Första dagisbasilluskerna

Bemi har nog åkt på sin första dagisförkylning nu. Förmodligen var den på G i onsdags när han hade feber. Men febern gick dock ner igen så i torsdags och igår var han på dagis. De fick honom tom att sova!! All heder åt dem, hehe. Men nu är han snuvig, trött, lite grinig och rosslig.

I torsdags blev dock Mamma Muh lite arg på dagisfröknarna, men jag sa inget....
När jag kom och hämtade Bemi var han först och främst så skitig! Men, det vet jag att barn kan bli på dagis och ja, det är bara att acceptera att han kommer sabba åtskilliga par byxor och tröjor på dagis med fläckar och smuts. Men det som gjorde mig upprörd var att se Bemis lilla ansikte, han hade blivit riven av ett annat barn. Det visade sig även att han hade kraftiga rivmärken bakom örat och I örat. Fröknarna sa inget om det utan jag fick själv upptäcka det när han kom fram till mig och då hade jag ändå stått och pratat ett tag med en av fröknarna. Och de behövde inte säga vilken unge det var som rivit Bemi för det visste jag med en gång. Kevin!!

Den ungen har sedan dag ett varit ett utmärkande barn. Han är väldigt "kramig" enligt pappan och han ska tvunget krama just Bemi fast Bemi markerar att han inte vill. Vad som exakt hade hänt i torsdags blev jag inte klok på när fröknarna berättade, det lät på dem som om Bemi hade velat kramas och inte Kevin men det tror jag inte ett jutta på! Varför skulle han nu vilja krama Kevin och Kevin plötsligt inte vilja kramas?! Nänä!

De sa lite försiktigt att de nu får hålla bättre koll på Kevin och Bemi när de är tillsammans, nä, ni ska hålla koll på KEVIN. En fröken hade ändå suttit bredvid när det hände och tydligen rev han Bemi vid två olika tillfällen strax efter varandra. Lustigt att jag kunde se redan första dagen att han skulle innebära problem.....Tur att han inte var kvar på dagis när jag kom och hämtade Bemi.

Alla säger att jag får nog vänja mig vid detta. Jovisst, men det gör det inte speciellt mycket roligare att komma och hämta sin son andra veckan på dagis och så ser han ut så.

Idag är junior och jag själva hemma hela dagen. Pappa Puh är på kurs i Halmstad, hockeykurs så klart. Dock kommer morfar, plastmormor och plastkusin Oliver hit och hälsar på. I morgon måste vi nog ut och köpa nya skor till Bemi. Hans fötter har växt som bara den och inga skor passar riktigt.

På måndag är det jobb igen för mig. Men jag har en glassig vecka denna veckan, jobbar från kl 7-11. Så senast kl 12 kommer jag hämta Bemi på dagis. Skönt!!

Hur mår jag då? Nja, jag får grymma attacker av extraslag där jag mår så där dåligt, känns som om jag inte får luft. Hoppas det lugnar sig annars får jag nog prata med läkaren om det när han ringer. Just nu känns det som om medicinen hjälper lite men inte så mycket som jag skulle önska. Men frågan är, hur mycket medicinen kan eliminera? Är det så att jag kanske måste acceptera att ha en del extraslag? Det hoppas jag egentligen inte eftersom jag mår så dåligt av dem.

På ett sätt är det bra att jag ska jobba halvtid denna veckan. Jag kan då testa hur jag mår när jag jobbar. Extraslagen kommer ju när jag är stilla och jag har ju ett stillasittande jobb. Vill inte tänka på hur det skulle vara att sitta i ett möte och få de dära attackerna....

Nu ska jag ut och tömma diskmaskinen och fylla den igen...Sen kommer nog snart morfar mfl.