Uppdatering

Jag har ju varit ledig några dagar extra nu, torsdag-söndag. Behövligt. I torsdags var Bemi hos sin faster några timmar och Roger och jag uträttade några ärenden och sedan åkte vi hem och fikade och såg en film innan vi hämtade busungen. Vi ser nästan aldrig film längre, hinner inte, orkar inte. Så det var väldigt uppskattat.

I fredags skulle vi gå ut en runda och leka i snön innan Roger skulle på hockeyn. Klumpemaja halkade givetvis när jag skulle ta på mig överdragsbyxorna och landade konstigt, slog både i svanskotan, vä knä och vä fot. Det kändes som om jag studsade på svanskotan :o( Men skam den som ger sig, jag följde med ut ändå men jag åkte inte pulka. Vi byggde snögubbar och snöskulpturer.

Igår var vi mest inne och tog det lugnt. Jag upptäckte att min vänstra fot nog fick en värre smäll än jag trodde. Hade rejält ont men kunde inte se något i fredags. Igår märkte jag att en tå är helt blålila och jag kan inte röra den. Så, den är nu tejpad. Förmodligen bruten men inte lönt att söka vård för det för de gör inget ändå.

Idag har jag bakat tårtor till nästa helgs födelsedagsfirande. Det blir glasstårtor, smidigt och bra och jag slipper joxa med dem nästa helg. När Bemi sov middag gjorde jag två tavlor på datorn som jag hoppas vi kan sätta upp i veckan. Det ser så mycket hemtrevligare ut med lite fler tavlor på väggarna. Vi har just nu 6 tavlor som väntar på att sättas upp, alla tillverkade av mig på ett eller annat sätt :o) Sedan hann jag även med att göra två layouter.

Nu ikväll tar vi det lite lugnt, ser på Emil och Pippi. Känner att tålamodet är lågt eftersom jag har ont i både rygg och fot. Nu ska jag gå in och mysa en stund med Bemi och kanske bjuda han på en smarties eller två....

I morgon drar en ny arbetsvecka igång med en del möten inbokade. Och en resa till Lund för jobbets räkning (gillar inte de resorna eftersom de gör att jag kommer hem senare på kvällarna).

Pulkalek

Precis som förra helgen känns det som om jag knappt suttit ner. Jag har bakat bröd, tvättat, vikt tvätt och hängt tvätt och jag har städat. Roger tog med sig Bemi på veckohandlingen så jag kunde husera fritt här hemma.

Efter lunch gick vi ut i det fina vädret med Bemi för att åka pulka. Han var något motsträvig och skulle inte alls åka pulka men när han väl åkte skrattade han. Nästa gång var han lika motsträvig :o) Han är för rolig. Tom mamma åkte pulka med Bemi!!!

Och så kastade pappa och Bemi lite snöbollar. Sedan gick vi en liten omväg hem för att trötta ut Bemi så att han skulle kunna sova en stund.

I morgon väntar fullt hus med kompisar som kommer för att titta på Me&Is senaste kollektion. Därav brödbaket idag. Sedan stannar Sara, Jocke, Fannie och Caisa och leker och äter middag med oss. Roligt att det kommer lite lekkamrater till Bemi. Det är jättelänge sedan vi träffade fam Jacobsson och Caisa och Bemi är ju exakt lika gamla, det skiljer några timmar på dem.

Nästa vecka är kort arbetsvecka, jag är ledig torsdag och fredag. Bemi och pappa är lediga hela veckan.

Igår var jag förresten på första workshopen inför vårt nya regionhus. Vi ska ju from den 1 juli 2010 sitta i ett nybyggt hus i Västra Hamnen. Det var riktigt spännande att få information om vad som är på G och att få komma med input på vad just vi behöver. Vi ska bland annat dela våningsplan med KAMBER, de har en katastrofberedning och när det händer stora saker (typ Tsunamin och sånt) kallar de samman ett team som upprättar ledningscentral på vårt våningsplan. Vi skämtade och sa att då har vi ju nära till hjälpen om det skulle uppstå någon katastrof hos oss typ en bruten nagel eller så *fniss*. De har även ett läkarteam vilket känns tryggt *ler*.

Jag har varit väldigt negativ mot flytten till nya kontoret men det har skingrats lite nu. Innan har det florerat många negativa rykten som tex sa att vi inte skulle få ha en egen arbetsplats utan vi skulle packa ner våra saker i en hurts varje kväll och rulla bort till en samlingsplats och sedan fick vi ta vår hurts på morgonen efter och leta upp en ledig arbetsplats. Hur skoj är det? Det sades även att där inte skulle vara arbetsplatser till alla för alla är ändå inte på plats samtidigt varje dag. Två illasinnade rykten som visade sig vara falska. Vi kommer även att delas av och sitta i minder grupper, förmodligen två och två och har avskiljning med ljuddämpande väggar mellan. Helt ok istället för att sitta i öppna grupper. Gissar om vi i arbetsgrupper kommer bli anfallna med frågor på måndag? Detta är ett ämne som berör många och upprör mångar framför allt.

Bemi kastar snöboll mot mamma



Bemi och pappa åker pulka



Bemi står och väntar på farfar vid fönstret i sitt rum.

Heja Mif

En bild från i torsdags kväll. Benjamin hade på sig sin hockeytröja eftersom Malmö Redhawks spelade hemmamatch och pappa var på hockey. Egentligen supportar han inte laget - han supportar pappa (så klart). Han är så söt, när Roger är borta är han på hockey, oavsett vad han egentligen gör om han så är på föräldramöte eller på herrmiddag. Det är alltid hockey när pappa är borta på kvällarna. Och ibland säger han tom hockey när jag säger att pappa är på jobbet - jobb är lika med hockey.

Bilden är tagen med min mobilkamera, därav kvaliteten. Gäller att fånga ögonblicket för den här mannen är inte stilla många sekunder på en dag.

Egentligen hade jag tänkt visa en video med Bemis senaste present, men Quicktime vill inte funka och vända videon så det får vänta. Han fick en för tidig "Alla hjärtansdags-present" i lördags - en ukulele. Han fick tom följa med till musikaffären och välja vilken färg han ville ha. Färgvalet föll på GUL eftersom de håller på med färgen gul på dagis just nu. Gör sig dock fint till hans mörkblå vägg där hemma :o) Bemi älskar pappas gitarr och ska helst spela på den varje gång vi går ner i källaren. Pappa har ju tre gitarrer varav två är lite dyrare. Vill inte riskera att Bemi tar fel för han är inte alltid så försiktig som man kanske skulle önska.

Ukulelen är mer behändig för lilleman och han spelar så fint, om än korta stunder för han har enormt stora myror i brallan just nu. En annan som gillar Bemis present är pappa puh. När Bemi har lagt sig för kvällen norpar han ukulelen och spelar lite. För pappa får INTE låna den under dagtid när Bemi är vaken, då blir han topp tunnor rasande för det är HANS "gitarr". Ett undantag är dock när Bemi ska nanna, då vill han att pappa ska spela på ukulelen när Bemi ligger i sängen.

Jag tror bestämt att vi har en musikalisk liten son. Men med det inte sagt att han vill ha trummor som vissa i släkten hotar med. De åker ut fortare än kvickt ur detta hus. Migrän får jag så lätt ändå så jag slipper gärna ytterligare stress och oväsen (ja, jag tycker att trummor är oväsen). Ukulelen har ett lite dovare ljud än gitarren, ett mysigt ljud så det bekommer mig inte ett dugg.

På läkarfronten då. Jag har fått ett brev från min läkare där han förklarar hur det ser ut framöver. Jag ska göra EMG-undersökningen den 2 mars *hugga*. Ser inte fram emot att få en massa nålar instuckna i mina muskler men vad gör man inte för att få reda på vad som är fel?! Jag har dock bett om att få EMLA innan, för det innebär inte bara ett nålstick (som jag numera kan hantera utan att svimma) utan det kommer nog bli en del nålar skulle jag tro. Lovar att rapportera senare hur många det blev. När EMG är gjort ska jag ringa sjuksköterskan på neurologen och meddela att det är gjort och då bokar de en tid för biopsin utefter vad EMG:n säger. På EMG:n ser man ju vilka muskler som är påverkade och det blir väl någon av de som är "värst" påverkad som de tar en biopsi från. Skönt nu i alla fall att det är i rullning. Ser ut som om jag kanske kan få några svar nu innan sommaren i alla fall.

Nu ska jag skicka in ledighetsansökan för nästa vecka. Jag ska ta föräldraledigt två dagar nästa vecka. Roger har sportlov så han och Bemi är lediga. Sista ferielovet nu för Roger på ett år för sen går han på "vanlig" tjänst, 40 timmar i veckan på sitt nya jobb.

Solstrålen i mitt liv

Min älskade kille sjunger pyttelite. Naturligtvis sjöng han mer precis innan jag började filma. Och tyvärr blir filmerna så mörka nu när vi bara har mobilen att filma med (och dv-kameran men det vet jag inte hur jag ska få in här...).

Blogcandy

Scrappare som jag är så kan jag inte motstå chansen att vinna lite fina inspirerande saker. Vill du också ha chansen att vinna hittar du hur du ska göra HÄR.

Jag och läkare

Det är tydligen bara meningen att jag ska ha EN bra läkare av alla läkare jag stöter på. Tur att det är EN i alla fall (och det är min kardiolog som ni vet). Jag skrev för några veckor sedan att jag ringde neurologen för att få reda på DNA-provet och jag vet att de har fått svaret på det nu men ingen har hört av sig. Nu vet jag ju redan svaret eftersom det följde med när jag fick ut mina journalkopior från Trelleborg. Men under samma telefonsamtal med neurologen frågade jag om mina remisser till EMG och muskelbiopsi och sköterskan kunde inte hitta någon notering alls om några remisser och skulle skicka en påminnelse/undran till läkaren.

Nu när jag repat mig lite från förkylning och bihålsinflammation tog jag tag i saken igår igen och ringde neurologen för att se om remisserna till slut blivit skickade eller om de faktiskt blev skickade i september men att det inte gjorts någon anteckning om det.

Döm om min förvåning när inget hänt. Nada! Zipp! När sköterskan (manlig) frågade vilken läkare jag varit hos och jag sa hans namn sa han "Det kunde jag ju räknat ut". Suck! Varför ska jag ha otur med läkare? Den trevlige manlige sköterskan skulle personligen prata med läkaren och fråga varför det inte stod något om remisser i min journal och varför dessa inte skickats. Det är snart 5 månader sedan jag var där. Och inte kan man väl få förtur till undersökningarna bara för att ens läkare schablat till det?! Så, har jag tur kanske jag kan få gjort undersökningarna till hösten. Och jag som vill veta nu vad som är fel. För som jag sa till sköterskan i telefon - jag kan ju inte få någon hjälp eller behandling förrän jag jar en diagnos. Och just nu, när det är så här kallt, så har jag jätteont i mina muskler när jag kommer hem. Framför allt benmusklerna som ju också är de som man automatiskt använder mest.

Jag är så trött, så förbannat jävla trött på att alltid behöva kämpa för att få besked, för att det ska hända något inom sjukvården och för att folk ska fatta. Och jag är ju enligt dem sjuk. Inte nog med att jag är sjuk, att jag förmodligen har en jävla obotligt skitsjukdom, jag måste kämpa mot allt och alla känns det som. Först för att folk ska fatta/inse att jag är sjuk och sedan för att få den hjälp jag har rätt till. Jag har inte tid att vara sjuk när jag måste kämpa hela tiden.

Jag är så trött på att ursäkta mig (förklara) för att jag inte orkar, för att jag inte mår bra, för att jag är annorlunda. Och detta är bara början. Det kommer bli värre, mycket värre.

Idag har jag en dålig dag. Och den dåliga dagen började redan igår när jag pratade med neurologen. Jag ger dem en vecka. Sen ringer jag och är en bitch på riktigt! Lika bra att göra sig ett namn så att jag kanske slipper kämpa när jag är riktigt sjuk....

Nu ska jag åka hem till mina pojkar! Där slipper jag kämpa i motvind i alla fall.