Lite bilder kanske någon vill se?

Stolt storebror Sötast i stan

Privacy please!

Okej då, jag posar!

Vad länge du ska hålla på och knäppa med den där saken. Jag sover så länge...

I'm in love!

Checka in högerhanden...

Trött mamma och Samuel inviger sjalen. MYS med stora bokstäver!

Aj

Dagens ord är aj. I dubbel bemärkelse. Lillebror var väldigt trött igår och svår att väcka när det var dags för mat. Det tillsammans med att mjölken verkligen rann till har gjort att jag har 2 väldigt ömma bröst och jag liknar Dolly Parton. Gissningsvis mjölkstockning, jag känner att vissa mjölkkörtlar är stenhårda. Ont gör det bara man nuddar vid. Det var mycket tårar imorse :(

Men det är en annan Samuel idag. Han är mer allert och hade en bra vakenperiod idag på morgonen. Han har väckt mig tydligt och klart i natt enligt "matschemat" och ätit bra både i natt och idag på förmiddagen. Så vi kan kanske reda ut detta själva tillsammans med lite hjälp från varm vetekudde och bröstpumpen som jag har kvar sen Bemi.

Aj nr 2. Jag drabbades av andra gradens ruptur vid förlossningen och blev sydd med x antal stygn. Och de gör nu ont och det blödde igår :( En komplikation man inte förväntar sig och som det talas rätt lite om :( Jag hoppas att det läker from nu så jag slipper åka in och kolla det.

Goaste lillebror har badat för första gången idag! Det var väl ok tyckte han men ingen jättehit. Han avslutade det hela med att se till att handduken måste tvättas ;)

- Postat via Blogpress från min iPod.

En sak som slog mig

Jag har alltid sett Benjamin som petite. Han har alltid varit liten och nätt i jämförelse med jämnåriga. I söndags när han höll Samuel för första gången och jag såg hans hand i jämförelse med Samuels tänkte jag "Vems hand är det?" innan det slog mig att det var min lilla Benjamins hand som plötsligt tedde sig som stor.

Samma upplevelse fick jag igår när B var lite ledsen när han skulle sova. Han ville sitta i mitt knä och oj va tung han kändes och stor. Bara på någon dag kändes det som om han växt hur mycket som helst. Det har han ju i och för sig för han är ju storebror nu :) Men det är väl i jämförelse med yttepytte Samuel som Benjamin nu tycks så mycket större.

Idag är det dag 4 - vilket ibland även kallas baby blues-dagen. Alla hormoner rinner till och man blir lite *host* gråtmild och hormonell ... Jag minns det tydligt från när B var nyfödd, puh, va jag grät den dagen. Personalen på neo förklarade det för Roger och föreslog att han skulle ta med mig och shoppa lite för "det brukar pigga upp mammorna (alla kvinnor *ler*)". Vi får väl se hur dagen blir ;)

- Postat via Blogpress från min iPod.

Dagens bilder - dag 3

Puss på dig min lillebror!

Jag är förälskad i dessa svarta djupa ögon!

Barnvagnspromenad

Idag har Samuel tagit sin första barnvagnspromenad med mamma och storebror. Storebror behövde rastas. Han är väldigt rastlös och väldigt trotsig just nu, vår stora stjärna. Han har inte riktigt tagit sin roll som storebror som vi hoppats :( Men det är ju nytt för honom oxå och han behöver vänja sig.

Promenaden gick bra. Lillebror verkar gilla att åka vagn. Ännu en sak som skiljer lillebror från storebror :) Storebror gillade aldrig att åka liggvagn.

På BB sa de att han ska äta var 3-4 timme och att vi ska väcka honom när det är dags. I morse gick det 5 timmar mellan. Vi kunde INTE väcka honom. Han var så trött! Då får man lite ångest... Men sen åt han bra när vi väl fick honom att öppna sina ögon. Annars säger han till själv när det är dags att äta. Ca 3 timmar mellan verkar vara hans melodi. För det mesta är han effektiv och äter på 20-25 minuter. På natten tar det lite längre tid.

Roger och jag pratade om förlossningen i morse. Där är en del roliga anekdoter och vi skrattade gott :) Det är utan tvekan den häftigaste upplevelsen jag varit med om fast den innebar så mycket smärta. Vad kroppen klara av!!! Och vad ens psyke klarar av!!!


- Postat via Blogpress från min iPod.

Nu är han här

Tilllåt mig att presentera Samuel Elias Alexander, född den 26 mars 2011 kl 03.13 på Malmö KK. 3300 gram och 47 cm lång mätte han där i arla morgonstund.

Vi är hemma och försöker lära känna varandra. För den som är intresserad av hur det hela gick till, så kommer det säkert en förlossningsberättelse vad det lider. Mamma Muh ska bara smälta det hela.... Det var en del känslor inblandade....

Rastlös...

....uttråkad, trött, varm, irriterad, myror i benen och händerna men orkar inte ta mig för något....

- Postat via Blogpress från min iPod.

Min lilla hantverkare

Min lilla gulliga, underbar pojke som inte är så liten längre. Snart storebror och allt. Här är han klädd i sina "jobbebyxor" och har varit med pappa inne i lillebrors rum och målat :o) Som han har tjatat att han vill hjälpa till och för att få en orsak till att bära sina jobbebyxor precis som pappa. Tröjan är ju ganska passande också. En gåva från auntie Trisha i Australien. Benjamin är otroligt lik sin kusin Kim på denna bilden.

Nya magbilder

Jag har lekt lite med kameran och självutlösaren idag. Jag har aldrig använt mig av den tidigare (jo, i fredags testade Roger funktionen *ler* men det var ju han det...) så det är lite ovant och svårt att ställa in skärpa och dylikt. Men jag ville passa på att ta lite bilder i dagsljus inne i lillebrors rum nu innan magen försvinner :o) Roger jobbar sent både idag och imorgon så man vet ju inte om tillfälle ges igen :o)

Jag har fixat till dem lite i photoshop för skärpan var lite si och så... Och så gjorde jag om dem i svartvitt också. Vad tycker ni? Föredrar ni svartvitt eller färg? I bakgrunden på färgbilderna kan ni se fondväggen i lillebrors rum som ska få sig en strykning till. Jag äääälskar färgen! Den är lite mer havsgrön i verkligheten.

Idag är det vecka 38+0. Jag var på läkarbesök igår för att kolla status på min kropp men vad läkaren sa tänker jag inte avslöja här :o) Nu får ni snällt vänta tills vi meddelar att lillebror kommit :o) Kan väl avslöja att det var inte det beskedet jag ville ha av läkaren men jag är ganska nöjd ändå...

Hjärtoperation igen

Igår var jag hos min kardiolog igen. Jag skulle egentligen gjort en tredje hjärtoperation i december i Linköping men pga bebis i magen fick det ställas in. Jag har undrat hur det blir nu, om jag skulle ställas längst bak i kön igen eller om hela alltet skulle ställas in så jag skulle få kämpa igen för att få ett nytt försök.

Nädå. Läkaren, samma som vanligt, sa att han pratat med Linköping och jag ska säga till min läkare när jag är redo efter att bebis kommit så meddelar han dem. Han har poängterat narkosberedskap men att jag måste nog påtala det med för säkerhets skull.

Så gissningsvis blir det operation till hösten igen. Hoppas verkligen att de lyckas denna gång...

Läkaren sa att han borde kanske inte säga det men risken är att hjärtat kommer spöka ännu mer efter förlossningen :( Nu är det ganska lugnt eftersom kroppen inte direkt är i vila på samma sätt som annars. Kroppen är mer på helspänn nu under graviditeten. Om det blir för jobbigt ska jag höra av mig till läkaren så snabbar han på det ännu mer.

Jahapp! Så ligger det till på den fronten...

- Postat via Blogpress från min iPod.

Lugnet före stormen

Det är relativt lugnt i magen idag efter en väldigt stökig natt och morgon. Vaknade i morse av antingen en väldigt lång eller två väldigt täta värkar som gjorde ooooooont. Sen har det varit som vanligt. Junior har varit ganska lugn förutom några nedpressningsövningar.

Tröttheten har dock varit påtaglig efter den jobbiga natten och tyvärr sammanföll det inte med en av Bemis bättre dagar. Han har varit väldigt intensiv idag och jag har varit ganska själv med honom hela dagen sedan 6.45 i morse. Roger har mathandlat och fixat i bebis rum för att få det klart någon gång.

Bemi vaknade 5.45 och ville inte sova mer. En timme lyckades jag "ignorera" honom innan jag fick nog av hans spring in till oss och hans sparkar i väggen. Sen har det gått i ett, i ett :(

Nu är det dock sovdags. I morgon är det vardag och Bemi ska till dagis, Roger till jobb och jag ska ha en date med soffan med sconesfrukost och lite virkning.

- Postat via Blogpress från min iPod.

Frustrerad

Jag är frustrerad, hormonell och ledsen. Det är inte kul längre :( Jag kan inte göra någonting utan att få ont. Jag skulle bara sortera tvätten men inte ens det kunde jag utan att få så ont så tårarna trillade. Det är grymt frustrerande att inte klara sådana småsaker och att bara sitta och se på när Roger får dra det tunga lasset här hemma samtidigt som han försöker få klart bebisens rum.

På måndag är det läkarbesök och jag ställer verkligen mitt hopp till det. Att läkaren är på gott humör och att min kropp är redo.

Bebis verkar i alla fall må bra där inne. Kontrollen hos BM igår gick bra, alla värden är ok. Blodtryck 120/80, vikt +4 kg, SF-mått 36 cm och fosterljud 162. Han var lite irriterad igår och låg rätt högt men han lugnade ner sig efter en stund.

Man märker att han börjar få trångt där inne, han spjärnar emot och ligger på samma sätt mest hela tiden, ben och armar slår/sparkar på samma ställe varenda gång. Han hickar väldigt mycket och blir irriterad av det :)

Idag är det v37+4....

- Postat via Blogpress från min iPod.

v37+2

Jahapp. Inget nytt på bebisfronten. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle vara gravid fortfarande. Jag trodde han skulle vara här vid detta laget men jag hade fel hela tiden. Det blir ingen liten prematur denna gång. :)

Idag har jag varit konstant hungrig. Det började redan i natt så jag fick gå upp och dricka lite fil. Sedan fick jag äta frukost vid halv 7 med Bemi och Roger.

Jag brukar slumra en stund efter lunch. När jag vaknade var jag yr och snurrig. Konstig känsla i huvudet :( Känns som kroppen spelar mig lite spratt.

Sammandragningarna är där mest hela tiden och skiftar i styrka. De lämnar så härligt ryggont efter sig :( Men det går ett tv-program om förlossningar på 4an just nu och där använder de en form av massageapparat som liknar ett djur och masserar ryggslutet på mamman när hon har värkar. Vi har oxå en sån och igår när jag fick grymt ont testade Roger den och det lindrade. Påminner lite om TENS men enklare att använda. Så nu står den framför mig på soffbordet så jag kan ta till den när det gör för ont.

Eftersom jag känner mig yr vill jag inte ge mig ut och köra och hämta B på dagis. Så han får vara kvar 10-15 minuter längre idag så hämtar Roger honom. Givetvis saknar jag honom ännu mer bara just därför. Hoppas han är gosig när han kommer hem!!

I morgon är det kontroll hos BM igen. Vi får väl se vad det ger. Sen är det läkarbesök nästa vecka..... Och kanske....

- Postat via Blogpress från min iPod.

Övar

Idag övar min kropp inför förlossningen verkar det som. Nu i eftermiddag har jag haft sammandragningar/förvärkar med 10-15 min mellan. Jag har fått öva andning i alla fall. Jag önskar verkligen just nu att jag visste att det närmar sig, att så här är det strax innan det drar igång på riktigt. Men jag har ju inget att jämföra med eftersom Bemi kom med snitt.

Idag är det 37+0 och jag längtar tills han är på utsidan! Jag är riktigt trött på att känna mig som em flodhäst fast jag egentligen inte är så stor om man jämför med andra gravida. Men det är inte min kropp. Jag har svårt nog att röra mig i vanliga fall och det blir inte enklare av att ha en badboll på magen och magmuskler som inte funkar. Roger skämtar om att mitt standarduttryck nu är "iiiisch" så fort jag rör mig. Men det är jobbigt ju...

Nåja, nästa vecka ska jag på ställningstagande till igångsättning. Håll alla tummar och tår att kroppen är mogen är ni snälla!! Det är min sista graviditet och jag borde njuta men nu är jag så nära målsnöret så nu är jag otålig och vill gosa bebis!!!


- Postat via Blogpress från min iPod.

Vi två

Kärlek

Oups...

... Jag har visst gått och blivit fru idag ;)

We did it our way once again!


- Postat via Blogpress från min iPod.

Ibland hade det varit bra...

....med någon som sa ja eller nej när man är tveksam. I detta fallet ja eller nej till om det är bebis på G eller bara fejk. Jag vet ju för 17 inte hur det ska kännas, hur mycket, vad som är vad. Man tror allt är svart eller vitt men som gravid är gråzonen väääääldigt stor.

Sedan förra onsdagen har jag väldigt mycket sammandragningar, onda och mindre onda. Fine. Det har jag nu fattat att så kan det vara. Det håller sig liksom på samma nivå. Sedan kl 4 i morse har jag som mensvärk i nedre delen av magen och värk i musklerna i låren. Sådan värk som jag brukar få antingen när jag överansträngt mig eller varit ute i kylan så musklerna blivit stela.

Nu hade det varit skönt om någon sa att så kan det vara utan att det är förlossning på G så deal with it. Det blir inte bebis idag. Eller att du kan nog förbereda dig på bebis idag eller i morgon.

Jag börjar bli otålig nu. Jag börjar förstå de som testar alla möjliga huskurer för att få det hela att starta. Funderar skarpt på att köpa hem hallonbladste. Om inte annat ska det tydligen hjälpa till så att tappen mognar och det ska den gärna ha gjort till den 21 mars!!!

Har i alla fall tagit en panodil så får vi se om det går över.


- Postat via Blogpress från min iPod.

Svårt att ta in

....att vi snart kommer ha en liten krabat hos oss igen. En liten, snusande bebis. En liten fågelunge som kommer lukta ljuvligt, göra underbara små läten, greppa våra hjärtan från första sekund. Idag är det exakt en månad till beräknad förlossning men som ni vet tror jag ju inte det kommer dröja 31 dagar tills han tittar ut. Har aldrig trott att jag kommer gå tiden ut. Men lite till hade varit bra. Vi har lite kvar att fixa innan vi är 100% redo att släppa allt runt omkring oss och bara fokusera på bebis, Benjamin och att vi plötsligt är 4 i familjen.

Den som är mest redo är nog Benjamin. Han har ju tjatat länge nu att han tycker att det räcker och att det är dags för bebis att komma. När han satt och spelade häromdagen på datorn och gjorde "kakor" på bolibompa gjorde han ett fat med fyra kakor och berättade vem som skulle ha alla. Där var en till mamma, en till pappa, en till honom själv och så klart en till bebis. Det låter så mysigt när han pratar om vår familj med fyra familjemedlemmar. En enda gång har han uttryckt att han inte tycker om lillebror men just vid det tillfället tyckte han inte om någon alls. Annars känns det som om han bara hyser den största möjliga kärlek för sin lillebror. Han vill gärna pussa magen, krama den, sjunga för lillebror och varje morgon innan han åker till dagis brukar han säga hejdå till lillebror och pussa magen.

Stora delar av min vakna tid kretsar kring det som komma skall. Förlossningen, tiden efter, bebis, amning, föräldraledighet, hur familjen kommer påverkas, hur Bemi kommer reagera. Men det är så stort. Fast vi varit med om det en gång innan, att få en liten bebis, känns det helt annorlunda denna gången. Allt känns nytt igen. Det pirrar i magen och det är en härlig känsla.

Allt var så turbolent när Bemi kom och inget blev som vi hade tänkt oss. Denna gång vill jag verkligen ha lugn och ro kring oss den första tiden. Lugn och ro var väl det sista vi hade förra gången... Det viktigaste är att vår lilla familj bondar med nykomlingen, att Benjamin får knyta an till bebis och se att vi älskar honom lika mycket fast det kommit en liten till att ösa kärlek på. Och jag behöver lugn och ro för att få amningen att funka från start. Förra gångens kämpande med pumpning, flaskmatning och amning var ingen höjdare. Jag kan inte fatta att jag stod ut i nästan tre månader med det innan det funkade felfritt. Men den gången hade jag Roger hemma i 11 veckor och han var ett stort stöd och vi delade på mycket kring just matningen. Jag ammade först och när Bemi inte orkade amma mer värmde Roger bröstmjölk och gav på flaska samtidigt som jag pumpade ut mer mjölk. Nu kommer Roger vara hemma 2-4 veckor beroende på när liten kommer (föräldradagar för bebis, några föräldradagar för Bemi och så kommer ju påsken i mitten på april).

Filt nr 2

Så är filt nr 2 till bebis färdigvirkad! Puh! Jag hann :o) Garnerna som jag använt är de som jag färgat själv och jag måste säga att jag är väldigt nöjd dels med färgkombon och dels med hur klara och fina färgerna är. Filten blev lite mer avlång än vad jag hade tänkt men vad spelar det för roll? Huvudsaken är att den är mjuk och skön till bebis.

När bebis väl tittat ut och vi har bestämt namn ska jag brodera dit hans namn i ena hörnet så att filten verkligen blir personlig. Det ska jag även göra på filt nr 1 så klart.

Nu har jag en annan filt som jag måste göra klar som går i lite andra färger. Där är jag ungefär halvvägs men jag har ju mer tid nu att virka eftersom jag måste vara så stilla som möjligt. Så den är nog klar snart hoppas jag... Den lilla bebisen är också beräknad snart.

Nästa projekt blir en filt till Benjamin. Han har tjatat ett tag på att han också vill ha en filt. Men jag måste beställa garn till hans filt. Att virka en filt till honom i detta tunna bomullsgarn hade tagit en evighet så han kommer få en filt i akrylgarn tror jag så att jag kan virka med lite större virknål.

Sammandragningarna fortsätter. Jag har haft ganska mycket i natt men bara enstaka som gör "ont". Likadant under dagen idag. Nu vet jag ju vad det är som gör ont och de är inte regelbundna. Men jag är rejält trött. Det tar rätt mycket på krafterna. Jag försöker hålla mig så stilla som möjligt för det känns som att jag får en sammandragning bara jag rör mig.

Nu åter till soffan!

Är det på G kanske...

Min underbara stora pojke sjunger till Waka, waka :o)

I natt vaknade jag av att jag hade ont i nedre delen av magen, rejält ont. Sammandragningar och ont. Och det höll i sig ganska länge. Det gick över efter ett tag och eftersom jag hade ett besök hos BM inbokat senare under dagen så tänkte jag ta upp det med henne.

BM gjorde sina kontroller, blodtryck 130/80, ingen äggvita i urinen, vikt 79,4 kg, fosterljud 150, SF-mått 34. Sedan klämde hon lite extra på magen eftersom jag sa att jag fortfarande var öm i nedre delen av magen och det gjorde mer ont när hon klämde på huvudet. Hon reagerade på att min livmoder var väldigt lättretlig och att jag fick sammandragningar bara hon kände på magen. Hon reagerade också på att jag var väldigt spänd i nedre delen av magen där jag också hade ont i natt och nu var öm.

Hon kallade in sin kollega och de tyckte båda att jag skulle åka in till prenatal på KK för en kontroll. Hon ringde in och jag var välkommen när som.

Jag var inne strax innan 12 och blev genast uppkopplad med CTG. Genast kunde man se att lillemans hjärtljud var väldigt höga och han var väldigt aktiv/irriterad. Och så började sammandragningarna registreras. Inte jättekraftiga först men sedan så... Då kom också samma smärta som jag hade känt under natten och då kunde jag ju se på skärmen att det var kraftigare sammandragningar än de andra och vissa av dem fick jag andas mig igenom :o(

Lillkillens hjärtljud ville inte lugna ner sig. Han låg på 180-190 och de ville att han skulle ha en längre kurva med lägre hjärtljud så jag tror att jag fick ligga med CTG i en timme minst innan de kände att de kunde koppla loss CTG. Under den tiden fick jag stundtals ganska regelbundna onda sammandragningar, de kom var 6-8 minut. Även BM här inne reagerade på att livmodern var lättretlig och hon sa att det var kanske på G. Då börjar ju hjärnan arbeta på högvarv och tänka ett steg längre, att vi kanske snart har bebis här och vad Roger var tvungen att hämta där hemma, vad jag inte packat ner ännu, vem som skulle hämta B på dagis, att R skulle missa sista hockeymatchen för säsongen (som är nu ikväll)...

Sedan kom en underbar dansk läkare in och pratade och sa att han ville kolla om detta påverkade livmodertappen och om jag börjat öppna mig. Även han reagerade direkt på att jag hade sammandragning när han kände på magen.... Sammandragningarna har inte påverkat tappen på så sätt att den är fortfarande stängd och "bakåtlutad". Jag har heller inte börjat öppna mig. Bebis har också gott om fostervatten så det var bra tyckte han.

Han kunde dock inte säga varför min livmoder är så lättretlig, om det är så att det är på G ändå inom det närmsta eller om det bara är som livmodern tränar. Det gäller att vara uppmärksam på om något förändras, om jag får feber, mer regelbundna onda sammandragningar som inte går över när jag vilar, får ont i övre delen av magen eller börjar blöda. Jag var välkommen in om jag var orolig.

Återigen är det dock bekräftat att bebis är fixerad med huvudet ner och han sitter rejält fast och trycker neråt med huvudet.

Läkaren avslutade med att säga att han vanligtvis mest jobbar på förlossningen och att han hoppas att han snart träffar oss där under roligare former :o) Det hoppas jag med. Han får gärna förlösa mig!

Så vi får väl se vad detta resulterar i. Sammandragningarna fortsätter att dugga tätt och en hel del av dem gör ont/ondare. Jag märker att minsta lilla jag gör idag orsakar sammandragningar :o( Så det är vila som gäller, men det är inte alltid det lättaste.