Födelsedagsbarnet är hemma igen

Så, då är första delen av födelsdagsfirandet över. Firandet fortsätter nästa helg när det är dags för fest för kompisar och släkt.

Denna första del av firandet spenderades i Kolding på Jylland i Danmark. Vi åkte i onsdags och kom hem idag. Onsdagen gick mest åt till att ta oss fram. Det regnade nästan hela vägen, stackars Roger som körde. Dessutom hade vi en något otålig Bemi i bilen som bara sov en kort stund. Men väl framme såg vi att det var väl värt mödan att ta oss dit. Hotellet var superfint och fräscht, men det ska väl ett 4-stjärnigt hotell vara?! Upp på rummet och kolla läget och sedan bar det av ner till poolen....

Bemi som aldrig badat i stor pool innan verkade gilla det.

Här busar han med gudmor Jenny.

Och här myser Bemi med sin mamma.

Sedan var det dags att mumma sig och byta om till middagen. 3-rätters ingick i priset. Så det var räkor i vitlök till förrätt, sedan kalvmedaljong med supergoda bakade nypotatis till huvudrätt och sedan varm chokladmuffins med glass till efterrätt. Mums!

Sedan en liten drink på vårt rum tillsammans med Jenny och Andreas när Bemi somnat.

Födelsedagen började lugnt med god frukost (jag ääääälskar hotellfrukost). Sedan åkte vi till ett shoppingcenter och spenderade lite pengar. Jag hittade en ny tunika (mitt nya favvoplagg), fick köpt mina älskade Nic-nocs (jordnötter som jag inte kan hitta här hemma).

På eftermiddagen överraskade Roger mig med en jättefin och mumsig tårta. Så det blev lite eftermiddagsfika, paketutdelning och mys. Jag fick ett jättefint halsband av Roger i form av ett hjärta med ett mindre hjärta på (jag tolkar det som de två hjärtana i mitt liv, Roger och Benjamin), pengar av pappa och Gunilla och presentkort på Ticket av Jenny och Andreas (vi hoppas ju kunna åka utomlands till jul så jag sparar till det).

Den smaskiga tårtan

Födelsdagsbarnet själv med halsbandet på.

Sedan blev det bad i poolen igen och lite bubbelbad blev det också. Och sedan mumma sig och 3-rätters igen.

I fredags åkte vi "ungdomar" till Flensburg, Tyskland för att inhandla lite starkvaror. Det var 45 minuters resväg dit. Under tiden passade morfar Benjamin och jag tror att de hade en riktigt trevlig förmiddag/eftermiddag tillsammans. Nyttigt att de fick lite egentid. På vägen hem från Tyskland köpte vi med oss kaka och smörrebröd så det blev fika på vårt rum när vi kom hem.

Sedan samma procedur som dagarna innan med bad, middag och sedan en kvällsdrink på rummet.

Idag var det dags för hemfärd. Men först åkte Roger och Andreas ner i Kolding by och köpte smörrebröd till fika på vägen hem.

Nu är vi hemma i alla fall. Lite trött är man allt så det blir nog till att nanna kudden tidigt i kväll. Nu gäller det att ladda batterierna inför nästa helgs fest. Och det är ju en del att förbereda tills dess även om lite är klart.

Måste bara göra ett litet tillägg: Roger och jag har världens underbaraste son. Han har, förutom en lite dålig kväll igår, varit en ängel att ha med på semestern. Han har varit så snäll, sovit så fint i vår säng, ätit så bra, charmat alla som han har kunnat charma och varit den clown han är. Det är en fröjd att ha honom med bland folk när han är så underbar som han är. Mammas älskade lilla pojke!

Här kommer lite fler bilder från vår lilla tripp.

Kärlek på hög nivå

Fina lilla familjen på mammas födelsedag

Min underbara son spexar, något han gjort hela resan och charmat allt från servitörer till personer på köpcentrat.

Lite allvarlig kan han vara också.

Firande i dagarna 4

Ja, så närmar sig födelsedagen med stormsteg och jag och familjen ska nu fira min stora dag i dagarna 4 tillsammans med min pappa, hans fru, min styvsysters son och två kompisar.

Så, om ni tycker att det är dåligt uppdaterat på bloggen, håll ut. Det kommer säkert många fina bilder på....Bemi och kanske några på födelsdagsbarnet på lördag kväll eller på söndag (beroende på hur mycket vi festat och hur trött jag är).

Ha det gott så länge!!

Midsommarfirande

Igår var det midsommarfirande. Vi var rädda att det skulle regna bort men när det väl var dags att fira ute på Mossängens koloniområde i Malmö sprack det upp och blev riktigt fint väder. Det blev förvisso inget dansande kring någon majstång men det får vi ta igen ett annat år (dock inte nästa eftersom vi då befinner oss i Italien när det är midsommar...).

Det var härligt att fira midsommar med många barn, totalt var där 8 barn i varierande ålder. Benjamin var yngst för kvällen. 4 små småttingar på ett år var med och givetvis tog de upp mycket uppmärksamhet men så ska det väl vara. De andra tre kan gå (de är fyra månader äldre än Bemi) och Bemi blev väldigt frustrerad att han inte kunde springa runt som de andra. Kanske kan det bli sporre nog för honom att lära sig gå själv? Men han är lite försiktig av sig när det gäller just det. Men det kommer väl.

Det var mycket god mat, gott sällskap och en mycket trevlig kväll. Trots att jag var chaufför känns det som om jag drack igår, känner mig lagom mossig i huvudet och allmänt slö. Men det beror troligen på att Bemi inte ville somna om när vi kom hem så han fick ligga i vår säng så flyttade Roger ner på soffan. Vi var hemma vid 12 men Bemi och jag somnade inte förrän efter kl 2 och sedan vaknade han strax innan 7 igen....*pust*. Det är andra natten denna veckan som jag sover uselt så inte konstigt att jag känner mig lite mör.

Idag blir det slappedag. Vi har redan sett en film, en Beck-film, kanske blir det en film till innan dagen är slut? Det blir i alla fall pizza till middag idag, vi orkar inte fundera ut något annat.

Här kommer några bilder på vår busunge. Jag har inte frågat om lov att lägga ut bilder på de andra barnen så det skippar jag, det finns ju trots allt en PUL-lag.

Festförberedelser

Den stora dagen närmar sig med stormsteg. Men jag måste säga, den där 30-årskrisen har inte infunnit sig ännu eller så lever jag i förnekelse och inser inte att jag fyller 30 om drygt en vecka.

Vi ska ha buffé på festen och jag har försökt ha med en del saker som man kan förbereda lite innan. I förra veckan bakade jag minipajer, 30 st, med feta, soltorkade tomater, tomater och basilika. Igår bakade jag 30 minipajer till men denna gången med skinka och ädelost. Men kocken måste provsmaka så när jag frös in dem var där bara 28 kvar av dem jag gjorde igår *ler*. Så,totalt 58 minipajer...Pajerna brukar vara minst lika goda när man tar fram dem från frysen igen så de är suveräna att ha där som små munsbitar (får nog göra en laddning till sedan med tanke på att Roger och jag är kassa på att äta lunch).

Idag har jag först storstädat hela nedanvåningen. *puh* Sedan har jag friterat nästan 2 kilo kycklingfilé som vi också ska ha på buffén. Denna kycklingen är faaaaarligt god och det slank ner en eller två bitar i kockens mage denna gången också.....Denna är suverän på buffé med lite sweetchili sås till. Och även dessa är lika goda när de har varit frysta som när de är nygjorda. Jag har haft åtskilliga matlådor med sådan kyckling med mig till jobb....

Vad blir det mer på buffén då? Jo, det blir pastasallad med kyckling och mozzarella, någon form av couscoussallad, förmodligen någon form av grillad fläskfilé, det blir oliver, fetaost, melon, ananas, vanlig sallad, brytbröd....Låte det gott? Det hoppas jag att det blir.

Nu ska jag snart ner til byn och klippa mig. Jag vill inte ens skriva hur länge sen det var jag klippte mig för då skäms jag. Det är en sådan sak som jag prioriterar bort tyvärr när pengarna och tiden inte räcker till. På mig som har långt hår syns det inte så tydligt på om jag har slitet hår. Men nu är det dags för en uppfräschning inför Danmarksresan och födelsedagen (och midsommar ju).

Junior sover sina andra tupplur för dagen. Igår blev det tre tupplurer men så hade han knappt sovit något på natten. Han är förkyld och hade svårt att andas på natten så han och mamma muh var vakna. Pappa puh flyttade ner på soffan eftersom han skulle upp och jobba igår. Junior är fortfarande förkyld men på bättre humör idag. Väldigt kramig dock, men det har mamma inget emot *ler*.

Benjamin har börjat förmedla sig till omvärlden och tala om vad han vill och pekar på saker. Allt är "dääääh" nu, han pekar på saker han vill ha, talar om när han vill ha "diiiicka" (dricka), pekar på toadörren när det är dags för pyjamas. Det är så roligt att följa alla hans små framsteg. Jag tycker det händer nya saker varje dag.

Dags att göra sig redo för cykeltur till byn....

Tut, tut - här kommer Benjamin

Bemi testar sin nya coola, svarta Bobby Car.

Sen var det dags för ett bad, men det var lite kallt till en början...

Men när busen väl vant sig så var det så skoj....

Det stänktes friskt...

Semester

Nu är det sommar, nu är det sol, nu är det ...SEMESTER!! Fatta att jag ska vara ledig i 11 veckor tillsammans med min familj! Men den där solen lyser med sin frånvaro, måtte den hitta tillbaka till midsommar...

Idag har vi varit hos kusinerna för att fira moster Linda. Benjamin är väldigt intresserad av allt som kusinerna gör och vill nog gärna vara med och leka. Men det dröjer lite än. Mot slutet av sommaren kommer han säkert att springa och jaga dem *watch out*.

Inga fler anfall av ilska i alla fall. Han har varit go och glad mest hela dagen. Han gav oss tom sovmorgon till 8.15!! Jag trodde knappt det var sant när jag kollade på klockan.

Här kommer några bilder från idag.

Bemi och mamma poserar, den mindre modellen var dock lite motsträvig...

Busunge!

Jag och kusin Emma

Jag och kusin Anton

Pappa och Bemi

Fortfarande något motsträvig modell

Vår busunge

Charmig som få, det kommer han komma långt med i livet...

Älskar hans uttrycksfulla ansikte och hans fina blåa ögon.

Fortfarande skakad

Jag har svårt att bli av med den otäcka bilden av Bemis bleka ansikte, blåa läppar och det blåa runt hans ögon. Bilden dyker upp i mitt inre titt som tätt nu fast jag vet att han mår bra nu. Men det är väl en del av bearbetningen. Och det kommer nog ta tid att smälta.

Dessa affektkramper eller affektanfall drabbar tydligen 5 % av alla barn och typiskt nog skulle vi få ett av dessa 5%s-barn. Så här står det på http://www.vardguiden.se/:

"Barnet skriker besinningslöst, tappar andan, svimmar och får krampaktiga ryckningar. Affektanfall är ingen sjukdom, ett anfall kan vara otäckt men är ofarligt."

Nog för att det var otäckt alltid....Det står även att vissa barn får det ofta, vissa får det väldigt sällan. Vi hoppas på alternativet väldigt sällan! Nu ska vi smälta det hela och försöka lägga det bakom oss. Ett som är säkert är dock att jag kommer att vara ännu mer försiktig med honom och ännu mer hönsig. Igår var en riktig "eye-opener". Jag var så rädd att förlora honom!

Födelsedagen närmar sig
Det är tydligen en kotym att bjuda på kaka när man fyller jämt. Och det nappade jag på. Eftersom jag inte är på jobbet när jag fyller år bestämde jag att bjuda på kaka idag. Det blev morotskaka med philadelphiaglasyr. Vi brukar alltid samla in pengar när någon fyller jämt som jag undrade ju om de gjort det nu till mig också men jag var lite osäker på om det var någon som hade koll på att jag nollar. Visst, någon visste. Men någon sa tom att jag bjöd väl på kaka för att jag snart går på semester *ehhhh?*.

Inte en enda sa grattis eller nåt när jag förklarade att jag fyller år under min semester. Jag sa förvisso inte att jag nollar, jag ska väl inte behöva vara övertydlig?! Visst tyckte de kakan var god men inte ett enda grattis.

Nu känns det knappast så roligt att lägga pengar när någon annan nollar i framtiden. Visst, jag blir "bara" 30 men nolla som nolla.

Något skrivbord har jag inte heller fått. Kanske på fredag, sista dagen på jobbet. Jag börjar nu få en aning ont i handlederna när jag sitter och skriver för det är fel höjd på det bordet jag har idag. Headsetet funkar fortfarande inte....

Det ska bli så otroligt skönt att slippa stället efter fredag. Förhoppningsvis har jag glömt födelsedagsfadäsen till hösten och förhoppningsvis har jag ett skrivbord och fungerande kontor i september.

Nu ska jag mysa med min underbara familj!!

Puls på 190....

Ja, min puls har nog inte gått ner till normalnivå ännu efter kvällens mindre trevliga incident. Men jag ska ta allt från början...

Hela familjen var samlad framför TV:n, mamma pysslade med sina nya pärlor, pappa tittade på TV och Bemi gick fram och tillbaka mellan oss. När han ville upp till mig sa vi nej och Roger tog upp honom istället. Som de flesta vet så har ju Bemi ett hetsigt temperament, precis som sin mamma. Så vi väntade oss världens skrikattack men det kom inte ett ljud från hans små läppar. Det såg ut som om han skulle börja gråta men han blev istället blå om läpparna och runt ögonen och han andades inte. Detta har hänt en gång innan när vi gav honom näsdroppar och efter att ha skakat honom lite milt och pratat med honom då så började han andas igen. Men inte ikväll.

Roger reste sig fort upp och sa bara ett ord till mig: "Ring!". Benjamin var stel som en pinne och kritvit på hela kroppen. Roger la Bemi på köksbordet och förberedde för HLR medan jag slog 112. Medan jag pratade/skrek med en mycket trevlig kille från SOS gav Roger Bemi hjälp med andningen. Efter tre "puffar" började Bemi att skrika. Aldrig har jag uppskattat att höra hans skrik så mycket som just då. Jag hade redan hunnit berätta det mesta för SOS-killen och ambulansen var på väg. Jag kunde riktigt höra lättnaden i killens röst där i andra ändan av telefonen när även han hörde Benjamins gråt.

Ambulansen kom hit ändå, det försäkrade killen mig att den skulle göra. Jag tyckte att det tog en evighet innan den kom men tidsuppfattningen är med all säkerhet kass i ett sånt här läge. Det tog nog bara 5-6 minuter men för mig kändes det som 30 minst. Medan Roger gick ut för att möta upp ambulansen klamrade sig Bemi fast i min famn och verkade aningen chockad. Men mamma var säkert minst lika chockad hon....

In kommer sedan 2 underbara människor från ambulansen. De var så gulliga, så lugna. Roger hade redan hunnit berätta allt för dem på vägen in. Och lite sjukvårdskunskaper har jag väl för jag kunde ju gissa att det handlade om någon form av affektionskramp. De kollade hans puls, andning och allmäntillstånd. Enda kommentaren var att han var varm, vem är inte det i denna värmen? Men både jag och Bemi var nog lite extra varma efter incidenten. Man märkte på Bemi att han var lite skakad av det hela. Men han var genast nyfiken på sköterskan och ville prata med henne och låna hennes penna.

De frågade om vi ville följa med in till sjukhuset men efter att de kollat honom kändes det lugnare. De ringde för säkerhets skull in till en läkare för att kolla med dem så att det var rätt beslut och läkaren gjorde en anteckning om vad som hänt.

När ambulansen kört igen fick Bemi sig ett bad för att svalka ner sig och sedan fick han sitta hos mamma och mysa och dricka välling. Han somnade sedan direkt när han ätit upp och fick sin napp i munnen. Men mamma satt kvar med honom i famnen en stund extra för att krama det käraste hon har.

Under tiden Benjamin inte andades hann jag tänka alla möjliga hemska tankar. Och efter att ha sett hans blåa läppar och hur blå han var runt ögonen i kontrast till hans bleka ansikte hann jag tänka att det var kört, jag har förlorat min älskade efterlängtade bebis. Jag bad tom SOS-killen att de skulle komma snabbt för jag var rädd att de inte skulle hinna (i normalt tillstånd vet jag ju att de kommer så fort de kan vid andningslarm men man tänker inte logiskt alltid i en sån situation).

Vad var då förklaringen till denna affektionskramp/apné? Små barn kan tydligen göra så här när de blir frustrerade/arga. Det är när de vill "få sin vilja igenom" som de kan ta till denna metod. De blir alltså så arga att de stryper blodtillförseln till hjärnan. Enligt sköterskan är det bästa sättet att ignorera honom när han blir så arg men hur lätt är det? Efter denna incident kommer denna mamman ha svårt för det i alla fall för jag vill ALDRIG mer vara med om detta. Jag är så otroligt tacksam att Roger var hemma. Han är den mer handlingskraftiga av oss två och har väl också lite mer utbildning i HLR än vad jag har. Som Roger skrivit i sin blogg så är vi ett välfungerande team, det har vi beviset på idag!

Jag kommer nog inte sova så gott i natt, det kommer bli många turer in till Bemis rum, om vi inte väljer att ha honom i vår säng. Att sedan gå och jobba i morgon känns inte så skoj precis men jag måste ju. Jag kommer i alla fall att skynda mig hem efter bästa förmåga, förmodligen ta en eller två tidigare bussar hem...

Jag visste innan hur viktig Bemi är för mig men det blev ännu mer klart efter en sån här incident. Han är mitt allt! Utan honom ..... ja, den meningen vill jag inte ens fullfölja.

Roger och Bemi! Jag älskar er!!!

Varför lär man sig inte?

I onsdags när vi var på Klågerupsdagen var jag så noga med att fixa solkräm till Bemi och smörja in honom. Men tror ni att jag smorde mig själv? Nä. "Det var ju molnigt på morgonen...." Resultatet blev ju att jag brände mig på båda axlarna men värst på den vänstra. Och det är ju inte första gången. Det är samma sak varje år. Bränner mig av solens första starka strålar. Varför lär man sig inte sin läxa att alltid smörja in sig med solskyddsfaktor?

Nu verkar det dock som om det tog ganska allvarligt denna gången på vänster axel. Jag har inte kunnat ligga på den sidan och jag har haft svårt att natta Benjamin eftersom det är hans "sovaxel", den han gärna vill luta sig mot. Nu har jag börjat fjälla idag och fått vätskeblåsor. Jag kan ju nte låta bli att pilla på dem som alltid (och Benjamin försökte hjälpa mig när han satt här bredvid *gulle*). Men huden under ser allt annat än fin ut *hjälp*. Hoppas det blir bättre....

Nu har jag smort mig med Bemis kräm, solskyddsfaktor 30 *ler*. Och så har vi varit ute och fyllt upp hans pool och låter den stå och bli varm i solen. Förhoppningsvis lagom tills i eftermiddag så att mor och son kan ta sig ett svalkande dopp i skydd av parasollet. Hoppas inte Bemi har ärvt min känsliga "liljevita" hud, för det är ett helsike att vara så blek.

Bemi badpojke

Bemi fick en pool av gudmor och Andreas när han fyllde ett år. Idag for vi iväg och köpte ett parasoll för att skydda mot solen. Och så blåste mamma upp poolen och sen fyllde vi den med ljumet vatten och i med den varme lilleman. Det var succé!! Det behövdes inga leksaker, han hade roligt bara genom att stänka vatten på mamma *ler*.

Mamma lärde sig en läxa, det är bikini på nästa gång han ska bada även om jag inte är i poolen. *ler* Problemet är bara att jag inte har någon bikiniöverdel som passar *oups*. Den måste ha krympt i tvätten under eller efter graviditeten eller så är det något annat som har ändrat form.....

Lycklig badpojke

Stänka är skoj!

Busungen njuter i vattnet

Lekt med photoshop

Benjamin vaknade tidigt idag och efter blöjbyte, påklädnad av Bemi (bild på dagens utsryrsel kommer senare - mama like!!), gröt och lite bus så satte jag mig vid datorn och lekte lite med några bilder jag tog igår. Som Roger säger så är jag ju av släktet fotointresserad ungdom, fotograferar blommor i motljus, skymning, regn och annat....Men blommor är tacksamma att fotografera med makrofunktion. Så här kommer några bilder....Givetvis avslutar jag med en bild på Bemi....

En underbar bild på en underbar son

Jag kunde inte låta bli att ta lite bilder på Bemi nu när Roger grillade. Roger behöver lite bilder till sin blogg men denna bilden fick han inte. Den är kanske lite suddig men det gäller att vara snabb för Bemi är inte still många sekunder. Tyckte den blev himla underbar!

Smyckeförsäljning igen

Igår hade jag med mig mina smycken som blev över i onsdags till jobbet och la upp dem på bordet i personalrummet. Det första alla såg när de kom innanför dörren var alla smycken *ler*. Man ska inte vara dum....

Det blev mycket ååååhhh och ahhhh. Många frågor om vem som gjort smyckena och många förvånade miner när jag sa att det var jag. Själv tycker jag ju inte att det är så märkvärdigt, jag är mest förvånad att folk vill köpa mina smycken....

Men jag sålde för 700 kr i går och jag ska ta med dem nästa fredag igen för det var några som inte hade med plånboken. Och då har jag givetvis hunnit dryga ut samlingen med ännu fler halsband, armband och örhängen. Totalt denna veckan har jag tjänat ca 1600 spänn. Nice!

Jag blir alltid inspirerad när jag har sålt smycken så idag har jag gjort lite fler saker. Och jag beställde lite nya pärlor i går så det kommer att bli fler smycken denna veckan...

Några av dessa finns kvar till försäljning, än så länge....

Några av dessa finns också kvar....

Nyproducerar idag. Det turkosa armbandet är en beställning för att matcha ett halsband som en kollega köpte igår.

Örhängen

Urmysigt armband som tar grymt lång tid att göra. Det väger en del också. Gudmor Jenny har ett liknande, tillverkat av moi.

Och ett halsband som jag gissar kommer bli köpt på fredag av en på jobb. Hon beundrade ett liknande i blått men blått var ju inte hennes färg sa hon, hon har ju mest vitt. Och det snappade jag ju upp.....

Roger var nere hos farmor och hjälpte henne att klippa häcken i morse. Sen åkte han på att hjälpa hennes granne också med hans häck. Sedan åkte vi och laddade upp med mat för veckan. Resten av dagen har gått lugnt till. Bemi har varit på strålande humör. Roger har tittat lite på TV och jag satt och pärlade i köket så Bemi har krupit mellan köket och vardagsrummet och varit så nöjd.

Förresten så har tand nummer 4 och 5 spruckit igenom nu. Men de kommer inte riktigt i ordning. Tand nummer två mitt fram har inte tittat igenom tandköttet än men den kommer vilken dag som helst.

Nu har Roger tänt grillen så jag får nog gå och assistera. Ha en skön helg alla som läser....

Frustrerande

Tillbaka på jobb igen. Inget skrivbord ännu men "kanske i morgon"....Hmpf! Men min telefon har kommit. Tjoho! Eller ja.....Jag har ju Bluetooth-headset till den för att slippa sitta med mobilen till örat hela tiden när jag pratar i telefon och för att kunna skriva samtidigt. Men det *pip* headsetet funkar ju inte. Telefonen hittar inte det och bruksanvisningen får mig som informatör att gråta en skvätt pga dåligt utformad information.

Anders, en i IT-teamet lyckades få en av mina medarbetares headset att funka men när jag skulle fråga om mitt så hade han gått *suckar djupt*. Och tjejen här som fick hjälp vet inte vad Anders gjorde......*mutter*. Jag tror verkligen det är dags för mig att gå på semester nu. Det verkar inte vara min vecka eller månad kanske jag ska säga....

Men, nu är det en dag kvar att jobba denna veckan sedan är jag ledig 4 dagar med Bemi. Och jag tar med headsetet hem ikväll för att se om Roger kan få det att funka. Snart kommer mina två prinsar och hämtar mig här på jobb. Tjoho!

Klågerupsdagen och loppis

Idag har hela familjen varit ledig tillsammans och firat Sveriges nationaldag. I fjor på denna dag låg vi på sjukhuset med Bemi och det blev inte mycket firat. Idag däremot har vi firat med att vara på Klågerupsdagen och sälja smycken och lite av Bemis gamla kläder.

Vi försökte styla Bemi med keps men den åkte bara av hela tiden...

Smycken á la Mamma Muh. Där var en del att välja bland...

Pappa Puh försöker få rätt på Bemis parasoll, det är inte det lättaste när man är lite smått bakfull...(Roger var ute och åt tillsammans med jobbet igår och kom hem kl 1 i natt....)

Själva säljandet gick väl så där. Jag hade faktiskt förväntat mig att det skulle gå bättre än så här men alla pengar är välkomna. 940 kr i vinst blev det och de 40 kr åker i Bemis spargris eftersom han har varit så duktig idag. Men jag tror nog att Roger får ta med sig smyckena till jobb en runda så att jag kan få in lite mer pengar....*ler*. Jag har ju mina trogna kunder där.

På Klågerupsdagen hade de knatteknatet och vi "lurade" farfar Arne att springa det med Bemi (så slapp Roger). Farfar hade ändå tittat förbi så han ställde upp som "chaufför" till Bemi. Bemi hade inte sovit på hela förmiddagen så vi hoppades att han skulle bli trött av knatteknatet....

Bemi och farfar värmer upp till sång av Mojje. Bemi spanar nog mest in de andra barnen dock....

När farfar kom i mål hängde Bemi framåt, sovandes. Han somnade efter halva loppet *YES!*.

Nu blir det en lugn kväll med lite grillat och jag gissar att Roger ska se fotbollen. Det ska nog inte jag.....

Buset lyser ur ögonen....

Ja, kolla in bilden ovan så förstår ni vad jag menar med rubriken. Roger och jag har världens goaste busunge! På bilden är han på jakt efter min kamera.

Idag har bus och jag varit inne i Malmö. Vi tog bussen in efter att han ätit lunch, eller ja, efter att jag försökt truga i honom lunch. Han är inte riktigt på äthumör men han har ju tre tänder som är på G nu så det är kanske inte så konstigt.

Här väntar vi på bussen. Bemi är utrustad med sin nya solhatt men solen lyser med sin frånvaro *fniss*.

Vi hoppade av i närheten av mitt jobb för att kolla om min nya telefon hade kommit. Tror ni att den hade det? Nä. Jag fick låna en gammal så länge men mitt headset funkar ju inte med den...Men det ska ju komma en telefon så småning om i alla fall. Värre är det med skrivbord. Jag orkade inte ens ta upp det med "flyttgeneralen" när jag var där idag för snart har jag tjatat sönder henne.... Men tjatar man inte händer det väl inget....

Bemi på mitt kontor. Spana in mitt fina "skrivbord". Ja, jag kan kolla mailen men jag kan knappast sitta och jobba med några dokument för det får inte plats några papper på bordet...

Efter att ha kollat läget gick vi ner på stan en stund. Jag skulle bland annat ha tag på nya skalpeller till mitt pyssel. Givetvis blev det kläder till Bemi på Lindex....De hade fått in en döfräck body med små korta ben. Bemi hade en sådan förra sommaren och jag tyckte den var så praktisk, sen får vi se vad pappa säger. Den har i alla fall en döskalle på sig. Om inte annat kan han ha den som pyjamas....

Efter lite fight i stan och på bussen hem somnade lille bus till slut och nu har han precis vaknat så nu är det dags för lite yoggi och sedan ska vi börja med kvällsmaten - kycklinglasagne som jag hoppas ska passa lille junior i smaken. Men först ett byte av en styck "stinky" blöja...

Trevlig kväll med BB-mammorna

Igår var det så dags, mamma muh skulle ut och äta med BB-mammorna. Dagen till ära hade jag min nya klänning och mina linnebyxor och kände mig så uppklädd för en gångs skull. Ni som är mammor vet - praktiska kläder är smidigast när man har små barn. Nu är förvisso kräktiden över men man får fläckar på kläderna ändå allt som oftast....

Kvällen började med god mat på Fellini i Lund. Vilken pasta de har! *suckar djupt* Det var som att förflyttas tillbaka till Italien och den underbara Carbonaran jag åt när vi var i Rimini. *drömmer* Vi hade en riktigt trevlig servitör som skämtade och hade överseende med oss babblande mammor. Han fick gå många rundor innan vi hade bestämt oss för vad vi skulle ha och äta. Vi hamnade i diverse diskussioner så menyerna försvann i glömska.

Efter maten följde en god kopp Macchiato och en limecheesecake med färska jordgubbar, mums! Efter att ha avverkat ytterligare trevliga samtalsämnen förflyttade vi oss till John Bull Pub för att titta på andra som sjöng karaoke. Vi själva var inte tillräckligt fulla för att ställa oss där och sjunga.... Där var ljudnivån emellanåt så hög så det var svårt att prata med varandra, lite synd tyckte jag.

Det var studentbal på Grand Hotel igår kväll. Grand ligger mittemot John Bull så en del finklädda tjejer och killar kom ju in på puben, redan något överförfriskade och bättrade på sin fylla och sjöng allt annat än tonsäkert där framme på scenen. Nåja, hade de trevligt så var det ju bra, de spräckte inga glas i alla fall med sin sång....

Ibland är det bara så roligt att sitta och titta på folk och det var trevligt att stundtals lyssna på människor som faktiskt kunde sjunga.

Hela kvällen var så trevlig och jag hoppas att vi snart kan göra om det! Det är så roligt att träffa mammorna och barnen men ibland är det skoj att träffas som just tjejer och inte som mammor.

Här är jag på John Bull. Jag har klippt bort Caroline eftersom
jag inte vet om det är ok att lägga ut bild på henne här på nätet....

Idag blir det en lugn dag här hemma. Roger for just iväg för att hjälpa Andreas och Jenny med deras nya hemmabio-system. Men han är väl snart hemma igen. Kanske skulle farfar titta förbi med en dansk släkting som ville se Benjamin. Hon har aldrig träffat honom fast han redan hunnit bli ett år.

Om Roger kommer hem relativt snart kanske vi hinner se en film oxå *hoppas*. Det var ett tag sedan vi såg film och jag älskar ju film *ler*.

Nu ska jag se om junior accepterar att jag pysslar lite på ovanvåningen. Kanske kan han leka själv en kvart eller två?!

Frånvarande

Om ni tycker jag att jag är en aning frånvarande just nu är det pga att mitt jobb flyttar till nya lokaler och allt är kaos där och då blir det kaos i huvudet på mig också. Jag kom tidigt till de nya lokalerna igår för att invänta flyttlasset. Det första som väntar mig är att det är hyllor uppsatta på min en avägg, väggen där mina bokhyllor ska stå. Så det blev till att fort ta ner dem så att flyttkillarna skulle kunna sätta mina bokhyllor direkt på sin rätta plats.

Sedan började jakten på mitt skrivbord. Det var sagt att jag skulle få ett av de överblivna skrivborden som redan fanns i de nya lokalerna. Men sedan visade det sig att det blivit något fel och nu står jag utan skrivbord. Skoj?! Nej! Hur sjutton ska jag kunna jobba utan skrivbord? Nu står min dator tillfälligt på ett litet, litet bord för att IT-killen skulle kunna installera min dator och leta upp mina mappar på datorn som också försvunnit i flytten *mutter*. Till slut precis innan jag skulle gå hem fixade IT-killen min dator men då hann jag ju inte göra något....

Ovanpå allt så upptäcker jag idag att det har blivit fel i beställningen av nya telefoner och det är inte beställt någon telefon till mig (och en kollega). Suck!

Det verkar inte vara min vecka....

I morgon är det i alla fall utgång med mammorna i BB-maffian och det ska bli så skoj! På söndag blir det nog en slappedag här hemma tror jag. Nästa vecka är det bara 2 arbetsdagar...gut! Och totalt fram till semestern är det 5 arbetsdagar. Tjoho!!!