Igår var jag på utvecklingssamtal på Bemis dagis. Roger jobbade senare än vanligt så jag fick ta det. Vi har ju haft det lite tufft nu i höst med att Bemi har bitit andra barn på dagis, inte för att vara elak utan av någon form av frustration. Personalen försöker nu vara ett steg före så att han inte ska hinna bita, de scannar av situationen.
Jag nämnde att jag tycker det är jobbigt, det är inget roligt att komma och hämta och höra att han har bitit men tack och lov så var det ett tag sedan nu. Vi försöker prata om det hemma men det är svårt när man inte var med när det hände och Bemi vet så väl att han inte får bitas för han visar ånger direkt efteråt säger personalen.
Fröken berättade i alla fall att det är en stökig och orolig grupp. Där är flera som bits (jo, tack vi vet eftersom Bemi oxå blivit biten), där är en del som är mer stökiga än andra (det vet vi det också!!) och personalen känner att de inte rikigt räcker till. Personalen känner även att det verkar som om Bemi inte mår bra i den stora gruppen :o(
När de går ut på gården går gärna Bemi undan för sig själv och leker, han går gärna bort till de äldre barnen och kollar vad de gör. När de kommer in försöker de ta av Bemi först så att han kan gå undan och inte blir för uppspelt. Då brukar han gå in i förrådet och leka (ett rum de öppnat upp för att barnen ska få ännu mer ytor att leka på), städa och stå och plocka med sakerna som finns där. Kommer det in för många andra barn där blir han direkt uppspelt. De försöker även sätta Bemi på en speciell plats när de ska äta, en plats där han ser alla. För han vill gärna ha koll på allt och alla och är så otroligt nyfiken.
De upplever också att Bemi gärna går in i sin egen lilla värld när han leker. Precis som han försöker koppla bort stöket runt omkring honom. Vi har sett detta när vi har hämtat och har varit rädda för att det är öronen som spökar för honom, att han hör dåligt och därför gärna drar sig undan. Vi ska ta upp det med BVC i morgon.
Personalen ska i alla fall begära hjälp av en specialpedagog som ska komma och observera hela gruppen (inte enbart Bemi!) för att se vad som skulle kunna skapa mer harmoni i gruppen. Det personalen vill att specialpedagogen så klart ska säga är att de behöver en resurs till så att de kan dela gruppen lättare. De är 17 barn på 3 personal.
Jag har sett när jag hämtar att vissa barn är ganska elaka. De kan drämma till ett annat barn med en bok i ansiktet - medvetet. De kan slå ett annat barn (ganska hårt) och bara sitta och skratta. Det visar inte på ånger. Något fröken var tydlig med att säga att Bemi visar, han vill genast be om ursäkt när han gjort något fel.
Men allt var inte negativt. Fröken sa att det är en härlig, glad, sprudlande, energisk och social kille vi har. De poängterar alltid (och även andra föräldrar) att Bemi alltid är så glad. Alltid. Fröken sa även att Bemi är så läraktig. Han lär sig snabbt och vill gärna lära sig så mycket som möjligt. Han suger till sig kunskap vilket ju är roligt att höra. Hon sa även att det märks att Bemi är van vid mycket närhet för han vill gärna kramas mycket och sitta i knät och mysa. Mmmjo, vi gosar ju en del hemma :o)
Vi känner att det är bättre att en specialpedagog observerar Bemi, de barnen som utmärker sig och hela gruppen nu än att vänta. Lika bra att sätta in resurser nu och få ordning så att alla mår bra så snabbt som möjligt. Vi vill ju att vår lilla kille ska må bra på dagis, på sitt dagis som han älskar.
Vi känner dock igen en del av sakerna, det här med att Bemi har svårt att koncentrera sig i stora folksamlingar. Som när vi hade födelsedagskalas för honom - han åt bara bröd på sin egen födelsedag. Det går lätt att stoppa i munnen och han kan ha koll på allt samtidigt. Ska han äta vanlig mat tappar han fokus på saker runt omkring honom. Likadant var det när Arne fyllde år. Och likadant har det egentligen varit sedan han var nyfödd. Han hade svårt att koncentrera sig på att amma när det var för mycket folk runt omkring, han hade svårt att äta sin brukmat/gröt när han blev lite större om det var för mycket folk i närheten.
Han är ju gärna alla festers medelpunkt, vill ha all uppmärksamhet och har svårt att komma till ro. Ta tex nyårsafton sist, han sov en kort stund sedan var han uppe till 2-3 när vi skulle köra hem. Sedan slocknade han. På Arnes fest vägrade han sova, han var uppe till kl 01.30 utan att ha sovit en blund på kvällen.
Det är kanske en del av hans sociala förmåga, vem vet. Men kanske får vi anpassa oss lite efter det i framtiden. Ha fler mindre fester än en stor fest?! För han mår nog inte bra av att vara så uppspelt under en längre period. Äh, vi vet inte men vi får ju se. Det allra viktigaste för oss är att vår kille mår bra.
Långt inlägg det här men jag ville få ner allt på pränt för att rensa hjärnan lite.
Lilla familjen. Här har jag nog bara en 39 graders feber... Ibland har man nytta av att man var Dramaten-stjärna som liten. "Put on a happy face..."
Vad är det för en konstig gubbe som kommer? Han pratar precis som gamlemormor Ethel med en brytning på finska... (det var farmor som var tomte och hon lät precis som sin mor....) 
Bemi blev inte charmad av tomten. Han ser snarast lite rädd ut.
Julgran med kulor....
Mina jultomtar och änglar.
Bemi bygger torn
Han fick en arbetsbänk med såg, borrmaskin och annat. Skyddsglasögonen var skojiga.
Och denna går varm här hemma. Så pass varm att pappa redan har fått ta fram silvertejpen och laga den två gånger... (den är Bemis alltså....)
Och denna hör till dammsugaren...
Elli Beach med Turkiet i horisonten.
