Lite positivt

Ja, ibland är det kanske bäst att vara negativ....

De ringde från kardiologen igår eftermiddag och sa att ultraljudet såg bra ut. Inga konstigheter. Så, då var det väl de som kollade fel, sa fel eller var klumpiga....eller nåt.....
Nästa gång ska jag i alla fall be dem hålla tyst under undersökningen för det stressar upp mig ännu mer om de antyder saker som sen inte stämmer.

Men den medicinen jag tar nu hjälper inte alls. Eller hjälper dåligt i alla fall. För att göra det enklare att referera till mina olika mediciner som jag tagit ska jag lista dem här och när jag tagit dem....Jag pratar ju så mycket om olika byten av mediciner och sånt.

Juli - augusti 07: Seloken Funkade dåligt, tog inte bort extraslagen och jag blev jättedålig i magen av dem.
Augusti - oktober 07: Emconcor Funkade dåligt, tog inte bort extraslagen speciellt bra
Oktober 07 - Februari 08: Sotalol Funkade relativt bra på hjärtat, tog bort många av extraslagen men gav mig biverkningar som extrem trötthet och frusenhet
Februari 08: Tambocor Funkade bra på extraslagen men gav mig grymma biverkningar i form av hjärtrusning, huvudvärk, darrighet och yrsel. Sattes ut efter några dagar.
Februari 08: Emconcor Funkar inte på extraslagen, sänker eventuellt pulsen något.

Ja, som ni ser så har jag testat en del mediciner mot en och samma sak. Innan tyckte jag inte att Sotalolen hjälpte mot extraslagen. Men jo, det kan jag säga att den har gjort. Jag märker skillnaden nu när jag tar Emconcor igen. Den hjälper i stort sett inte alls mot extraslagen, i alla fall inte den dosen jag tar nu. Det känns precis som om jag har glömt bort hur överjävliga extraslagen kan vara. Kanske bra det, att man förtränger...

Jag hade grymma extraslag när jag la mig igår, Roger kunde känna på min puls hur oregelbunden den är när extraslagen håller på. Och då handlar det inte om några enstaka extraslag utan de håller på konstant. Och när jag vaknade i morse var det fortfarande igång och nu, mer än 2 timmar efter att jag tagit tabletten har jag fortfarande extraslag. Jag är så anfådd och mår så illa av det så jag vet knappt vart jag ska ta vägen.

Men det är ju bara drygt ett år tills jag blir av med det *hjälp*. Hoppas jag kan få gå före i kön en aning så jag inte behöver vänta ett år....

Bara en liten hälsoupdate....

Jag sa ju att det räckte NU

*massa svordomar* Jag är så trött. Så trött på den otur som förföljer vår familj. Ja, jag tar ut allt i lite förtid just nu men det känns som om vi drabbas av allt. Vad svamlar jag nu om?

Jo, nummer 1. Jag var och gjorde ultraljud av hjärtat i morse. Nyfiken som man är så ligger man ju och lyssnar vad de säger när de kollar på ens hjärta och vad de ser på skärmen. Själv fattar man ju inget av det man ser. Men så hör jag att de säger insufficiens och pekar på skärmen. Hm, tänker jag och en massa tankar maler i hjärnan. Det ordet är inget jag förknippar med något positivt. De ser att jag funderar och lyssnar så de säger inte det ordet mer men pekar på skärmen och säger "Ta en bild av det, det vill läkaren nog se...". Väl hemma kollar jag ju så klart upp vad ordet betyder i SAOL och det står otillräcklig funktion hos organ. What? Nänä, det var inte det resultatet skulle visa. Detta var en ren rutinkontroll för att se så att hjärtat inte börjat växa. Nänä! No way! Inget sånt trams. Så nu hoppas jag på två olika alternativ a) de visste inte vad de pratade om och mitt hjärta mår superbra (när det gäller den där otillräckligheten) eller b) det betyder något helt annat i detta fallet, kanske den nya maskinen de hade som var otillräcklig?! *blä för alla tankar som dyker upp och blä för att man är så nyfiken*

Men detta räcker inte för dagen. Nummer 2. Roger hörde på omvägar på jobb att det graserar en resistent bakterie på Bemis dagisavdelning och att något barn är sjukt i detta. Denna hemska lilla bacill påminner om halsfluss men är ack så mycket mer elak. Man får penicillin mot den, hela familjen, och sedan måste man uppvisa 2 negativa test innan man får återgå till dagis och jobb. Dagis hade ringt alla föräldrar igår men glömt ringa oss *morr och mutter*. Roger fick besked om att vi inte behövde komma in och testa Bemi. Smittskyddsläkare är där och testar alla barnen nu i eftermiddag på dagis. Men i och med att Bemi äter penicillin redan så visar inte provet korrekt om vi testar honom nu. Men nä, nu ringde dagis och vi måste visst komma bort och testa Bemi. Men Bemi har precis somnat och jag ORKAR inte dra upp honom och sedan klä på honom, ta ut bilen, köra bort där, ta av honom och mig ytterkläderna, ta testet, på med kläderna och hem igen. Jag ORKAR inte. Jag skulle ju vila dessa två dagar. Nada vila har det blivit för mig. :o(

Roger slutar strax efter 14 och åker då till vårdcentralen och testar Bemi där istället. Suck! Med vår otur har han säkert den förbenade bacillen. DET RÄCKER NU! Jag vill inte mer! Har inte Bemi varit tillräckligt sjuk redan? Har inte vi tillräckligt att handskas med? *dubbelblä*

Nu tänker vi positivt. Vi ska äta tacos ikväll och sedan kommer det hit lite människor och firar Pappa Puh på födelsedagen. Då ska vi äta sätoftakakor (hemmabakade), citronmuffins med citronfrosting (hemmabakade) och wienerkrans med daim och vaniljfyllning (köpekaka). Dricka lite kaffe/the och snacka lite. I morgon ska jag jobba en stund och sedan ska jag hem och mysa med min underbara familj och bara ta det lugnt!!

Nu får det räcka

Blä! Har varit på vårdcentralen med Benjamin idag. Dagis tycker att han låter ansträngd i sin andning när han äter och när han leker, framför allt när han är trött. Så, jag ringde och fick en tid idag. Öroninflammation igen! På båda öronen och förmodligen är det samma som inte har läkt ut sedan sist. Nu fick han en annan sorts penicillin så vi får se om det hjälper. Sedan har han fått två olika astmamediciner som han ska inhalera för att bli av med sin hosta. Och så har remiss skickats till barnkliniken så att de kan kolla om det är förkylningsastma han har eller vad det är...

Och som grädde på moset (på eländet) ska vår suveräna läkare på vårdcentralen sluta om en månad. Suck och stön! När vi äntligen hittat en läkare som vi trivs med och som är bra på att hantera barn....

Så nu får Bemi vara hemma resten av veckan med mig. I morgon får se vi se om Sussi kan ta honom 2 timmar när jag ska på ultraljud och på fredag får han följa med mig till jobb en stund på morgonen så att jag kan hämta hem min dator och kolla av mailen och lite så. Sen får jag jobba hemifrån resten av dagen. Jag planerade ändå något liknande så det blir nog bra. Det blir nog även till att ta det lugnt i helgen med Bemi. Han får vara inne och hemma och ta det lugnt så att han kan bli frisk.

Just nu så sover han. Han var så trött när vi var på apoteket så jag hade fullt upp med att hålla honom vaken. Han får äta lunch när han vaknar. Nu ska jag baka några kakor till i morgon. NÅGON fyller år i morgon och har bjudit hit några på kaka och kaffe. Som den snälla sambo och är så ställer jag mig och bakar.

Men jag borde nog vila lite också. Är väldigt trött och har ganska snabb puls känner jag men det är ju inte konstigt....

Hemma igen

Ja, då var jag hemma igen. En dag senare än vad beräknat men jag är bara glad att de "släppte ut mig". På ett sätt var det en misslyckad inläggning, på ett sätt inte.

Medicinen som de satte in i fredags började ge mig biverkningar i lördags kväll. Jag fick hjärtrusningar som hette duga, de var rädda att hjärtat skulle fortsätta skena och då kan det vara kris (hjärtat klarar inte av det) men det stannade på 160 i puls när jag låg stilla. Det var en otäck känsla, det kändes som om jag sprungit en mil när jag bara legat och tittat på melodifestivalen. Jag fick ju larma och det blev lite kalabalik med larm till jouren och grejer....Men, det lugnade ner sig igen. Sen var det dags igen i söndags kväll, samma sak. Då fick jag en tablett som skulle ta ner pulsen en aning och det hjälpte. Skönt, tänkte jag. Då har de fått bukt med den biverkningen...

Igår var det dags för en annan sorts biverkning. Grym huvudvärk som inte gav med sig trots panodil, synrubbningar och skakig i kroppen. Det skakiga i kroppen hade jag känt av innan under helgen också men inte de andra. Så det beslutades att de skulle sätta ut medicinen igen i väntan på vad överläkaren sa idag.

Idag blev beskedet att de tar bort medicinen, sätter in den jag hade i höstas igen och skickar remiss direkt till Lund och arytmienheten för ablation, dvs den operation som jag redan innan visste var sista utvägen. Men väntetiden är lång, mellan 6-12 månader. Men då vet jag i alla fall att jag får hjälp. De har nämligen sett att mina extraslag kommer från samma ställe i hjärtat hela tiden, dvs då är ablation det utmärkta sättet att bli av med extraslagen.

Jag ska in igen på torsdag till sjukhuset och göra ultraljud dock, men bara att få vara hemma är guld värt!

Nu är jag bara grymt trött. Jag har sovit dåligt hela tiden och det är aldrig tyst på ett sjukhus. Jag har delat rum med en äldre dam som snarkat hela dagen. Utanför vårt rum har en sinnesjuk man ockuperat fåtöljerna hela helgen och suttit och skrikit (han har trott att han har "pratat") i stort sett hela dagarna och kvällarna. Så, jag längtar efter lite tyst och lugn och ro.

Och jag längtar efter min Benjamin. Jag ska vara hemma onsdag och torsdag och sen jobba halva fredagen bara. Så Bemi får vara på dagis på förmiddagen nu ons-tors och förmodligen på fredag också. Nu ska jag iväg och hämta hem min lille plutt på dagis. Och krama, krama, krama honom!!

En stor ära

Jag har precis fått en underbar förfrågan. Som de flesta vet så bor en av mina allra, allra bästa kompisar i Australien. Hon gifte sig hösten 2005 och jag kunde av förklarliga skäl inte närvara (men var inbjuden). Det är ett sånt "moment" som jag kommer ångra resten av mitt liv för hon betyder så mycket för mig och vi har alltid sagt att vi ska närvara vid varandras bröllop. Men då 2005, hade jag precis blivit arbetslös och det kostar ju en del att åka till andra sidan jordklotet.

Dock har jag fått se underbara bilder från deras bröllop. Och nu frågar hon mig om jag vill scrappa deras bröllopsfoto för det hade gett henne en känsla av att jag hade varit med på bröllopet. Snacka om vilken ära det är att få göra det!!! Åhhh!

Nu vill jag inte vara kvar på jobb, jag vill hem och spåna på idéer, leta efter material och planera. Åhhh! Vill, vill, vill!!! Jag är så otroligt glad över att ha fått frågan. Jag hade en dålig dag på jobbet, vantrivs till tusen men nu blev dagen betydligt ljusare. Verkar som om mina dagar alltid blir ljusare när jag får mail från henne *ler*. Hon är en så speciell vän och jag håller tummarna lite extra för henne och tänker extra mycket på henne just nu av olika anledningar.

Förresten...

....pekar ut i menyn till höger där våra önskelistor står.

I år kan ingen klaga på att jag inte önskar mig saker när jag fyller år. Att det sedan är lite dyra saker är väl en helt annan sak *ler*. Lite kameraväska (kostar några hundralappar), 2 olika objektiv (kostar från 1 tusenlapp upp till några sådana lappar...) och filter till det ena objektivet (kostar några fåtal hundra)....

Det kommer säkert upp mer fotosaker jag önskar mig innan juni....

Liten sticka

Benjamin och Roger var på BVC igår för vägning och mätning. Bemi är 81,5 cm lång men vi gissar på minst 1 cm till för han fick ligga ner och bli mätt. Det borde vara lättare att ha honom stående när man mäter nu....tycker jag då... För tre månader sedan var han 78,5 så det är en ökning på 3 cm. Duktigt! För tre månader sedan vägde han 9,9 kilo och nu 10,1, mao bara 200 gram upp. Men det är alla infektioner som har gjort det. BVC-sköterskan sa dock att det inte är någon fara eftersom han har växt på längden, det betyder att han fått i sig den näring han behöver. Men det är en liten benget vi har, men det visste vi ju.

Igår när jag kom hem gick vi ut en stund i det fina vädret. Vi tog med kameran ut och knäppte en sådär 70 bilder. Men det var första gången vi testade kameran ute så alla blev inte bra. Dock märkte vi att vi nog får börja använda mitt teleobjetiv lite mer, ska testa så att det verkligen funkar. Jag lär ju få använding av det när jag ska fotografera Beas dop. Det är mitt gamla objektiv som jag hade till min analoga kamera så objektivet är ju en 16-17 år gammalt. Annars blir det till att önska sig ett sådant också när jag fyller år....plus det andra objektivet ....plus en kameraväska....

2 jobbdagar kvar denna veckan. Skönt! Är inte så skoj på jobb för tillfället men jag orkar inte gå in på det. Så mycket tjafs och krångel....

Bemi och mamma



Bemi och mamma igen när vi var ute igår



Pappa och Bemi under vår stund ute i fina vår(?) vädret.

Förresten så var vi och träffade BB-maffian i fredags så jag fick ju testa min kamera på lite andra barn än Benjamin. Underbart söte Filip ställde mer än gärna upp som modell...

Denna bedårande söta tjejs pappa är en mycket duktig fotograf. Han har tagit jättefina bilder på Bemi och har tom en bild på min son på sin hemsida (lite stolt mamma). Kornelias pappa går dessutom samma fotokurs som jag. Hans foto hittar ni på: www.tobbesfoto.se

Blommor

Nyss knackade det på min dörr här på jobb och in kommer en karl....med blommor i handen.....till mig! Roger hade skickat blomsterbud till mig på alla hjärtans dag!!! Då blir man glad och solen lyser ännu starkare utanför fönstret.

Resten av dagen kommer svischa förbi när jag har så vackra blommor att titta på. Nu längtar jag hem efter mina två skatter som väntar där hemma på mig!

Omständigt

Jag hade under graviditeten med Bemi kontakt med genetiska kliniken i Lund ang mammas sjukdom. Vi valde då att inte göra moderkaksprov och att avvakta med att screena mig för sjukdomen. Idag behöver vi ju inte göra någon screening eftersom jag vet att jag har sjukdomen.

Men jag har kontaktat dem igen för att undersöka möjligheten att via DNA säkerställa exakt vilken form av sjukdomen jag har och ev svårighetsgraden. Man kan inte säga exakt hur allvarligt sjukdomen kommer drabba mig och hur förloppet kommer se ut men man kan se beroende på antal repetitioner på DNA:n om det är en mild form eller allvarligare. Ju fler repetioner av den sjuka genen desto svårare form av sjukdomen. Lite invecklat och svårt att förklara för mig som inte är genetiker.

Det jag måste göra är att få min neurolog att skicka en remiss till dem att detta ska göras. Det är nämligen den kliniken som får betala för testet. Jag vill ju inte ha något med denna läkare att göra men det kan å andra sidan ta tid innan jag får en ny tid till neurologen i Malmö. Så kanske får jag bita i det sura äpplet och kontakta idioten i Trelleborg igen.

Jag pratade även med läkaren på genetiska om det här med fler barn osv. Det man kan se i DNA-testet är också om det finns risk för framtida barn att få den kongenitala formen av sjukdomen - dvs en svårare form som debuterar redan när barnet föds och de barnen blir oftast inte så gamla. *gud förbjude!*

Vi kom även in på det här med PGD, den form av provrörsbefruktning som innebär att man kontrollerar alla befruktade ägg innan och vet mao redan när man blir gravid att barnet inte bär på sjukdomen. Hon sa dock att detta görs enbart i Stockholm och är en svår process. Dels är det bara 25% chans att man blir gravid och det är en lång väg att vandra eftersom det är en omständig process. Det enklaste är att bli gravid på naturlig väg och därefter göra moderkaksprov i vecka 11. Men det innebär också att jag i så fall får göra en abort om det visar sig att barnet bär på sjukdomen. Då är jag redan gravid - hur enkelt kommer det bli? Hur ska jag kunna avsluta ett liv som jag vet finns inuti mig?

Men jag vill så gärna få uppleva detta mirakel en gång till - känna glädjen över att vara gravid, med spänning följa magen och bebisens utveckling, längta och vänta på den där dagen när miraklet äntligen kommer. Och sedan bara njuta av det vackraste som finns, det mest underbara mirakel som kan skapas - en bebis. Det är verkligen en så kort tid som de är så där små och försvarslösa. Tiden springer iväg och de blir snabbt stora, självständiga individer.

Jag är så otroligt tacksam för det mirakel jag redan har i mitt liv. Han är verkligen solen i mitt liv även om han ibland kan skapa ett och annat moln framför solen *ler* när han busar som värst. Att kanske inte få uppleva allt det igen som jag upplevt med Bemi under dessa 21 månader gör mig lite ledsen. Jag vill ha en repris, jag vill frysa tiden. Jag vill ha ett syskon till Bemi, någon som finns där när jag kanske inte finns.

Jag hade en lite jobbig kväll igår och det väckte många tankar och funderingar på framtiden, på vad som är viktigt i mitt liv och saker som jag vill uppleva medan jag kan.

Doktorns dom

Tillbaka från doktorn med det vi gissat - öroninflammation igen, på samma öra - höger. Kraftig sådan dessutom. Inte konstigt att febern stigt. Så det blev penicillin igen. Doktorn sa även att nu är det snart vår/sommar och då bör hans öroninflammationer upphöra. Han har nu haft 3 stycken sedan i september och han får max ha en till innan sommaren. Får han fler innan sommaren är det aktuellt med rör i öronen eftersom hans hörsel kan försämras och därmed även hans tal. Om 6-8 veckor ska vi tillbaka till läkaren för att kolla så att det röda lagt sig och att vätskan bakom trumhinnan är borta.

Bemi har ju hosta också. Jag fick ny omgång bricanyl utskriven. Vad vi måste vara uppmärksamma på är att hostan försvinner mellan förkylningarna. Är hostan konstant måste vi kontakta läkare för då kan det var astma och då måste han få medicin mot det nu för att kanske förebygga inför framtiden. Håhå jaja. Varför ska det vara lätt? Ska vår kille åka på allt?

När vi skulle gå tog jag i hand och sa hejdå varpå Bemi vinkade självmant till doktorn och det kom minsann ett leende på hans läppar och ett "Du är så duktig!". *Mamma sträcker stolt på sig.*

Vi tycker att Bemi förstår så mycket nu. Man kan fråga honom saker och han svarar faktiskt på sitt lilla sätt. Som jag frågade honom var jag skulle sitta i köket varpå han pekade på den stol där jag brukar sitta. Han talar om när han vill ha juice att dricka istället för vatten. Han talar om när han vill ha ost på mackan. Och det är så mycket mer som man förundras över att han kan. Han är ingen liten bebis längre även om mamma gärna skulle vilja att han förblev det för alltid *nåja, ett tag till*.

Men idag har det nästan varit som att ha en bebis igen. Han har i stort sett suttit i mitt knä hela dagen och tryckt sig mot mig. Jag har inte ens kunnat sätta ner honom för att gå på toa *hmmm* så det har verkligen känts som gamla tider när han var otroligt klängig.

Så fort alvedonen börjar klinga av blir han så ledsen och hela hans kropp känns som om den brinner. Han har över 40 grader efter fyra timmar så det är bara att ge alvedon med jämna mellanrum. Han skakar även när han har så hög feber och man vet ju själv hur man mår när han har hög feber.

I morgon ska jag gå och jobba och pappa ska vara hemma med honom. Tur är kanske det för han saknar sin pappa något otroligt just nu. Förmodligen eftersom pappa var borta hela helgen. Men mamma har dugt bra idag även om det har gnällts en del efter paaaappppa.

Slagen hjälte

Febern brukar sjunka efter några dagar men idag på 5:e dagen har den istället stigt på min lille skatt. Jag kände med en gång i morse att han hade hög temp och japp, 40 grader direkt på morgonen, alvedon hjälpte knappt. Efter 2 tim hade han 39 grader och efter 3 timmar var den uppe på 40.3. Han orkar inte göra något idag, inte hålla sitt huvud uppe utan han sitter och hänger på mig och han orkar knappt hålla kvar nappen i munnen. Han har precis fått en dos alvedon till så får vi se om den sjunker så att jag kan få i honom lite välling i alla fall.

Kl 13.45 ska vi till doktorn för att kolla så allt är ok med vår lille hjälte. Återkommer med rapport.

Några foton

Vi är som dagt hemma idag och myser lite grann. Förmodligen blir det en hemmadag i morgon också eftersom han fortfarande har feber idag. Pappa Puh var visst sugen på att vara hemma i morgon (de har tråkig konferens i morgon eftermiddag som han gärna slipper...) men vi får se. Jag är ju inte helt kry heller.

Just nu sover junior, han talar numera om när han vill gå och vila. Han säger bappe och pekar på trappan. Duktig pojke. Vi har redan hunnit med en fotosession idag och här kommer några bilder på det. Jag ska passa på att pyssla lite nu när han sover.

Stjärnan i mitt liv...

...saknar sin pappa. Men snart kommer pappa hem igen. Om några timmar är familjen komplett. Men först ska Bemi och jag äta kvällsmat, ha våra kvällsrutiner och så ska han i säng.

I morgon blir en hemmadag för oss två, Bemi har fortfarande feber och är grinig. Givetvis har krupphostan kommit som ett brev på posten och Bemi och jag har knappt sovit något i natt. Jag har också jobbig hosta så det tog 2 timmar innan jag somnade och sen väcktes jag strax efter det av att grannarna väsnades, på pin kiv för de är totalt hjärndöda! Men det är en annan historia.

Vi tackar morfar och Gunilla för sällskapet i helgen. Jag fick uträttat några ärenden och de satt barnvakt. Någon i familjen fyller snart år och de kommande 2 helgerna är fullbokade och sen är plötsligt födelsedagen här.... Men vad jag köpt är en hemlis....

Nu är det dags för lite kvällsmat här för jag har en grinig pojke som inte åt någon lunch så det skriker kanske i tarmen nu...

Några foton som vanligt och 2 videosnuttar.

Tittar beundrande på morfar



Äter fruktsallad



Sötaste stjärnan i världen

Saknar pappa, står och väntar och ropar på sin paaapppa.

Lagar lite mat till pappa som bara fått "hockey-mat" i helgen.

Jag ÄLSKAR min son

Jag ÄLSKAR verkligen Bemi mer än allt annt. Lite extra (om det går att älska honom mer?!) älskar jag honom när han är så här duktig som han varit ikväll.

I några veckor nu har Bemi krånglat REJÄLT med maten. Han har gallskrikit sig igenom varje måltid, gröt och kvällsmat. Vi har haft världens cirkus här hemma och det har skapat en del irritation i hushållet. Tjena, tänkte jag. Själv med honom och cirkusen ikväll. Nåja, han får samma mat som mig för han äter den ju ändå inte så varför göra något annat till honom. Jag testade dock att ge honom maten på en tallrik som liknade min ifall det är det han protesterar mot - sin blåa skål som markant skiljer sig från våra vita (han är ju stor pojke nu och äter med gaffel så en sån sak kan han säkert haka upp sig på....).

Jag skulle i alla fall ha klyftpotatis, elefantöra och bearnaisesås. Så jag delade lite och la i hans skål och vips var det slut. Han bara vevade in maten i munnen och sen sköt han bort skålen mot mig och pekade på min tallrik - jag skulle dela mer till honom. Han åt upp även en andra omgång och skulle ha ännu mer!!!

Man skulle kunna tro att det var Alla Hjärtans Dag idag och han tänkte ge mig det i present...

Nu börjar dock min älskade prins bli trött. Han säger "bappe" och "bompa" så vi får väl gå och ta en napp och titta lite på Bolibompa innan han ska sova!!

Dags för sjukhuset igen

Idag har jag pratat med Mattias hjärtdoktor igen. Han ansåg nog inte att Idioten (neurologen) ska lägga sig i Mattias område. Idioten tyckte ju inte att jag ska äta någon medicin alls mot mina extraslag men Mattias menar att det finns faktiskt de som har obehag av sina extraslag men sen finns det de som inte har det. Sedan är det en väldigt subjektiv sak, Idioten kan inte avgöra om jag har obehag av mina extraslag.

Jag ska läggas in igen på sjukhuset den 22 februari och ligga inne tre dagar. De ska byta medicin igen. Sedan ska jag och Mattias ha en utvärdering av den nya medicinen. Till sommaren blir jag kallad på ultraljud av hjärtat igen för Mattias vill hålla koll på det nu med tanke på muskelsjukdomen. Me like Mattias! Han bryr sig! Han sa även att han hade misstänkt redan innan att jag hade muskelsjukdomen, där var för många tecken som pekade på det för att det skulle vara en slump *gaaah*. Är det så tydligt? Ja, det är det nog. Jag kan ju själv se det ganska tydligt numera i flera situationer. Men vill man inte se det så ser man inte det och jag ville nog inte se det innan...

Roger är nu uppe i Stockholm och bor på Globen Hotell. Han ska sova hotell, äta hotellfrukost och kolla lite hockey denna helgen. Och ja, just det - kanske jobba lite också. *ler* Men Bemi och jag klarar oss även om vi saknar pappa puh. Bemi är ovanligt snäll idag och leker fint här. Men så kollade jag också tempen på honom för en stund sedan, och mycket riktigt - han har feber idag. Inte jättemycket men tillräckligt för att han ska bli lite påverkad och snäll. Han har 38.4.

I morgon kommer morfar och Gunilla ner och håller oss lite sällskap. Det var ett tag sedan de såg Bemi så det ska bli kul. Pappa vill säkert testa min kamera om jag känner honom rätt....

Pappa och jag ska laga god köttgryta med ädelost i morgon. Passar på när Roger inte är hemma för han gillar inte ädelost.

Måste gå, Bemi ramla och vår mat är strax klar.

Testat filter

Ledsen liten kille - att man kan vara så söt när man är ledsen...


Pussas med pappa


Testar nya filtret på kameran - underbar bild på underbar pojke!


Sötast


Spexar lite

Helg igen

Ja, så var det helg igen men lika snabbt som helgen kommer så försvinner den igen. Idag är det redan söndag och i morgon är det jobb igen. Det enda roliga som jag vet inträffar på jobb denna veckan är att jag ska på kurs på onsdag förmiddag - mao jag slipper vara på kontoret då.

Jag är så trött på vissa kärringar på jobb så det är skönt att veta att jag slipper dom då i alla fall. På sätt och vis är det tur att de är chefer för det betyder att de inte är inne på kontoret så ofta men egentligen borde de inte vara anställda alls utan borde få foten allihopa. Den ena försökte tom ta åt sig äran över den broschyr som Bodil (min chef) och delvis jag har arbetat med under hösten. *morr* Den tanten ska definitivt inte ha någon ära över slutprodukten - hon var en av de som försämrade originalförslaget med sina j-vla högtravande formuleringar. Men bara för att man är chef kan man tydligen bete sig som man vill utan att högsta chefen gör något åt det...

Nåja, inte tänka mer på jobb nu. Jag har ju som sagt sökt tre andra jobb och jag hoppas snart höra något från något av dem. Får jag nytt jobb är det ju lika med högre lön och med det mer pengar över varje månad om vi bestämmer oss för att skaffa hus....(vilket ju kryper närmre och närmre). OCH jag slipper därmed också kärringarna på jobb!

Igår var Bemi och jag och handlade på Mobilia. Jag köpte ny BH. Det behövdes. De övre regionerna ser ju inte ut som innan jag fick Bemi och numera hatar jag att köpa BH, det är så svårt att hitta en som passar när allt plötsligt har ändrat sig. Så jag gick till Twilfit och bad om hjälp så fick det kosta lite mer istället. Döm om min förvåning när jag minskat två storlekar runt om och ökat en i kupstorlek. Det är bannemig en djungel - BH-världen. De är superduktiga och hjäpsamma på Twilfit så stor eloge till dem! Det blir nog till att handla där i fortsättningen!

Jag köpte även en ny väska som ska funka som kameraväska tills jag har råd att köpa en riktig kameraväska. Jag har redan spanat in en kameraväska som jag vill ha men den kostar en del....

Sedan på kvällen var vi hos Andreas och Jenny eftersom "Eas" fyllde 34 igår. Eas har vi upptäckt är Bemis namn på Andreas. Bemi är verkligen glad för Andreas och Jenny och det glädjer oss för det är vi också *ler*. Tur Andreas och Jenny ska med på vår semester i sommar *ler*. Det bjöds på god mat och trevligt sällskap igår och Bemi var tapper och var vaken ända tills vi körde hem vid 21-tiden. Men sen hann vi inte ut ur Vellinge innan han sov i bilen.

Igår fick jag återigen höra att jag ser så smal ut, att jag har gått ner i vikt. Det är flera på jobb som också sagt det, det blir man glad över att höra! Speciellt eftersom jag vet att jag måste gå ner lite till i vikt - då sporrar det att andra ser att jag blivit smalare.

Fick precis ta en liten paus. Bemi ville sova lite. Han ställde sig vid trappgrinden och grät och sa "bappe". Sen tog han mig i handen för att jag skulle gå ut i köket och hämta nappen och sen skulle vi gå upp till sängen. Han däckade på någon minut. Han har blivt så duktig med det, han säger ifrån och nu går det nästan lättare att lägga honom i sängen när han ska sova middag än att sitta med honom i knät.

Jag fick brev från kardiologen som ville lägga in mig nästa helg. En av få helger när jag verkligen inte kan. Roger är ju i Stockholm hela helgen så det går ju inte. Det konstiga är att jag har ju mailat min hjärtläkare (Mattias) om att den andra "pucko"läkaren inte vill att jag äter hjärtmedicin och hur Mattias ställer sig till det och om Mattias kan prata med den andra läkaren. Jag har inte fått respons på det så jag vet inte vad som gäller egentligen. Vilken läkare ska man lyssna på? Ja, inte puckoläkaren i alla fall men man måste kanske fundera en gång till på vad som kanske funkar bäst för hjärtat och sjukdomen tillsammans?! Nåja, jag måste i alla fall ringa i morgon och ändra tiden. Det känns lite knappt om tid att få kallelsen i fredags och redan i morgon skulle jag då sluta med nuvarande medicin. Jag kommer ligga inne i 3 dygn när det väl blir dags sen...

Idag funderar jag på att göra lite hemmagjort godis till den 17:e när jag ska ha klädparty för MeandI. Jag tänkte bjuda på lite gott till kaffet. Roger är och handlar just nu, jag kör en maskin tvätt och det blir väl minst 2 till och så ska jag plocka ur diskmaskinen (tradigt men måste göras...). Bäst att passa på nu kanske när junior sover eftersom han gärna vill hjälpa till med disken annars...

I vanlig ordning kommer här några bilder...

Pappa Puh och Bemi Bus busar i köket.

Pusskalas!

Vad menar ni? Jag? Totalt oskyldig!