Julen

Vi firade "som vanligt" julen här i huset. Innan vi flyttade hit firades ju också julen i detta huset fast då var det ju farmor Ruth som bodde här. Men det går till på ungefär samma sätt - farmor lagar maten.

I år hade vi en "ny" tomte. Men han är hjärtligt välkommen tillbaka nästa år. Han hade nog tagit en nubbe eller två för många när han åkte hit med sina renar för han var på ett finurligt humör ;o) och skojade friskt. Farfar fick sig en känga eller två ;o) Benjamin öppnade dörren, något avvaktande och sa direkt när tomten steg in "Jag har varit snäll". Men sen var han inte blyg utan tog tomten i hand och ledde in honom.

Benjamin fick många fina paketer av tomten. Jag har skrivit en "fusklista" för att komma ihåg allt: pyjamas, godisskål, spiderman-memory, actionman, geomag (någon som har tips om var man kan köpa mer sånt för Bemi älskar det, mamma och pappa också *ler*), vinterjacka, pippihus, skridskor, tröja, My first PC, Kråkebok, duplo polis, pussel, spidermanlakan, bordsunderlägg, memory igen, 4 radiostyrda bilar, matgrejer (hamburgerset), 1 tröja till, pussel igen, 2 huvtröjor, mini-keyboard, husbil och pengar. Nu tror jag att jag fått med allt.

Kl 7 på juldagen vaknade Bemi och ville att jag skulle stiga upp och leka med hans nya saker ;o) Inte så pigg då eftersom jag inte komn i säng förrän kl 1.

Här kommer en radda bilder.

Bemi undersöker Pippi-huset på juldagen. Han fick öppna det på juldagen för han fick så många paket på julafton att det blev för mycket.


Bemi leker med Geomag kl 7 på juldagen...

Bemi kör en av sina radiostyrda bilar på juldagens morgon.

Bemi i tomtens knä. Kom just på att jag glömde göra som i visan... "Jag såg mamma kyssa tomten ja..." Får komma ihåg det till nästa år.

Ett något suddigt familjefoto på julafton. Får nog be Jenny ta ett nytt på nyår. Vår tradition är ju att ta ett familjekort på julafton men det får bli ett nyårskort istället.

Bemi och kusin Tobbe leker med den "lilla" radiostyrda bilen...

Nämligen denna lilla sak. Den får vi nog ha utomhus i fortsättningen. Roger tänker starta uthyrning av radiostyrda bilar på vår gata till sommaren. Totalt har Bemi nu 5 stycken...

Nu ska jag gå och vila. Är något förkyld och hostig :o(

Inget julinlägg...

...utan ett inlägg om hur stolt jag är över min stora lilla kille. Sedan i somras har det varit bestämt att Bemi skulle lämna sina nappar till tomten. Tomtens små nissebarn har inga nappar och eftersom Bemi är en stor kille nu behöver han inte sina nappar så nissarna skulle få dem på julafton i utbyte mot en paket från tomten (eller typ 100 paket som det snarare visade sig vara).

Vi förberedde Bemi en tid innan och på lillejulafton sa vi att det var sista natten han skulle sova med napp ju. Och ja, han höll ju med. Han var helt med på noterna att han skulle ge napparna till tomten. Men det hade ju inte varit konstigt om han totalvägrat när vi väl stod där på julafton med tomten i huset.

Men nä då. När tomten frågade om Bemi hade något till honom sprang Bemi och hämtade sina nappar. Och sedan dess har han inte frågat eller bett om en napp. Det enda han säger är att han inte har napp mer för han är stor kille.

Han somnar så gott på kvällarna utan minsta problem (vi har i stort sett aldrig problem på kvällarna annars heller men nu utan napp kunde det ju bli problem). Han sover tom middagslur utan napp, utan minsta problem.

Jag är så stolt över honom. Jag trodde inte att det skulle gå så här smidigt med tanke på den vilja Bemi besitter. Hans envishet. Men jo då! Behöver jag säga att han har fått stjärna på schemat på kylen för att han är duktig?

I morgon tar vi tar i nästa "stora killen"-sak - blöjan.

Mer inlägg i morgon tror jag som kommer handla om julen och den knasiga och mycket roliga tomten vi hade hos oss på julafton :o) Jag ångrar att jag inte videofilmade :o)

Behöver jag säga...

...att jag ÄLSKAR denna lilla gosse?

Lite bilder

Jag fick inspiration från duktiga Jennys blogg att göra sådana här tavlor till våra väggar (men jag vet inte vilka väggar de ska sitta på än).

Ska printa ut dem i 20 x 20 och köpa några fina ramar. Kanske kan ha dem i vardagsrummet? Eller i hallen? Vi får se. Det var roligt att klura ut hur man gör i alla fall.

Mycket nu...

I morse, kl 5.40, gick jag ut i köket för att äta frukost och lägga ner min matlåda i en plastpåse. Plastpåsar förvarar vi under vasken i ett "ställ". Jag öppnad och tyckte att soppåsen rörde sig, det är väl jag som är trött tänkte jag tills påsen började röra sig mer och något "hoppade" i påsen. En mus!!! (jag ryser när jag skriver det) Jag drämde igen dörren och skrek eller frustade kanske är ett bättre ord. Roger for upp ur sängen och trodde att jag hade ramlat (igen - ramlade igår kväll). Mus, sa jag. Mus i sopskåpet, sa jag och darrade som ett aspelöv. Den lever, sa jag.

Roger försökte lugna mig samtidigt som han tänkte ut vad han skulle göra åt eländet. Förmodligen hade den ju blivit lika rädd som jag och sprungit därifrån. Han gick ut i köket och slog lite på dörren. Nä, den lille saten var kvar :o(

Nu har Roger satt en musfälla i skåpet. Jag tänker inte öppna dörren till det skåpet förrän han är hemma. Han får kolla först. Fick ju för 17 nästan en hjärtattack. Tänk om den lille jäveln hade sprungit ut i huset?! Urk! Blä! Tvi!

I måndags fick Roger besked om att han fått nytt jobb. I Vellinge. Som IT-pedagog. Han har lyckats förhandla upp sin lön väldigt bra på ett år (har ju bytat jobb en gång innan i år). Men detta jobbet innebär i startskedet en viss kostnad. Vi måste nämligen köpa en bil till. Det är för bökigt och omständigt att pendla med buss till Vellinge. Det är för det mesta jag som hämtar på dagis. Jag orkar inte gå hem med Benjamin varje dag från dagis, en promenad på först 10 minuter från bussen till dagis och sedan 30 minuter hem. Lägg där till att jag pendlar 30 minuter med buss också. Och Benjamin brukar vara ganska trött vid 16 tiden. Och i snö och modd och regn. Nä. Det funkar inte. Jag behöver en bil när jag hämtar B.

Ikväll ska Roger och hans pappa förmodligen åka och titta på en liten golf, 95 årsmodell. Vi får väl se. Det kommer äta upp alla våra sparpengar men vardagslivet måste fungera. I det långa loppet tjänar ju Roger mer och vi kan spara ihop pengarna igen.

Idag har jag ätit lunch med en gammal god vän. Vi var bästa kompisar när vi var små, oskiljaktiga nästan. Bodde nästan grannar. Men efter gymnasiet tappade vi kontakten. Så det är 13 år sedan vi sågs. Men så har vi hittat varandra via Facebook och hon beställde två virkade djur till sina tvillingar och idag lunchade vi eftersom hon har praktik här på sjukhuset. Det var nästan som igår. Det kändes så naturligt och bra. Och det är jag så glad för.

Nu ska jag snart åka och hämtar Benjamin på dagis. Känner att det räcker för idag.

Julkortsfotografering och sjuk Bemi

Natten till igår fick Bemi Bus feber. Han kom in till oss mitt i natten för där var spöken på hans rum. När han kröp upp i vår säng var han väldigt varm så det var nog lite feberdrömmar. Så det var bara att ställa gårdagens planer på BB-maffiaträff. Väldigt synd eftersom vi inte träffat barnen sedan i somras. Men inte mycket att göra.

Idag är vi hemma och VAB:ar. Vi passade på att ta lite kort till årets julkort som kommer bli ett kollage. Bilden ovan är ett smakprov ;o) Bemi var väldogt samarbetsvillig men det är svårt att se jättepigg ut när man har feber och ett rött och irriterat öga, men så får det bli. Det börjar brinna i knutarna att beställa korten.

Nu ska vi lämna datorn ett tag och pyssla lite. På önskemål av Bemi Bus.

Meddelande

Någon har skrivit en kommentar på min blogg och vill att jag ska lämna ut min mailadress för att personen vill komma i kontakt med mig. Jag lämnar inte ut min mail här på bloggen. Framför allt inte till någon som jag inte vet vem det är. Vill du komma i kontakt med mig får du berätta vem du är först och varför du vill komma i kontakt med mig.