Det tycks som om medicinen vill testa alla biverkningar på mig. Igår morse vaknade jag av att jag var yr, allt snurrade. Det går väl över tänkte jag....Efter 15 minuter hade rummet inte slutat snurra och Bemi hade vaknat och ropade på mamma men jag vågade inte stiga upp. Jag fick väcka Roger. Han hämtade Bemi och min tablett, la upp mina ben i höglöge och något av det hjälpte för efter 20 minuter slutade sovrummet att snurra.
Fy sjutton va jag är trött på dessa biverkningar nu. Jag fick ju liknande biverkningar inne på sjukhuset men har inte haft det sedan dess. Bröstsmärtorna kommer och går. Det är inte lika intensivt som det var den där dagen för 2 veckor sedan när jag först kände av det. Min läkare sa att han skulle svara på mina frågor via brev eftersom det måste journalföras men än har det inte kommit något brev. Är så trött på det hela nu...Vill helst få operationen gjord så att jag kan få må normalt igen. Om jag ens minns hur det är att må normalt....
I lördags hade jag noll tålamod med Bemi. Ibland vet jag inte om att jag "mår dåligt" utan det märks mer på att jag inte har tålamod, att jag har noll stubin och är allmänt sur. Om Roger då frågar om jag mår dåligt så jo, visst, hjärtat slår fel och jag är anfådd. Emellanåt känns det som om jag är så van att må dåligt så jag reflekterar inte över det själv. Men gissa om jag får dåligt samvete när jag inte har tålamod med min egen son?! Han som är så go och underbar.
Sitter just nu vid datorn på jobb och är anfådd. Helt normalt. Jag har inte rört mig en millimeter... Känns som om jag sprungit en mil. Fan, jag är 30 år och känner mig ibland som 70-80.
Benjamin är inne i en så intensiv utvecklingsfas just nu. Det går i ett rasande tempo. Han går i stort sett helt obehindrat nu. Han går mer än han kryper, ute som inne. Det är så gulligt att se honom komma traskande mellan rummen på nedanvåningen. Han förstår så mycket mer som man säger till honom och gör saker som man säger till honom. Tex hämta bollen, plocka upp klossen, kan du bygga torn.
Han äter som en häst igen efter att ha haft en ganska dålig matperiod innan han fick höstblåsorna och under tiden som han hade blåsorna. Han har fått tre kindtänder också så han tuggar på ett helt annat sätt.
Han har blivit mer fäst vid sin snutte. Han kan komma traskande med den ibland, främst på kvällarna när han är trött. Det ser så sött ut! Kan ju vara en trygghetsgrej.
Han har varit en hel vecka på dagis utan att ha blivit sjuk!!! *wow* Vet inte när det hände senast! Håller tummar och tår för att han kan klara denna veckan också utan att bli sjuk. Både Roger och jag har en hel del denna veckan. Roger är mitt uppe i sina utvecklingssamtal och har svårt att vara hemma. Det är dessutom hans tur att vara hemma när Bemi blir sjuk nästa gång.
Vad har mer hänt? Inte mycket. Morfar var nere och hälsade på igår. Det tyckte Bemi var skoj och han vet vem morfar är när man säger morfar. Roligt. Sen var vi ute och åt igår och Bemi uppförde sig som en liten prins!! *stolt mamma* Bådar gott för Gran Canaria. *längtar*
Det snöade i helgen och har blivit lite halt. Roger fick sätta på vinterdäcken igår. Jag ska på kurs i Höör på torsdag så ska det fortsätta vara sånt här väder så...
Nu får jag väl jobba lite till....
En bild tagen med morfars kamera igår. Bemi skrattar åt morfar som leker med honom.
No comments:
Post a Comment