Levererat djur nummer 2

Nu har jag precis levererat virkat djur nr 2 till en ny ägare, eller nya ägarens pappa snarare. Lille Max ska nu ta hand om en blå, turkos, brun-randig giraff som jag skapat. Det är så himla skoj att andra uppskattar det man gör. Jag började virka för att jag ville göra en giraff till Bemi. Men när jag väl börjar med något nytt pyssel kan jag ju inte hålla mig med att göra EN, det är ju så skoj med pyssel i alla dess former och färger så jag måste massproducera. Då är det ju tur att andra tycker om det jag gör. Snart har jag ju underlag till att stå på en riktig marknad med smycken, hemmagjorda kort och virkade gosedjur. :o) Får kanske fundera på det... Ska bara hinna pyssla också. Fördelen med virkningen är ju att jag kan göra det lite varstans, jag är inte låst vid mitt pysselbord och det är enkelt att ta med sig några garnnystan om vi ska bort (eller råkar ligga på sjukhus...).

Jag bara längtar tills Bemi är ännu lite större så vi kan göra ännu mer pyssel tillsammans hemma. Jag tror förresten att jag har en idé om ett pyssel vi kan göra redan nu.... Kanske kan tom mina akrylfärger funka till det så jag slipper handla nya lackfärger som jag tror mamma använde till detta pyssel.... Får nog testa först innan jag introducerar Bemi i pysslet.

Arv
Jag vet var jag har mitt intresse för pyssel ifrån. Jag har inte bara ärvt negativa saker från min mamma (muskelsjukdomen). Det är nog snarare övervägande positiva saker jag ärvt från henne. Min mamma var otroligt duktig på att laga mat, det var så enkelt för henne verkade det som. Som jag minns det var hon även duktig på att låta oss barn vara delaktiga i köket på ett naturligt sätt. Jag var inte gammal när jag lärde mig mitt första recept utantill, receptet på Hedvigsoppa (som jag ätit till lunch denna veckan). Varje gång jag var hemma och var sjuk från skolan ville jag hjälpa mamma och laga Hedvigsoppa till dagbarnen och då lagade jag den oftast helt själv.

Min mamma var en RIKTIG bullmamma. Hon bakade mycket bröd och bullar. Vi hade alltid fullt i frysen. Det var kanelbullar, kanelkaka, köttfärsbröd, matbröd och bullar och jag vet inte allt som alltid fanns i vår frys, redo att tas fram för hungriga barn efter skolan. Så även hennes passion för bakning tycks jag ha ärvt, eller vad säger ni?! :o) Hon verkade aldrig irriterad när vi var med i köket och bakade. Nu när jag själv är mamma och försöker låta Bemi vara med när jag bakar inser jag ju att det är inte det enklaste i världen att baka med barn. Men aldrig att det märktes på mamma. Men helt ärligt, jag kan inte minnas att mamma någonsin var irriterad på oss men jag har säkert glömt. Eller vad säger du pappa?

Och min mamma var en riktig pysselmamma. Hon jobbade som dagbarnvårdare och hittade alltid på så skoj saker med dagbarnen. Konstigt att man ibland inte ville gå till skolan? Det var ju roligare att vara hemma och pyssla med mamma. Mamma pysslade mycket själv också, sydde mycket kläder till sig själv och till mig, vävde, broderade, virkade och stickade. Hade hon levt idag är jag säker på att scrapbooking och att göra kort hade varit något för henne.

Tyvärr har jag glömt mycket av det pyssel som mamma gjorde dels med oss barn när vi var små och dels med dagbarnen. Men ett pyssel kommer jag ihåg och det är det som jag nu tror att Bemi är stor nog att klara av. Måste dock inhandla en grej först, resten har vi nog hemma.

Den jag är
Jag har på senaste tiden refklekterat mycket över vad det är som gör att man blir den man är. Vad menar jag? Jo, jag har aldrig gillat idrott, springa och sånt. Visst, lekar i förskolan var skoj och spökboll och sånt på gympan. Men inte sen när det blev mer tävlingsinriktat. Och alla idrotter som jag testade på fritiden, inte en enda tyckte jag var särskilt skoj och jag var aldrig bra på något. Jo, simningen var skoj och jag tyckte jag klarade den ganska bra. Jag har hela tiden trott att det var mitt "fel" att jag inte var mer intresserad eller bättre på det, att jag inte ansträngde mig tillräckligt. Men jag har nu förstått att det kan ha varit min muskelsjukdom som redan då satte begränsningar för mig. Kanske är det muskelsjukdomen som har gjort att jag tycker bättre om stillsamma aktiviteter som pärlor, rita, måla, skriva, läsa en bok och sånt. Det är sånt jag minns från min barndom, att jag gillade att göra. Där krävs ingen muskelstyrka.

Om man ser det så hade det varit skönt att veta att det var inte jag som var "lat" och därför inte var bra på idrott, jag hade kanske inte förutsättningarna. Så mycket ångest det kanske hade sparat mig. Men samtidigt hade jag inte velat veta det jag vet idag, att jag har en livslång muskelsjukdom som inte kan botas och inte bli bättre när den väl startat. Det är kanske samhället som borde bli bättre på att inse att alla barn är inte idrottsbarn och mina föräldrar har heller aldrig tvingat mig. De insåg nog att det inte var min grej. Men synd att inte lärare i skolan kunde inse det. Och då är det lärare på högstadiet och gymnasiet jag menar som inte hade den insikten. (Ingen kritik mot lärare i allmänhet älskling!) Det var ju först då allt blev så tävlingsinriktat och man skulle klara av vissa saker, springa 4 km på en viss tid, hoppa en viss höjd i höjdhopp och en viss längd i längdhopp m.m. Målet med skolidrotten måste ju vara att barn ska röra på sig och det fanns ju saker som jag klarade av - badminton, basket och innebandy tex.

Det blev ett väldigt blandat inlägg det här. Men så är livet just nu. Väldigt blandat. Lite trots här, lite sura miner där, lite hjärtrusningar här och lite extraslag där. Lite trötthet här, lite uppgivenhet där. Mitt i det har jag världens goaste, mjukaste, sötaste och charmigaste son med de mest spjuveraktiga ögonen. Jag har också världens goaste sambo som stöttar, peppar och finns där för mig. Idag har han hemlig fredagsfika på gång. Han VET att Hanna älskar fika. Och just fredagsfika är något av det bästa, då börjar helgen.

Sen väntar fredagsmys för Bemi och mig. Pappa puh ska på hockey. Det har börjat bli en fredagsvana så det kommer nog kännas konstigt för honom nästa fredag när han ska vara hemma och mysa med oss och äta ostbollar och titta på Idol ;o)