Sedan var han förvisso inte så sugen på att sova förmiddag fast han var så trött, så trött. Men skam den som ger sig....Jag fick honom till att sova en timme i alla fall. Jag hann tvätta håret, göra klart hans skylt som han ska ha utanför dörren och skriva inbjudan till min 30-årsfest. Har skickat inbjudan till Roger för "godkännande".
Idag för ett år sedan blev jag inlagd på sjukhuset i väntan på bebis ankomst. Det var drygt 6 veckor kvar till bebisen var beräknad och de sa att jag skulle ligga inlagd tills det att bebis var född. Så in i helsike heller att jag skulle. Skulle jag ligga där i 6 veckor, utan ordentlig tillgång till internet, mina pysselsaker och framför allt - sova utan Roger varje natt i 6 veckor. Näpp! Inte jag! Jag skulle hem dagen efter, sa jag bestämt. På sätt och viss fick både jag och läkarna rätt. Inte anade vi då att bebis skulle komma så mycket tidigare än beräknat. 5 dagar senare hade jag min bebis i min famn, jag slapp ligga inlagd 6 veckor i väntan på bebis. Nu blev det istället 3 veckor totalt, drygt en vecka innan bebis och sen 2 veckor tillsammans med busungen.
Då, för ett år sedan kändes det som om världen rämnade. Jag, ligga inlagd på sjukhus? Jag var ju inte sjuk (jo, det var jag men jag kände inte av det). Det var inte så jag hade sett fram emot slutet av min graviditet - prover, ctg, ultraljud och ett evigt vankande i en tråkig korridor dagarna i ända. Jag skulle gå hemma de sista två veckorna och mysa med min STORA mage och bara längta efter bebis. Nu blev magen aldrig så stor, jag gick lite miste om den där stora runda härliga magen. Nu i efterhand känner jag mig snuvad på slutet av graviditeten men själva sjukhustiden känns inte så hemsk så här ett år senare. Jag lärde känna 3 underbara tjejer under tiden som jag säkert inte hade lärt känna annars (BB-maffian). Och det bästa resultatet av hela sjukhusvistelsen var ju att jag fick 5 extra, härliga bonusveckor tillsammans med min älskade Benjamin.
Benjamin - några timmar gammal...
Första bilden på oss som familj - Benjamin 3 dagar gammal.
Ser ni skillnaden på mig då och nu?
Nu sitter jag här med en liten kille som fyller 1 år om några dagar. Ett år har redan passerat och det känns som om det var igår han föddes. Jag kan fortfarande känna första lukten av honom, den härliga bebisdoften, minnas första gången jag höll honom som om det var alldeles nyss och det känns som om hjärtat ska svälla över av kärlek till min underbara, fantastiska son. Rogers och mitt kärleksbarn!
Jag blir ibland chockad när jag tittar på honom - är det min son? Så mycket har hänt i hans och vårt liv, så många förändringar och så mycket utveckling. Och vi har många år framför oss att upptäcka världen tillsammans. Först ska vi ha en helt underbart lång sommar tillsammans, Benjamin, jag och pappa puh. Drygt 10 veckor ska vi vara tillsammans i sommar och bara njuta, slappa och hitta på små äventyr.
Nu ska Bus snart få lite mat och sen ska vi ta oss en tur in till Jägersro och köpa ett par skor till Bemi i födelsedagspresent. Han har så små fötter så han måste vara med och prova dem.
Givetvis kommer här några färska bilder på busungen:
No comments:
Post a Comment