Friday, May 30, 2008

Trött i benen

Igår hade jobbet personaldag i Danmark. Vi åkte Öresund runt. Upp till Helsingborg, båten över, tåg till Skotterup där vi intog morgenmad med lax, ljuvlig äggröra, korv, bacon, ost, skinka, bröd, wienerbröd, fruktsallad med råkräm. Sedan tåget vidare till Humlebäck och Louisiana och en utställning med Cezanne och Giacometti. Lite relax i parken vid Louisiana och något kallt att dricka innan vi tog tåget till Köpenhamn och lite strosande på Ströget och lite dricka på Rådhusplatsen innan vi gick in på Tivoli för en superb kvällsmat bestående av oxfilé med potatisbakelse och smarrig sås. På det en dessert av rabarber i olika former (sorbet, paj, inkokta och rabarberchips). Lagom rullande tog vi tåget hem 20.20 och jag var till slut hemma strax efter kl 22.

Det var verkligen en heldag. Totalt gick jag 18 000 steg vilket är ca 1½ mil!! Jag har ont i diverse muskler idag och mina knän är blåa och ganska ömma. Men jag överlever. Det är fredag och snart helg. Jag kommer gå hem tidigt idag och följa med Roger och handla. Vi ska köpa lite god frukt och göra fruktsallad. Mums! Sen ska vi grilla. Ännu mera mums! Och så ska jag mysa massor med min lilla prins som jag inte sett sedan igår morse :(

Nu ska jag jobba lite innan det är dags för lunch och sedan hemgång.

Wednesday, May 28, 2008

Trillade

Igår visade sjukdomen sitt fula tryne. På väg till bussen efter jobb gick jag och trillade. Bara så där. Jag kan egentligen inte säga varför men jag minns ju så väl från min barndom alla de gånger mamma bara trillade "så där", utan direkt orsak. Benen bär inte. Man snavar på "osynliga" kanter.

Jag slog båda knäna ganska rejält, ena armen och handen fick sig en smäll. Tur i oturen att jag hade tagit en långärmad tröja på mig, annars hade jag skrapat upp hela underarmen. Jag har ont i muskler som jag förmodligen sträckt i samband med fallet. Förnedringen att ligga där på marken med en massa människor runt omkring är nästan lika hemsk som smärtan i kroppen. Folk stirrar men säger inget. En man frågade om jag var ok. En.

Känslan av att allt händer i slow motion, att veta att man ska ramla och man kan inte förhindra det är otäck. Det är som en dålig film.

Jag hade en bit kvar till bussen, det var bara att bita ihop och ta mig dit. Vad skulle jag göra? Jag hade ingen som kunde komma och hämta mig eller hjälpa mig. Ingen. Dessutom var det min tur att hämta Bemi på dagis. Så bara att bita ihop som sagt. Och det gick. Jag kan bita ihop...än så länge.

Bemi var tack och lov snäll och samarbetsvillig. Han var också relativt lugn när vi kom hem och lekte fint medan jag gjorde kvällsmat. Roger jobbade sent. Lika bra att inte sätta sig för då gjorde det mer ont efter att jag varit stilla en stund.

Idag känner jag mig ganska mörbultad. Knäna gör ont, extra ont när byxorna råkar nudda vid såret på ena knät eller det andra svullna knät. Jag känner att ena axeln har fått sig en smäll och gör ganska ont.

I morgon ska jobbet åka till Danmark. Vi ska först gå på konstutställning på Louisiana och sedan vidare till Köpenhamn och Tivoli. Vi får väl se hur det går för mig. Jag följer med men jag får väl pausa ofta om det gör för ont och ha med mig många panodil. Jag ska ta med min kamera och ta lite bilder. Stöter säkert på lite blommor här och var om inte annat.

Det värsta med det hela är ju att jag VET att det är sjukdomen som gör det. Det är ytterligare ett bevis för mig på att jag HAR sjukdomen. Och det gör också ont i själen. Att få det bekräftat igen. Det är inte bara jag som är klumpig. En massa tankar som snurrar om livet, framtiden och hur sjukdomen kommer utvecklas.

Monday, May 26, 2008

Grattis min älskade!

Idag fyller min älskade son 2 år! Stort grattis till dig min prins! Mamma är så glad över att ha dig i sitt liv!

Som sig bör så har han firats rejält i helgen. Festen var lyckad, presenterna var många och maten verkade vara omtyckt. Bemi var på sitt vanliga solstråliga humör och sken hela dagen.

Vad fick han då för fint? Jo, en pall från SIA (mummy loves), en radiostyrd insekt, en städvagn så att han kan "soopa" ordentligt med egna saker, en bok som spelar, en griffeltavla/magnetisk tavla, en vattenpistol (mummy hates), en platsbåt till poolen, en egen mobiltelefon (från Fischer Price), ett garage (från Fischer Price), ett golfset, pengar, duplo, ny boll, spann och spade, ett set med fodrade regnkläder och ett set med byxor, tröja och munkjacka och till sist ett fint örngott.

Här kommer ett helt gäng med bilder på min lilla älskling och hans presenter.

Presentöppning hemma efter frukost. En ny boll som han valt själv.


Sen åkte hockeyklubban fram och då blir man så här glad!


Bemi kramas lite med kusin Emma.


Bemi sitter bredvid morfar och mumsar baugette.
Han åt fem bitar baugette, istället för att äta av mammas goda kycklinglasagne.


Kusin Emma igen.


Limeglasstårta med browniekaka i.


Farmor ville vara med och visa hur man blåser ut ljusen.


Lyckan är att få springa i ett hav av ballonger - ser det ut som om han tänker.


Finaste SIA-pallen som nu står bredvid Bemis säng. Den fick han av Jenny och Andreas (Aje).


Garaget


Golfsettet


Städa, städa, städa...


Man måste torka efter att man målat på griffeltavlan. Städa...


Många roliga bokstäver fanns det till tavlan.


Duplo från mamma och pappa.


Garaget med roliga bilar som låter. Det fick han av gamlefarmor.

PS. Stort grattis även till lilla Caisa som också fyller 2 år idag!! Hurra, hurra! Benjamin skickar en slängpuss. DS.

Thursday, May 22, 2008

Läkarbesök igår

Igår var vi hos doktorn med Bemi. Det var dags för utvärdering av hans astmamediciner och vidare utredning. Vi hade fått en tid till barnmottagningen på sjukhuset i Trelleborg. Läkaren som Bemi och jag träffat innan, tog sig tid med Bemi. Lyssnade ordentligt och lät det gå i Bemis takt. 45 minuter var vi där inne...

Det blev i alla fall beslutat att blodprover skulle tas för att kolla om han har några allergener i blodet, det ska göras en lungröntgen och vi ska fortsätta med medicinerna som innan och ev öka om vi tycker att han verkar ha det jobbigt. Vi ska även filma honom när han hostar och när han snarkar för att läkaren ska kunna göra en ordentlig bedömning.

Vi vägde och mätte honom när vi var där. Läkaren ville ha koll på hans viktkurva då den tydligen kan bli påverkad vid astma. Han väger nu 10750 gram och är 85 cm lång. Mao har han gått upp drygt 600 gram sedan i februari. Och 750 sedan i november....

De tog som sagt blodprover. Som den dramaqueen som Bemi är så var det mycket ajaj under tiden och efteråt. Han visade sitt onda finger för alla som ville se och såg mycket bedrövad ut. *fniss* Förmodligen har han visat fingret för alla på dagis idag också fast plåstret är borta.

Min hälsa då. Ja, där är väl inte mycket att säga om den. Tabletterna har inte nått full styrka ännu i alla fall. Jag sitter här med världens hjärtklappning. Jag har ont i armarna idag, troligtvis i musklerna. Jag vet inte om det är vanligt och hör till muskelsjukdomen att man har ont. Jag har ju ingen att fråga...

En kompis till oss berättade igår att han har två knutor i halsen som läkarna tagit biopsi på *usch*. Han har bara kunnat äta flytande föda i en månad nu. Han skulle få besked idag vad det var för något han har i halsen. Håller alla tummar och tår att det är ett bra besked!

Nu är det en dag kvar på denna arbetsvecka och jag tänker gå tidigare i morgon. Bemis kalas är ju på lördag och jag har liiiite att förbereda. 21 gäster är vi uppe i just nu... Tur min släkt är så liten som den är... Det slår inte dopet i alla fall med 40 gäster - aldrig mer!

Idag ska jag förbereda lite också. Jag ska göra ostsåsen och tomatsåsen så är det klart. Då är det bara kycklingen i morgon som ska fixas. Jag kommer ha gigantiskt mycket plats i frysen sen i alla fall när all kyckling är borta och de två glasstårtorna.

Vi får nycklarna till lokalen i morgon och jag tror att Roger skulle bort där och fixa med sina föräldrar på eftermiddagen. Duka, ställa i ordning och lite så.

Nu är det strax dax att gå hem för dagen. Skönt! Längtar efter mina pojkar som redan är hemma.

Öppen blogg

Jag har beslutat mig för att öppna upp min blogg som ett test. Eftersom jag har en counter på min sida som även ger mig möjlighet att till viss del kolla vem som varit inne på min sida har jag lite koll på om oönskade personer kommer in och snokar. Upptäcker jag att dessa oönskade personer snokar och försöker ta del av mitt liv kommer jag låsa den igen.

Bakgrunden till låsningen av bloggen var att det tyvärr finns personer i min avlägsna omgivning som tror att de kan komma med krav på vem jag ska umgås med och säga till mig vad jag ska göra. Ställa krav på att jag ska höra av mig till människor som jag bara har släktband gemensamt med och som inte sträcker ut någon hand själv. Ibland är inte blod tjockare än vatten... Denna/dessa personer har egentligen ingen aning om vem jag är idag och vad jag har gått igenom.

Till alla er som har haft tillgång till bloggen innan - nu blir det lite enklare att surfa in på bloggen och kolla bilder på Bus. Efter helgen kan jag lova er att det kommer uppdateringar med bilder på Bus.

Friday, May 16, 2008

Äntligen helg

Nu är det äntligen fredag och lite ledig tid. För att fira det lägger jag här in en bild på min allra mysigaste, härligast, mest underbara lilla pojke.

Är han inte för bedårande söt så säg?
Han klipper förresten gräset för den som inte ser det...

Jag har nu återgått till den medicinen jag hade innan inläggningen i februari. Insättningsperioden, innan kroppen vant sig, är inget skoj. Igår trodde jag att jag skulle stå upp och somna när jag lagade kvällsmat. Det är som ett slag i skallen vid lunchtid och sen håller det i sig resten av dagen. Skillnaden är mott förra gången jag började med denna att jag då var inlagd på sjukhuset och kunde sova lite då och då. Men nu jobbar jag och kommer sen hem till familjen och vill orka med att umgås med dem också. Just nu känns det liiiite tufft och inte hjälper medicinen heller utan hjärtat slår som attans. Sitter här helt anfådd, men jag vet ju att denna medicin hjälper liiite bättre efter ett tag.

Så här kommer min lista över mediciner igen:
Juli - augusti 07: Seloken Funkade dåligt, tog inte bort extraslagen och jag blev jättedålig i magen av dem.
Augusti - oktober 07: Emconcor Funkade dåligt, tog inte bort extraslagen speciellt bra
Oktober 07 - Februari 08: Sotalol Funkade relativt bra på hjärtat, tog bort många av extraslagen men gav mig biverkningar som extrem trötthet och frusenhet
Februari 08: Tambocor Funkade bra på extraslagen men gav mig grymma biverkningar i form av hjärtrusning, huvudvärk, darrighet och yrsel. Sattes ut efter några dagar.
Februari - Maj 08: Emconcor Funkar inte på extraslagen, sänker eventuellt pulsen något.
Maj 08: Byte tillbaka till Sotalol då min ordinarie hjärtläkare inte förstod varför de gick tillbaka till Emconcor som vi visste inte funkade alls.

Därför har jag nu tagit beslutet att inte vara bullmamma till Bemis födelsedag. Jag, som brukar baka många olika sorters kakor, har för en gångs skull insett mina begränsningar redan innan jag kört huvudet i väggen. Vi kommer bjuda på mat, därefter tårta och en köpekaka till det. That's it. Innan hade jag (och hade tänkt denna gången också) stått och bakat en massa kakor långt i förväg och sedan blivit så less på det och mått dåligt på köpet. Nu med den nya medicinen måste jag se mina begränsningar. Bemi kommer inte tycka mindre om mig för det och det är det enda som räknas i min värld! Han är ju inte ens så förtjust i kakor (bara vissa sorter).

Därför lägger jag krutet på ett nytt tårtrecept som kan förberedas innan (glasstårta). Min nya melodi - det ska förberedas innan för att slippa stress på själva dagen!

Nu är det strax tårtafika här på jobb. Kanske bäst att njuta nu - Roger och jag har ev något projekt på gång i sommar...


Bemi och gamlefarmor kramas. Härlig bild på två generationer.


Min lilla, lilla sötnöt!!

Thursday, May 15, 2008

Önskelista igen

Som om min önskelista till höger inte vore nog så har jag skapat en önskelista hos Scrapaddicted. Hon har en lista över saker som jag skickat in att jag skulle vilja ha. Om ni är intresserade av att köpa lite härliga pysselsaker till mig i födelsedagspresent kan ni maila Jane på Scrapaddicted och tala om att
"Hanna Persson i Svedala har en önskelista hos dig och jag skulle vilja att du plockade ihop en present till Hanna till ett värde av XX kr."
Sedan fixar hon med en internetbetalning till dig, en länk där du kan gå in och betala med internetbanken och skickar mina önskade saker antingen hem till dig eller direkt till mig inslaget som present. Service kallar jag det. Jag lämnade in en diger lista så där finns att välja bland.... Bara ett tips *ler*.

Tuesday, May 13, 2008

Önskelista

Min önskelista inför min födelsedag bara växer så kom inte och säg att jag inte önskar mig något. Jag förstår inte det, i fjor hade jag svårt att önska mig något men nu sedan min lilla älskling flyttat in i hushållet (Canon Eos 400D menar jag då) så finns det hur mycket som helst som pockar på intresset...

Monday, May 12, 2008

Skånes djurpark och lite annat

I helgen har vi gått och gått och gått en himla massa. Vi har njutit av det fina vädret och knappt varit inomhus. I lördags gick vi bort till svärisarna, en si så där 3 km enkel (och vi gick hem med!). Där åt vi kvällsmat och grillade. Bemi busade järnet så klart.

Igår var vi i Skånes djurpark med familjen Jacobsson, en i BB-maffian. Det var bestämt sedan länge och vi hade ju tur med vädret. Eller egentligen otur eftersom djuren inte visar sig speciellt mycket när det är så varmt. Men vi hade en trevlig dag men oj va slut man var när man kom hem. Både i kropp och knopp. Solen tar enormt just nu och det är rena rama sommarvärmen. Bemi tyckte det var jätteskoj att titta på alla djur och alla människor i parken. Fick han bestämma skulle han gärna ha gått hela tiden.

Benjamin har förresten lärt sig ett nytt ord och dess innebörd - NEJ. Och han säger det på ett så speciellt sätt och till allt just nu. Allt är nej. Tokbus!

Idag funderar både Roger och jag på att ta ut lite flex och gå hem tidigt. Jag vet inte om vi planerar att göra något speciellt eller att bara ta det lugnt. Vilket som så är det lite extra familjemys!!

Här kommer några bilder från igår. Det är dåligt uppdaterat med bilder pga datorn där hemma. Jag lägger in dessa via jobbdatorn idag istället.

Bus tittar på hönorna.


Stork. De är så imponerande stora.


Jag tror att pappa och Bus tittar på sköldpaddor här...


Benjamin och farfar som också var med igår.


Pappa Puh och Bus åker traktor.


Bus och pappa Puh har tittat på björnarna. Det blev många pappa och son-bilder igår. Jag fastnade inte på en enda bild...

Thursday, May 8, 2008

Idioter till grannar

Sedan januari månad har vi fört en lista över när vi har blivit störda av våra grannar. De spelar musik VÄLDIGT högt och kör moppe inne på området (vilket är förbjudet). De spelar så gott som varje helg från fredag till söndag. De kan spela 6-7 timmar i sträck så att våra tavlor vibrerar och flyttar på sig, de spelar så högt i vardagsrummet så att Bemi vaknar fast han ligger på andra våningen.

En natt i februari väsnades de något så makalöst när de kom hem så det lät som om någon sköt. Jag var själv hemma med Bemi (Roger var i Stockholm) och jag blev så rädd så jag var nära att ringa polisen. Då var det våra kära grannar som hade flyttkärran inne på sin tomt och drämde handtaget i metall i marken så det dånade. Detta gjorde de flera gånger och det lät som ett pistolskott.

Grannarna på andra sidan (C med familj) har klagat till hyresvärden (och de hade tydligen därför fått en muntlig tillsägelse/varning i februari!). Cs lilla flicka vaknar så gott som varje natt på helgen av att de väsnas, de kallar C med familj för diverse okvädningsord (är väl vad som väntar oss nu...) och bankar i väggen in till C mitt i natten.

Grannen bortom C störs också av deras musik och oväsen och då är det ändå ett hus emellan! Det är en äldre man med fru. Mannen har nyligen haft en hjärtinfarkt så jag tycker så synd om honom. Med andra ord stör de alla i vår länga. Och detta har pågått sedan de flyttade in.

I söndags satt Roger och försökte se en fotbollsmatch på TV men han kunde inte höra TVn. När mamman i familjen kom ut i trädgården bad han henne om de kunde sänka - Absolut, svarade hon men sänkningen var knappt märkbar. Sedan fortsatte de spela några timmar till. Då lackade Roger ur (alla som känner Roger vet att det krävs ganska mycket innan Roger lackar ur på något), skrev ett mail till Svedalahem och bifogade vår lilla lista.

Svedalahem svarade i måndags med att de skulle skicka en skarp tillsägelse till grannarna. Igår fick grannarna denna tillsägelse varpå mannen rusade ner till bostadsbolaget och undrade vad detta var för något.

Han hävdar att de har sagt till sonen att han inte får köra moppe inne på området. Ja, nu kör han inte men han körde inne på gångarna tills för 2 veckor sedan. Mannens kompisar kör inne på området och står och rusar sina moppar UTANFÖR OSS. Han hävdar också att de efter den muntliga tillsägelsen i februari har slutat spela musik på hög nivå och att de bara har en liten stereo. Haha! Dagens bästa! När Svedalahems representant sa detta till Roger i telefonen idag skrattade Roger bara och frågade vad de då har de jättestora högtalarna till som de emellanåt fraktar fram och tillbaka (vi misstänker att mannen är musiker av något slag och är iväg på spelningar, högtalarna är ca 1m x 0,8m). Grannarna medger dock att de väsnandes den där natten i februari när jag blev så rädd.

Nu vill grannarna prata med oss om detta och det går Roger med på om de kan ta ansvar för sina handlingar och sluta ljuga. Men jag tror tyvärr inte att det blir bättre. Det var lugnare under en period (kan det ha varit när de fick sin muntliga tillsägelse?) men nu är det ju lika illa som vanlig igen. Jag tror kanske de lugnar sig en period men sedan glömmer deras små hjärnceller att de inte kan väsnas hur som helst och så är det tillbaka på ruta ett igen. Jag fasar för sommaren och allt vad det innebär. Det kommer bli olidligt.

Men som sagt, detta var sista varningen. Nästa gång blir det vräkta om jag har förstått det rätt. Låt det gå snabbt!! För vräkta kommer de i så fall att bli. Vi kommer fortsätta föra lista över när de väsnas. Vi ska säga till C att göra samma sak. Gemensam aktion för att få bort packet från vår trevliga länga!

Synd att det inte går att transplantera hjärnceller till människor - dessa grannar har snart helt slut på sina små grå där uppe. Förmodligen måste de spela så hög musik för att den ska tränga igenom vakumet i hjärnan.... (Märks det att jag inte gillar våra grannar?!)

Vi får väl se vad helgen har att bjuda på i störningsväg. Och hur de kommer bete sig....

Underbart väder

Vi har en utekille, Roger och jag. Benjamin älskar att vara ute och leka. När han kommer hem från dagis tar han sin påse med sandleksaker och säger kaka och klappar händerna. Det är hans tecken på att han vill bygga sandkakor. Han blir fruktansvärt arg om vi inte går ut med honom. Han markerar tydligt vad han vill och det är härligt på ett sätt och jobbigt på ett annat. Det är härligt att han kan tala om vad han vill och att han visar sådant intresse för något. Men det är jobbigt om man känner att man inte hinner gå ut med honom för att man måste laga mat eller något annat.

Denna årstiden är så underbar. Jag älskar våren för då vet man att man har hela sommaren framför sig, det börjar bli varmt, man kan lägga undan mössa, vantar och tjocka jackor. Och varje år drabbas jag av samma förundran över hur underbart det är när det börjar bli varmt. Man borde vara van och förberedd men nä. Igår gick jag rätt ut från vardagsrummets soffa och vattnade blommorna i våra rabatter, utan jacka eller något kl 20 på kvällen. Bara så skönt! Och det gör ju att man gärna är ute en stund extra med Bemi när man kommer hem med honom - om tiden finns, annars blir det bara ett stressmoment.

Igår och i förrgår löste vi det genom att en av oss stannade inne och lagade mat och den andre gick ut med Bemi. Två flugor i en smäll. Och igår lekte Bemi med grannflickan Elin som är ett halvår äldre drygt. Idag ska vi på utvecklingssamtal på dagis så då hinner vi inte med någon lek. Kanske kan farmor gå ut med Bemi? Farmor ska passa Bemi medan vi är på dagis, lugnast så.

Bemi har fått tillbaka sin räliga hosta och jag tycker så synd om honom. Han hostar hela kvällarna och morgonarna och det är en sådan rälig, skällig hosta. Vi har fått börja ge honom hostmedicin utöver astmamedicinen. Men den hjälper inte alltid. Men nu ska vi till doktorn om mindre än 2 veckor med honom för att utvärdera astmamedicinen. Vi hoppas dock att han ska få hålla sig frisk nu när sommaren är på gång så att han kan slippa ta medicin hela tiden. Vi får väl se hur det går, om han klarar en hel vecka på dagis med denna hostan eller om de ringer idag efter oss eller om vi väljer att ha honom hemma i morgon. Det är allmäntillståndet som får avgöra.

På söndag ska vi med Sara och familj till Skånes djurpark. Och det är ju inte helt fel att de har lovat fint väder i helgen! Gissa om mamma muh ska ha med sig sin kamera och ta många bilder?! Kanske får ta med stora objektivet också...

På lördag ska vi grilla hos farmor Ruth. Hade hoppats att vi kunde åka och köpa present till Bemi också men det hinns inte med :o( Vi har inte tid med någonting känns det som. I veckorna hinner vi inget utöver dagliga rutiner. Så det får väl bli nästa helg, en vecka innan han fyller år, sista minuten som vanligt. Roger vill köpa en rutschkana till honom, modell större, just med tanke på att han gillar att vara ute. Men de är ju så sablans dyra så vi får väl se. Jag vill ju gärna köpa något mer till honom.

Vi fick dessutom veta igår att lokalen var dubbelbokad :o( så nu ska vi kolla om den andra lokalen är ledig, den som till hör brf:en på området. Arne har erbjudit att kolla om deras lokal är ledig och farmor Ruth skulle säkert erbjuda oss att vara hemma hos henne men jag vill inte hålla på och transportera mat och saker runt halva Svedala på festdagen. Det blir så bökigt, jag vill vara hemmavid.

Då är det ett bättre alternativ att ha det hemma även om det blir j-vligt trångt. Vi får helt enkelt låta bli att bjuda vissa personer som jag ändå inte tycker behöver komma (som vi inte umgås speciellt med ändå). Sedan är där nog vissa som ändå inte kommer... Vi kan ju hoppas på fint väder så kan vi vara i uterummet och i vardagsrummet efter lite ommöblering.

Bjuder vi bara de närmsta (då räknar jag in gudmor Jenny och Andreas!) blir vi 21 personer!!! Tur vi inte har fler syskon än vi har.... Shit pommes frites!

Detta skulle bara bli ett kort inlägg om vädret och om vår utekille men ja, jag kan inte hålla mig kort....

Saturday, May 3, 2008

Valborgsbilder

Här kommer några bilder från Valborg.

Provar nya kepsen som vi köpte i stan.


Bara så underbar bild där hans ögon är i fokus.


Mamma och Bemi framför brasan i Vallkärra.


Bemi och pappa puh



Thursday, May 1, 2008

Valborg

Igår var vi hos Sara, en i BB-maffian, i Lund och firade Valborg. Bilder kommer senare.
Det var en jättetrevlig kväll och Bemi höll låda fram till kl 22!! Det var så härligt att se Bemi, Caisa och Fannie leka tillsammans. Caisa och Bemi är ju jämngamla (eller snarare exakt lika gamla eftersom de är födda på samma dag) och Fannie är 4 år äldre.

Det blev dock en decimerad styrka hos Sara. En av BB-mammorna förlorade sin mamma natten till måndagen. Av förklarliga skäl orkade hon inte fira Valborg. Det gör så ont i mig att hon ska behöva gå igenom allt det sorgliga och jobbiga. Jag vet ju allt för väl vad hon går igenom, kanske inte helt - den ena situationen är inte den andra lik. Men förlusten av en mor, vad det innebär känslomässigt - det vet jag ju. Alla mina tankar går till henne och hennes lilla goa dotter som förlorat sin mormor allt för tidigt.

Bemi och jag var i stan och handlade igår. Det blev mycket kläder till Bemi men så behövde han också kortärmat att ha på dagis. Det blev tom lite kläder till mig, så brukar det vara när jag inte letar efter kläder till mig själv så hittar jag. 3 tröjor och en kjol blev det. Men jag tappade lite lusten när jag fick det sorgliga beskedet ovan mitt under vår shoppingtur.

Bemi gillade i alla fall att gå och handla och han var så snäll hela tiden. Han hade en riktig toppen dag igår och fortsatte den i morse med att sova till kl 9!!! Det uppskattades av mamma och pappa!!

I morgon drar vi till Tyskland, får se om jag tar med kameran då eller om den får stanna hemma.