Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Idag är dan före dan för oss. Dan före stora avresedagen. Jag skulle vara hemma och VAB:a med Bemi men det var nog snarare han som VAB:ade med mamma. Jag vaknade i morse och kände mig så där "soggy" som man gör första dagen då en förkylning bryter ut. Feber, genomförkyld och så hade magen bestämt sig för att reagera på medicinen eller något så den var också i uppror (magen reagerar ibland på hjärtmedicinen).

Jag skulle ju förbereda en massa och kolla av det sista så att vi hade allt med oss. Städa lite här hemma så det ser ok ut när vi kommer hem men nä. Det var bara att inse att jag skulle vara glad om jag kunde ta hand om Bemi. Jag hade dock lite tur. Bemi var nannig i förmiddags och vi la oss strax innan 10 för att vila. En timmes sömn hade ju inte varit fel tänkte jag. Det blev två. Som sagt, Bemi var nog nannig.

Nu kväll har väl den värsta mossigheten lagt sig men jag känner mig en aning svag. Jag har ätit en halv mannafrutti, 1 bagatell (sånt där liknande knäckebröd) och en macka. Mackan i kväll tog mig 20 minuter att äta och då hjälpte ändå Bemi mig....

Men, Roger var hemma en sväng mitt på dagen (han är på hockey nu) och for runt som en virvelvind och fixade de sista sakerna. Jag tror att vi har pejl på läget, har vi inte det finns det nya saker att köpa i Peurto Rico.

Bemi somnade 18.20 efter att redan ha försökt ta sig en pendylare med mamma och somna kl 16.30. Jag fick skaka liv i han illa kvickt. Nu ska jag också snart krypa ner i sängen och sova några timmar. 03.45 ringer klockan i morgon....07.05 lyfter (förhoppningsvis) planet!

See you in a few days när jag förhoppningsvis mår bättre, är utvilad, tagit många härliga bilder på Bemi och familjen och blivit lite, lite solbränd!