Min underbara stora pojke sjunger till Waka, waka :o)I natt vaknade jag av att jag hade ont i nedre delen av magen, rejält ont. Sammandragningar och ont. Och det höll i sig ganska länge. Det gick över efter ett tag och eftersom jag hade ett besök hos BM inbokat senare under dagen så tänkte jag ta upp det med henne.
BM gjorde sina kontroller, blodtryck 130/80, ingen äggvita i urinen, vikt 79,4 kg, fosterljud 150, SF-mått 34. Sedan klämde hon lite extra på magen eftersom jag sa att jag fortfarande var öm i nedre delen av magen och det gjorde mer ont när hon klämde på huvudet. Hon reagerade på att min livmoder var väldigt lättretlig och att jag fick sammandragningar bara hon kände på magen. Hon reagerade också på att jag var väldigt spänd i nedre delen av magen där jag också hade ont i natt och nu var öm.
Hon kallade in sin kollega och de tyckte båda att jag skulle åka in till prenatal på KK för en kontroll. Hon ringde in och jag var välkommen när som.
Jag var inne strax innan 12 och blev genast uppkopplad med CTG. Genast kunde man se att lillemans hjärtljud var väldigt höga och han var väldigt aktiv/irriterad. Och så började sammandragningarna registreras. Inte jättekraftiga först men sedan så... Då kom också samma smärta som jag hade känt under natten och då kunde jag ju se på skärmen att det var kraftigare sammandragningar än de andra och vissa av dem fick jag andas mig igenom :o(
Lillkillens hjärtljud ville inte lugna ner sig. Han låg på 180-190 och de ville att han skulle ha en längre kurva med lägre hjärtljud så jag tror att jag fick ligga med CTG i en timme minst innan de kände att de kunde koppla loss CTG. Under den tiden fick jag stundtals ganska regelbundna onda sammandragningar, de kom var 6-8 minut. Även BM här inne reagerade på att livmodern var lättretlig och hon sa att det var kanske på G. Då börjar ju hjärnan arbeta på högvarv och tänka ett steg längre, att vi kanske snart har bebis här och vad Roger var tvungen att hämta där hemma, vad jag inte packat ner ännu, vem som skulle hämta B på dagis, att R skulle missa sista hockeymatchen för säsongen (som är nu ikväll)...
Sedan kom en underbar dansk läkare in och pratade och sa att han ville kolla om detta påverkade livmodertappen och om jag börjat öppna mig. Även han reagerade direkt på att jag hade sammandragning när han kände på magen.... Sammandragningarna har inte påverkat tappen på så sätt att den är fortfarande stängd och "bakåtlutad". Jag har heller inte börjat öppna mig. Bebis har också gott om fostervatten så det var bra tyckte han.
Han kunde dock inte säga varför min livmoder är så lättretlig, om det är så att det är på G ändå inom det närmsta eller om det bara är som livmodern tränar. Det gäller att vara uppmärksam på om något förändras, om jag får feber, mer regelbundna onda sammandragningar som inte går över när jag vilar, får ont i övre delen av magen eller börjar blöda. Jag var välkommen in om jag var orolig.
Återigen är det dock bekräftat att bebis är fixerad med huvudet ner och han sitter rejält fast och trycker neråt med huvudet.
Läkaren avslutade med att säga att han vanligtvis mest jobbar på förlossningen och att han hoppas att han snart träffar oss där under roligare former :o) Det hoppas jag med. Han får gärna förlösa mig!
Så vi får väl se vad detta resulterar i. Sammandragningarna fortsätter att dugga tätt och en hel del av dem gör ont/ondare. Jag märker att minsta lilla jag gör idag orsakar sammandragningar :o( Så det är vila som gäller, men det är inte alltid det lättaste.
No comments:
Post a Comment