Precis som med hockey är detta något som ska upplevas live märkte vi nu. Oj vilken skillnad det var. Plötsligt tyckte jag att alla låtarna var bra och det var svårt att välja favoriten. Man såg så många bra saker med varje nummer, på ett helt annat sätt än om man ser det genom en TV-ruta. Sen såg man ju alla misstag som sker som man inte ser på TV, som när kameramannen var ivägen för Linda Bengtzings dansare på scenen och de höll på att kollidera. Samma kameraman sprang rakt framför Linda men då var fokus på något annat och det visste väl den kameramannen och sprang obekymrat rakt framför Linda. Sånt gillar jag, det där lilla extra som man inte ser i TV.
Det var väl värt resan upp. Resan upp var egentligen inte så farlig, den hem var värre. Då var ju allt över och man hade hemlängtan eller snarare en längtan efter Bemi.
En parantes som inte drog ner upplevelsen av Melodifestivalen var att jag åkt på ögoninflammation IGEN. Från att bara ha haft det 1 gång under alla de åren jag haft lnser till att ha haft de 2 gånger på några månader är *pip*. Det gör ju så *pip* ont. Men på med glasögon och i med lite ögondroppar så försökte jag ignorera det hela.
En parantes till var att jag, "snubbelmaja" ramlade när vi var framme vid vandrarhemmet där mitt i natten. Slog knät och handen men knät tog värsta smällen. Numera är jag blå och fin om knät och en aning svullen. Men det är ju jag i ett nötskal. När Roger och jag skulle till Stockholm
för något år sedan snubblade jag när vi gick på planet. Hade ont i vristen hela helgen. När vi var på Gran Canaria för några år sedan snubblade jag och slog knät första dagen när vi precis kommit fram till hotellet. Så det är jag i ett nötskal, inget ovanligt att jag snubblar/ramlar och slår mig....
Nu är det mat här så jag lämnar er med några bilder från helgen och några på Bemi från idag.
Jag och min snuttgurka alias Pappa Puh.
Vi satt ganska högt upp i Globen som ni kan se...
Snutte himself
Cutie
No comments:
Post a Comment