Några dagar på sjukan...

....kan få vem som helst att klättra på väggarna. Och det är just vad jag har gjort de senaste 48 timmarna.

I tisdags åkte jag till min husläkare i tron att jag skulle få en liten pilla utskriven mot min hjärtklappning som kommit tillbaka. Nu visade det sig att det inte är den gamla hjärtklappningen som kommit tillbaka med stormsteg utan numera har jag extraslag. Varannat slag mitt hjärta gör är extraslag vilket gett mig en vilopuls på 120...Inte konstigt att jag mått konstigt ett tag!

Så, det blev bara att åka hem och hämta Roger och bege sig till akuten. Svärfar var gullig och stack direkt från jobbet och kom och passade Bemi. Jag ogillar ju att åka själv till sjukhus så jag ville gärna ha med Roger. Skönt att det gick att lösa.

Väl på akuten blev jag först prio 3 men efter att de gjort ett eget EKG blev jag snabbt uppflyttad till prio 2. EKG:et såg fortfarande "hemskt" ut med allt för många extraslag. Sedan gick allt undan, läkaren kom snabbt och gjorde bedömningen att det skulle tas prover för bland annat sköldkörteln, att jag skulle läggas in för övervakning i 24 timmar.

Efter en timme eller två i deras vänthall med uppkoppling mot EKG för övervakning fick jag komma till kardiologen. Väl där fick jag rena drömbehandlingen med eget rum och TV (dock utan TV3). Där gjordes ett ultraljud av hjärtat som dock inte visade något fel. Jag fortsatte vara uppkopplad på hjärtmonitor tills det att jag gick hem idag. Det innebar att jag inte kunde lämna avdelningen alls om inte sköterskorna kopplade bort mig och då endast för att göra diverse undersökningar.

Undersökningar har jag fått göra men egentligen utan att de kunnat säga exakt orsak till mina extraslag. Däremot har de upptäckt att jag har försämrad lungfunktion men det verkar inte som om de ska göra något åt det.... Jag kommer få en kallelse till endokrin också för att de ska kolla upp min sköldkörtel som är förstorad.

Igår satte de in en pilla som ska lugna ner hjärtat, Seloken ZOC och den gör nytta. Först på natten kunde de se att mina extraslag kom tillbaka men då börjar ju tablettens effekt avta. Så Seloken ser det ut som om jag får äta nu ett bra tag framöver.

Nu ska jag ta det lugnt några dagar och lyssna på hjärtat. Mysa med min lilla familj ska jag också göra. Jag har saknat Roger och Benjamin otroligt mycket och det har känts konstigt att inte vakna med dem. Roger och Benjamin har så klart varit och hälsat på mig på sjukhuset men det blir ju inte samma sak som att umgås hemma. Nu är dock allt tillbaka till nomalt, förutom att jag är megatrött av sjukhusmiljön och alla undersökningar och provtagningar. Roger är också trött efter att ha haft hand om Bemi helt själv. Så vi lär säkert nanna tidigt ikväll.

Kram till alla som hört av sig under tiden jag har legat på sjukhuset. Tack för att ni finns och bryr er!