Han gjorde det igen

Vår lille busBemi!

Ja, man ska väl börja positivt så det var därför som jag la in bilden ovan. Bemi clownar sig som vanligt.

Men nu till det jag skulle skriva om egentligen. Vi trodde ju och hoppades att hans affektkramp var en engångsföreteelse men ack så fel vi hade. Idag var det dags igen. Han har haft några små attacker när vi var i Danmark men inget allvarligt och han har snabbt kommit tillbaka då.

Idag skulle han pilla på en kontakt, jag sa nej, han lyssnade inte så jag lyfte bort honom därifrån och då blev han så där arg igen. Denna gången såg både Roger och jag vart hän det barkade så efter att jag hade provat att blåsa honom i munnen utan att lyckas "väcka" honom lyfte Roger snabbt upp honom och gick ut. Först verkade det som om Bemi kom tillbaka men han gick in i sitt "trans-tillstånd" igen så jag högg telefonen för att ringa 112. Jag såg hur han spände sig och krökte ryggen i en båge. Roger la honom på köksbordet. Men innan SOS hade hunnit svara var Bemi tillbaka. Så, det gick betydligt snabbare att få tillbaka vår lille prins idag än vad det gjorde för 3 veckor sedan.

Det sägs att man inte ska behöva ringa 112, att barnen börjar andas igen av sig själva, men jag vågar ta mig 17 inte chansa. När jag ser att vi inte snabbt får tillbaka honom så ringer jag. De (och kanske nån som läser här?!) får tycka att jag är en hönsmamma men så är Bemi oxå MIN son, min ÄLSKADE son. Jag vill inte chansa med hans liv. Har man inte sett hur hemskt det ser ut så ska man inte döma!

Det är nog dags att vi ringer BVC nästa vecka så att Carina får veta och kan anteckna i Bemis journal. Tyvärr är detta nog något som kommer att upprepas. Sen får vi se i vilka situationer det kommer hända. Kanske händer det bara hemma men det vet vi inte. Vi måste veta vad vi ska säga till dagis, hur de ska agera, om de har varit med om det innan med något annat barn.

Efter Bemis attack var han precis som förra gången så kramig och kelig. Han ville sitta en lång stund och bara gosa i mammas famn och det fick han göra så klart. Nu sover han gott i sin säng.