinen verka och det gör gaaaaanska ont i axeln. Ingen svimning här när jag är själv hemma tack!
Sunday, May 24, 2009
3-årskalas
Igår var det stora kalasdagen. Större delen av fredagseftermiddagen och lördagsförmiddagen förberedde jag maten till kalaset och Roger städade och fejjade. Teamwork! I fredags var Benjamin hos faster en stund och igår åkte han på utflykt med morfar till Pildammsparken och fikade och sov middag i husbilen (favvostället). Så vi kunde fokusera på att förbereda helt och hållet. (TACK!)
Kalaset avlöpte bra, maten tog i stort sett slut vilket är ett bra betyg. Vi hade kall buffémat vilket jag tycker är smidigt när det är 20 personer som ska ha mat. Vi bjöd på marinerad kycklingfilé med soltorkade tomater, vanliga tomater, balsamvinäger, basilika och babyspenat och marinerad fläskfilé med fransk senap, pepparrot och kapris. Till det hade vi gjort en rostad potatissallad med grön sparris, rädisor och massa färska örter. Som sås hade jag gjort en ost och örtcreme, mycket god!! Till fikan hade vi bullarna jag bakade förra helgen och en jordgubbstårta med dumlegrädde och jordgubbssylt. Se bild nedan. Också väldigt uppskattad, det blev endst en liten bit kvar som jag tror vi mumsar på ikväll.
Bemi fick många fina presenter. Han fick en av oss (stor studsmatta), den/de andra får han på sin födelsedag på tisdag. Han fick tallrikar och bestick med Musse Pigg, shorts, bok med CD, kastruller och redskap från IKEA som ser ut som de mamma använder (jag får ha mina ifred kanske?!), fräcka skejtarjeans och skjorta, rejäla innebandymål (som han ska ha i trädgården dock) och klubbor och boll, bärbar DVD till bilen, matleksaker (han älskar ju att laga mat och dona), leksakspengar och sedan tidigare har han ju fått sin älskade motorcykel (tittis). Den visade han gärna för alla som var här igår. Alla blev rastade med den, dvs de fick följa med honom på en runda. Han kan ju inte åka med den själv. Min fasa är att batteriet ska lägga av någonstans på vägen. Den går ju inte att bära hem direkt... Men han älskar den och vill helst åka en runda minst varje dag.
Kvällen avslutades relativt tidigt och Roger och jag softade och tittade på det inspelade avsnittet av Robinson. I morse var Bemi så snäll så han sov till strax innan kl 8 (det var länge sedan det hände så jag tror han var rejält trött efter igår). Men tyvärr fick morgonen en tuff början med sanering av Bemi.... Inte alltid bra att sova i boxershorts.... Så nu är det belöning när nr 2 kommer i pottan istället för i blöjan. Tur att Bemi är glad i pengar och gärna vill tjäna en slant. Hoppas bara att trixet funkar.
Nu vilar Roger och Bemi. De ska åka till gamlemormor sedan för hon fyller år idag. Jag stannar hemma och tar det lite lugnt. Det räcker med ett kalas per helg. Min axel gör också ganska ont. Jag ska ringa doktorn i morgon igen för tabletterna gör varken från eller till. Ska vi gissa på kortisonspruta?! Så en lugn eftermiddag kan jag behöva. Sedan rullar veckan på i morgon igen.
Förresten, fick en glad överraskning igår när jag kollade mailen efter kalaset. Jag har vunnit en av de tävlingarna som jag har bloggat om. Jag vann ett halsband i morsdagspresent med Benjamins namn! Någon gång skulle det väl vara min tur!!
Tårtan
Bemi älskar ballonger. Som han kämpade med att försöka blåsa upp denna.
Till slut var den ganska full av saliv....
Bemi med två av sina kusiner, Kim och Tobbe.
Glad Bemi busar med Tobbe. Här kan man se hans bandymål i bakgrunden.
Man kan vila på studsmattan också...
Och så klart studsa lite med hjälp av pappa...
Det tog två timmar för pappa att blåsa upp studsmattan med den dåliga kompressor vi har...
Och så en bild från i torsdags när vi var hos tvillingarna och grillade och lekte. Killarna lekte så fint tillsammans och det är så skoj att se. Vi var i Käglinge rekreationsområde och tittade på får och grodor och gick en runda. Det var så härligt väder i torsdags, annat än idag det...
Kalaset avlöpte bra, maten tog i stort sett slut vilket är ett bra betyg. Vi hade kall buffémat vilket jag tycker är smidigt när det är 20 personer som ska ha mat. Vi bjöd på marinerad kycklingfilé med soltorkade tomater, vanliga tomater, balsamvinäger, basilika och babyspenat och marinerad fläskfilé med fransk senap, pepparrot och kapris. Till det hade vi gjort en rostad potatissallad med grön sparris, rädisor och massa färska örter. Som sås hade jag gjort en ost och örtcreme, mycket god!! Till fikan hade vi bullarna jag bakade förra helgen och en jordgubbstårta med dumlegrädde och jordgubbssylt. Se bild nedan. Också väldigt uppskattad, det blev endst en liten bit kvar som jag tror vi mumsar på ikväll.
Bemi fick många fina presenter. Han fick en av oss (stor studsmatta), den/de andra får han på sin födelsedag på tisdag. Han fick tallrikar och bestick med Musse Pigg, shorts, bok med CD, kastruller och redskap från IKEA som ser ut som de mamma använder (jag får ha mina ifred kanske?!), fräcka skejtarjeans och skjorta, rejäla innebandymål (som han ska ha i trädgården dock) och klubbor och boll, bärbar DVD till bilen, matleksaker (han älskar ju att laga mat och dona), leksakspengar och sedan tidigare har han ju fått sin älskade motorcykel (tittis). Den visade han gärna för alla som var här igår. Alla blev rastade med den, dvs de fick följa med honom på en runda. Han kan ju inte åka med den själv. Min fasa är att batteriet ska lägga av någonstans på vägen. Den går ju inte att bära hem direkt... Men han älskar den och vill helst åka en runda minst varje dag.
Kvällen avslutades relativt tidigt och Roger och jag softade och tittade på det inspelade avsnittet av Robinson. I morse var Bemi så snäll så han sov till strax innan kl 8 (det var länge sedan det hände så jag tror han var rejält trött efter igår). Men tyvärr fick morgonen en tuff början med sanering av Bemi.... Inte alltid bra att sova i boxershorts.... Så nu är det belöning när nr 2 kommer i pottan istället för i blöjan. Tur att Bemi är glad i pengar och gärna vill tjäna en slant. Hoppas bara att trixet funkar.
Nu vilar Roger och Bemi. De ska åka till gamlemormor sedan för hon fyller år idag. Jag stannar hemma och tar det lite lugnt. Det räcker med ett kalas per helg. Min axel gör också ganska ont. Jag ska ringa doktorn i morgon igen för tabletterna gör varken från eller till. Ska vi gissa på kortisonspruta?! Så en lugn eftermiddag kan jag behöva. Sedan rullar veckan på i morgon igen.
Förresten, fick en glad överraskning igår när jag kollade mailen efter kalaset. Jag har vunnit en av de tävlingarna som jag har bloggat om. Jag vann ett halsband i morsdagspresent med Benjamins namn! Någon gång skulle det väl vara min tur!!
Tårtan
Bemi älskar ballonger. Som han kämpade med att försöka blåsa upp denna.Till slut var den ganska full av saliv....
Bemi med två av sina kusiner, Kim och Tobbe.
Glad Bemi busar med Tobbe. Här kan man se hans bandymål i bakgrunden.
Man kan vila på studsmattan också...
Och så klart studsa lite med hjälp av pappa...Det tog två timmar för pappa att blåsa upp studsmattan med den dåliga kompressor vi har...
Och så en bild från i torsdags när vi var hos tvillingarna och grillade och lekte. Killarna lekte så fint tillsammans och det är så skoj att se. Vi var i Käglinge rekreationsområde och tittade på får och grodor och gick en runda. Det var så härligt väder i torsdags, annat än idag det...Sunday, May 17, 2009
Barnkalas
God kväll!
Helgerna här är som vanligt fullspäckade. Igår var det en massa fix och städ och sedan gäster på eftermiddagen och kvällen. Idag bakade jag med assistans av Roger kanelbullar (utan kanel men med kokos) till Bemis födelsedagskalas nästa lördag och sedan har huliganen (Bemi då alltså) och jag varit på barnkalas i Lund hos lilla Caisa som också blir 3 år den 26:e.
Benjamin ska förresten opereras för sina öron nu, läkaren har tagit beslut om det. Samtidigt ska en polyp bakom näsan tas bort så han kanske slutar snarka och slutar ha sina korta andningsuppehåll. Vi väntar på op-tid men jag kommer ringa i veckan och förklara läget. Vi tror nämligen att hans dåliga hörsel påverkar mer än vi vet om... Bemi är väldigt utåtagerande emellanåt, när han inte kan hantera situationer och när vi misstänker att han inte klarar av ljuden eller bli överraskad av ljud/någon pga sin dåliga hörsel. Han puttar ofta till andra barn, som om han blir rädd när de kommer för snabbt inpå honom m.m. Det gör att man måste vara på helspänn hela tiden och kolla vad han gör för att han inte oavsiktligt ska skada någon annan eller sig själv. Dessutom hör han förmodligen inte alltid när vi kallar på honom när det är mycket ljud runt omkring. Puh!
Så ett barnkalas var verkligen till att testa mammas nerver. Det blev inte mycket rast och ro och Benjamin avslutade det hela med att bita mig rejält i armen. Jag blev både blå och röd :o( Tack mamma för att du tog med mig på ett roligt barnkalas :o(
Nu är jag trött så jag ska krypa upp i soffan bredvid Roger. Tur det är kort arbetsvecka... Och på lördag är det som sagt kalas. Men på fredag får vi förstärkning - morfar, mormor Nilla och "hunnarna" kommer ner till undsättning!
Bemi testar en kick-bike (?)
Bemi mumsar korv med bröd.
Helgerna här är som vanligt fullspäckade. Igår var det en massa fix och städ och sedan gäster på eftermiddagen och kvällen. Idag bakade jag med assistans av Roger kanelbullar (utan kanel men med kokos) till Bemis födelsedagskalas nästa lördag och sedan har huliganen (Bemi då alltså) och jag varit på barnkalas i Lund hos lilla Caisa som också blir 3 år den 26:e.
Benjamin ska förresten opereras för sina öron nu, läkaren har tagit beslut om det. Samtidigt ska en polyp bakom näsan tas bort så han kanske slutar snarka och slutar ha sina korta andningsuppehåll. Vi väntar på op-tid men jag kommer ringa i veckan och förklara läget. Vi tror nämligen att hans dåliga hörsel påverkar mer än vi vet om... Bemi är väldigt utåtagerande emellanåt, när han inte kan hantera situationer och när vi misstänker att han inte klarar av ljuden eller bli överraskad av ljud/någon pga sin dåliga hörsel. Han puttar ofta till andra barn, som om han blir rädd när de kommer för snabbt inpå honom m.m. Det gör att man måste vara på helspänn hela tiden och kolla vad han gör för att han inte oavsiktligt ska skada någon annan eller sig själv. Dessutom hör han förmodligen inte alltid när vi kallar på honom när det är mycket ljud runt omkring. Puh!
Så ett barnkalas var verkligen till att testa mammas nerver. Det blev inte mycket rast och ro och Benjamin avslutade det hela med att bita mig rejält i armen. Jag blev både blå och röd :o( Tack mamma för att du tog med mig på ett roligt barnkalas :o(
Nu är jag trött så jag ska krypa upp i soffan bredvid Roger. Tur det är kort arbetsvecka... Och på lördag är det som sagt kalas. Men på fredag får vi förstärkning - morfar, mormor Nilla och "hunnarna" kommer ner till undsättning!
Goda bullar som vi var tvungna att provsmaka...
Bemi testar en kick-bike (?)
Bemi mumsar korv med bröd.Tuesday, May 12, 2009
Doktorn x 2
Först var jag med Bemi hos doktorn i går morse. Det är svinkoppor han får titt som tätt och nu har han fått en penicillinkur plus penicillinsalva som förhoppningsvis ska läka ut eländet. Jag vet ju tyvärr hur ont det gör...
På eftermiddagen var det min tur att gå till doktorn. Jag har haft ont i höger axel i tre veckor nu, gissade på en inflammation och jadå. Så det blir till att knapra tabletter och smörja med voltarensalva. Klingar det inte av så blir det cortisonspruta. Aj!!
På eftermiddagen var det min tur att gå till doktorn. Jag har haft ont i höger axel i tre veckor nu, gissade på en inflammation och jadå. Så det blir till att knapra tabletter och smörja med voltarensalva. Klingar det inte av så blir det cortisonspruta. Aj!!
Tävling
Bloggen I ett litet hus har en utlottning just nu. Man kan vinna fina saker från butiken Många rum. Ni kan väl aldrig gissa vad jag skulle vilja ha? Just det, en stjärna i betong med alla våra namn, Hanna, Roger och Benjamin.
Monday, May 4, 2009
Vinna ett alfabet
Det var år och dar sedan jag köpte/unnade mig ett nytt alfabet till min revolution (QK). Nu är det en tävling/utlottning på en blogg, se här, där man kan vinna just ett alfabet. Jag hade varit världens lyckligaste och jag lever på hoppet att någon gång ha turen att vinna....
Sunday, May 3, 2009
Bemi har fått en present
Valborg firades i Vellinge hos Jenny och Andreas. Men det blev ingen tur till bålet detta året. Det blir ju nytt bål nästa år :o) Vi stannade hemma och satt och snackade och vips var kl midnatt....
I fredags fick vi besök av Bemis faster med man och med sig hade de en tidig födelsedagspresent till Bemi. Och inte vilken present som helst och ingen liten sak. Utan en 4-hjulig "tittis" alias en motorcykel. Först var Bemi lite rädd, han kände inte rikigt att han hade kontroll men när han sedan fick kläm på det så gick det undan. Vi säger återigen tack till faster!
I veckan har Bemi även skaffat sig en kompis på hemmaplan, Evelina, 3 månader äldre än honom. Hon bor i huset bredvid. De kör race här på baksidan på gatan med sina cyklar, motorcyklar och springer i allmänhet. De är så söta så och det känns roligt att han börjar skaffa sig kompisar och att det finns en så nära.
Igår var vi hos kusin Anton som fyllt år. Det blev mycket lek och mat och kakor. Med oss hem fick vi en husbil och morfar, Nilla och "hunnarna". De sov på vår parkering här utanför och stannade fram till lunchtid idag innan de drog hem till småländska skogarna igen. Bemi visade alla sina trix för morfar. Och framför allt visade han sin tittis.
I morgon är det jobb igen...
Stolt som en tupp med pappa bredvid
Cooling
Kusin Emma får en kram
I fredags fick vi besök av Bemis faster med man och med sig hade de en tidig födelsedagspresent till Bemi. Och inte vilken present som helst och ingen liten sak. Utan en 4-hjulig "tittis" alias en motorcykel. Först var Bemi lite rädd, han kände inte rikigt att han hade kontroll men när han sedan fick kläm på det så gick det undan. Vi säger återigen tack till faster!
I veckan har Bemi även skaffat sig en kompis på hemmaplan, Evelina, 3 månader äldre än honom. Hon bor i huset bredvid. De kör race här på baksidan på gatan med sina cyklar, motorcyklar och springer i allmänhet. De är så söta så och det känns roligt att han börjar skaffa sig kompisar och att det finns en så nära.
Igår var vi hos kusin Anton som fyllt år. Det blev mycket lek och mat och kakor. Med oss hem fick vi en husbil och morfar, Nilla och "hunnarna". De sov på vår parkering här utanför och stannade fram till lunchtid idag innan de drog hem till småländska skogarna igen. Bemi visade alla sina trix för morfar. Och framför allt visade han sin tittis.
I morgon är det jobb igen...
Stolt som en tupp med pappa bredvid
CoolingKusin Emma får en kram
Subscribe to:
Posts (Atom)
