Friday, March 4, 2011

Svårt att ta in

....att vi snart kommer ha en liten krabat hos oss igen. En liten, snusande bebis. En liten fågelunge som kommer lukta ljuvligt, göra underbara små läten, greppa våra hjärtan från första sekund. Idag är det exakt en månad till beräknad förlossning men som ni vet tror jag ju inte det kommer dröja 31 dagar tills han tittar ut. Har aldrig trott att jag kommer gå tiden ut. Men lite till hade varit bra. Vi har lite kvar att fixa innan vi är 100% redo att släppa allt runt omkring oss och bara fokusera på bebis, Benjamin och att vi plötsligt är 4 i familjen.

Den som är mest redo är nog Benjamin. Han har ju tjatat länge nu att han tycker att det räcker och att det är dags för bebis att komma. När han satt och spelade häromdagen på datorn och gjorde "kakor" på bolibompa gjorde han ett fat med fyra kakor och berättade vem som skulle ha alla. Där var en till mamma, en till pappa, en till honom själv och så klart en till bebis. Det låter så mysigt när han pratar om vår familj med fyra familjemedlemmar. En enda gång har han uttryckt att han inte tycker om lillebror men just vid det tillfället tyckte han inte om någon alls. Annars känns det som om han bara hyser den största möjliga kärlek för sin lillebror. Han vill gärna pussa magen, krama den, sjunga för lillebror och varje morgon innan han åker till dagis brukar han säga hejdå till lillebror och pussa magen.

Stora delar av min vakna tid kretsar kring det som komma skall. Förlossningen, tiden efter, bebis, amning, föräldraledighet, hur familjen kommer påverkas, hur Bemi kommer reagera. Men det är så stort. Fast vi varit med om det en gång innan, att få en liten bebis, känns det helt annorlunda denna gången. Allt känns nytt igen. Det pirrar i magen och det är en härlig känsla.

Allt var så turbolent när Bemi kom och inget blev som vi hade tänkt oss. Denna gång vill jag verkligen ha lugn och ro kring oss den första tiden. Lugn och ro var väl det sista vi hade förra gången... Det viktigaste är att vår lilla familj bondar med nykomlingen, att Benjamin får knyta an till bebis och se att vi älskar honom lika mycket fast det kommit en liten till att ösa kärlek på. Och jag behöver lugn och ro för att få amningen att funka från start. Förra gångens kämpande med pumpning, flaskmatning och amning var ingen höjdare. Jag kan inte fatta att jag stod ut i nästan tre månader med det innan det funkade felfritt. Men den gången hade jag Roger hemma i 11 veckor och han var ett stort stöd och vi delade på mycket kring just matningen. Jag ammade först och när Bemi inte orkade amma mer värmde Roger bröstmjölk och gav på flaska samtidigt som jag pumpade ut mer mjölk. Nu kommer Roger vara hemma 2-4 veckor beroende på när liten kommer (föräldradagar för bebis, några föräldradagar för Bemi och så kommer ju påsken i mitten på april).

No comments: