Så härligt att se...

...Bemi leka själv. Han har blivit så duktig på det sedan han började på dagis. Han kan sitta långa stunder och sysselsätta sig själv och jag vet att det kommer bara bli längre och längre stunder som han gör det. Och en vacker dag kommer vi knappt se röken av honom för han kommer sitta instängd på sitt rum hela dagarna *ve och fasa*.

Han har varit lite grinig ikväll men mellan varven har han varit en liten solstråle och han har myst massor med mamma. Vi har varit ensamma hemma ikväll, det är ju hockey. Jag behövde det där myset. Jag har haft en usel dag och mått dåligt hela dagen, delvis pga brist på sömn men även pga hjärtat. Men jag orkar inte prata mer om det nu.

Nu sover junior och det ska mamma muh också snart göra. Får kämpa för att hålla ögonen öppna just nu trots att jag druckit kaffe....

Video från ikväll när Bemi lekte så fint på golvet. Ber om ursäkt för den dåliga kvaliteten men jag hade bara mobilen till hands så det är filmat med den...

Besök på jobb

Idag kommer Bemi hit och hälsar på mig på jobb. Roger ska upp till farmor Ruth på sjukhuset och det är inte så smidigt att ha med Bemi dit så han får komma hit och charma mina arbetskamrater istället. För charma lär han göra. Plus att mamma får träffa honom tidigare idag ju och mysa lite extra *längtar*.

Farmor Ruth är kvar på sjukhuset ja och ska göra en ny undersökning idag med biopsi. De hade hittat någon form av tumör vid undersökningen i lördags men de visste inte om den var godartad eller inte. Hoppas så klart på godartad. Det är så ovant att se farmor när hon inte mår bra. Hon klagar ju aldrig och är nästan aldrig sjuk.

Farmor hade sagt en så gullig sak i söndags. Hon vet hur mycket vi älskar den danska julmaten och vi ska ju fira jul med pappa i år (förutsatt att det inte blir snöstorm men när har det senast snöat i december här nere i Skåne?) och trodde vi missade den danska julmaten. Men nä, då sa farmor att de som firar julen hos henne i år kan ju äta den svenska julmaten (som vi i vanliga fall äter hos henne på juldagen) och så kunde vi ha den danska julmaten när vi kom på juldagen *jippi*. Goa farmor Ruth!!! Jag blev så rörd av den kommentaren.

Bemis blåsor är nog lite bättre men han har fortfarande ont. Stackaren! Men det är tur i oturen att han ändå ska vara hemma med pappa denna veckan så kan han vila upp sig och få den maten som han kan äta utan problem. Ger vi bara honom kall mat så tjorvar han inte så som han gjorde förra veckan. Vi hade ett helsike med att få i honom mat förra veckan men förklaringen är kanske att han hade ont redan då.

Det är så mysigt att höra hans små ljud när jag stiger upp på morgonen. Han ligger där inne och snackar för sig själv. Jag finner mig själv stående utanför hans dörr och bara lyssnar på honom varje morgon.

Själv då? Jag hoppas få svar från min läkare nu snart, om det ska vara så att jag ska ha ont, om det är en biverkning som försvinner eller om de vill kolla mig. Vi får väl se. Ont gör det i alla fall. Och tröttsamt är det! *Suckar djuuuuuupt!*

Roger var på St Gertruds på kurs igår. De har ett eget patisseri och bakar de mest underbara små bakverk (som man brukar få till eftermiddagsfika när man är där på kurs). Med sig hem hade Roger två goa körsbärspajer och små pepparminttryfflar. Är han inte för go?! Sa till honom att han nästan klassas som romantisk nu och han kände sig på pannan och trodde han var sjuk *ler*. Älskar min skatt!!!!

Dags att jobba lite till!

VAB igen

Benjamin och hans Bobby Car. Ljudet han gör i slutet är så härligt. Märk väl att vår stjärna har sin stjärnbody....

Ja, jag är hemma och VAB:ar fast det är egentligen Rogers tur. Det är bara en vecka sedan jag var hemma med honom och nu börjar det kännas i plånboken ganska rejält att vi har fått VAB:a så ofta denna hösten. Roger skulle i alla fall på kurs idag så han kunde inte stanna hemma. Men i morgon och resten av veckan är ju Roger ändå hemma eftersom det är höstlov.

Vad fattas då vår lille prins? Han har fått höstblåsor kring munnen och inne i munnen på insidan av kinderna och hela tandköttet *aj*. Ovanpå det håller han på att få kindtänder och hur skönt är det när det redan gör ont i tandköttet? Kring ena kindtanden som är på väg upp är det helt gult från blåsorna *usch, jag vet*. Stackars vår lille kille. Han går på en konstant dos av alvedon här hemma. Han har så ont så han började morgonen med ett par rejäla ilskna utbrott, men tack och lov vet vi ju varför.

Igår pekade han på min mun och gjorde sin ledsna min, precis som för att fråga om jag också har ont i min mun eller för att fråga varför han har ont i sin. Det var så söt men också rörande.

Igår var jag ock handlade ny overall till honom. Det börjar verkligen bli dags för overall nu, i alla fall när jag ska cykla med honom från dagis. Samtidigt passade jag på att köpa hem en massa saker som jag vet att han gillar. Det finns ju kall färdig gröt på burk så den har vi testat och den går hem. Sen köpte jag manna frutti och jodå, han får den utan sylten och det var mums. Sen köpte jag så klart hans favvoyggi, danonino.

Just nu bryr vi oss inte om om han får i sig socker, huvudsaken att han får i sig något. När han till och med ratar sina älskade majskrokar så är det illa. Han kan inte bita av något för det gör för ont i läppen så ska man ge honom riskaka får man bryta av pyttebitar som han stoppar långt in i munnen och suger på. Han tuggar inget. Innan i helgen har han levt på välling och lite mosad banan.

I övrigt så går han mer och mer och tar mer initiativ till att gå själv utan att vi säger till honom. Han börjar väl så smått inse att det går snabbare att gå än att krypa. Men vi märker ju att när han har ont så orkar han inte. Men han står nu upp utan att hålla i sig mest hela tiden och det är så sött att se. Det är ju så underbart sött också att se han tulta omkring. Det är verkligen den bästa utvecklingen i hans liv så här långt. Han är en helt annan pojke nu när han börjat gå.

Just det, han har börjat med en annan sorts pussar. Nu är det inte grovhångel så fort han ska pussas och man slipper torka sig med en handduk efteråt. Det är små nätta pussar och så gör han pussljudet samtidigt. Så gulligt! Han har även blivit så duktig på att hämta saker som man ber honom om. Han förstår med andra ord ännu fler ord nu. Hans stora hobby just nu är att flytta saker från ett ställe till ett annat. Han sorterar och har sig. Häller ut leksakerna och städar upp dem. Kommer väl från dagis gissar jag. Skönt att han lär sig lite de få stunder han är där *suckar djupt*.

Han vill även byta blöja stående så vi har börjat med up&go nu till honom. Det blir smidigare och vi slipper brottningsmatcherna när han bara kissat.

Igår mådde jag skit i övrigt. Jag har nog fått en ny biverkning av medicinen, bröstsmärtor. Det känns som om någon sticker en kniv i bröstet på mig en sisådär 100 gånger om dagen. Och det har fortsatt idag. Först fattade jag inte vad det var men när vi läste på fass stod bröstsmärtor med som en biverkning. Jag har skickat mail till min läkare och han skulle svara via brev för det måste journalföras skrev han i mailet. Tydligen satsar min kropp på att ha alla biverkningar som står med *suck*. Så av den orsaken är det ganska skönt att slippa jobba idag men samtidigt är det svårt att ha tålamod med en ledsen och arg kille när man själv har så ont. Men det kommer i attacker och just nu har jag inte ont.

Vi har en till i släkten som är sjuk. Rogers farmor fick åka in på akuten med kraftiga magsmärtor i fredags. Så Roger satt på akuten med henne hela fredagkvällen och jag var hemma och förberedde för våra gäster och tog emot dem när de kom. Det var en aning mycket att vara själv med en ledsen kille och förberedda men jag förstod ju att Roger var tvungen att åka med farmor och stanna tills de visste om hon blev inlagd eller inte. Hon blev inlagd och Roger har varit där både lördag och söndag och hälsat på. Hon är mycket bättre nu när hon fått dropp men de vet fortfarande inte vad som är fel.

Nu ska vi strax ut i köket och äta lite kall gröt. Jag ska äta lite tacos som blivit över. Ikväll blir det couscous med sweet chili-kyckling.

Glad nyhet

Igår kväll fick vi veta en glad nyhet. Eller ja, det blir en glad nyhet om det går igenom.
Ett kompispar till oss har lagt ett bud på ett hus i Svedala. Jag visste att de letade hus men fick uppfattningen om att de ville bo i stan (Malmö) och inte ute på "landet". För dom av er som känner dessa människor kan jag ju ge ett tips på vem det är jag pratar om - de har tvillingpojkar som är 4 månader äldre än Bemi *ler*.

Om huset blir deras är detta en jättegod nyhet! Vi känner inte så många i Svedala så detta ökar ju på att man känner sig mer "hemma" och det blir så mycket enklare att umgås. Tjoho! Håller tummarna för dem. Huset, som vi varit inne på webben och kollat, ser jättefint och fräscht ut. Tänk att bara kunna promenera över och ta en kopp kaffe. *ser fram emot* Håller alla tummar och tår att de ska flytta till Svedala.

Hur mår jag idag då? Jodå, det går. Visst känns det generellt bättre. Men de förbenade extraslagen är där som på beställning på morgonen. Men det känns lättare i bröstet på något sätt. Skulle vilja må som i lördags varje dag för då mådde jag toppenbra (utom när svimningsattackerna kom förståss) och var förundrar över att det kunde kännas så bra i bröstet. Det är svårt att beskriva känslan, den här lätthetskänslan men det känns som om en sten lyfts från bröstet på något sätt utan att jag visste att stenen fanns där.

Jag har längtat efter falafel hela helgen, framför allt när det serverades laxpudding på sjukhuset *blä*. Så idag blir det falafel till lunch.

Jag längtar även till helgen. Roger skulle egentligen på "herrmiddag" men han ställde in för att vara med familjen nu när jag var borta hela denna helgen. *lycklig* Det ska bli så skönt att vara hemma tillsammans och bara ta det lugnt, se en bra film och äta något gott. Kanske blir det räkor med aioli, bröd och vitt vin eller så blir det fondue...I vilket fall så ska det bli MYS!

Vi måste verkligen ut och ha tag på en overall till Bemi. I morse var det 1,7 grader ute. Brrr! Nu åker ju Bemi bil till dagis så det blir ju inte så kallt för honom som om de skulle cykla men ändå. Han måste ha en riktig overall. Den vi har är ju 15 cm för lång så den passar inte riktigt....

Nu är det strax lunch....faaaaaalafeeeel! *mums*

Äntligen hemma igen

Ja, nu är jag äntligen hemma efter min helg på sjukhuset. Åkte in vid lucnhtid i fredags och idag måndag vid lunch kom jag hem. Gut!

Sjukhus är aldrig skoj, bli stucken med nålar, ha ekg-apparat kopplad hela dygnet, inte kunna gå ut, sköterskor som kommer in i rummet mitt i natten och lyser med ficklampa (mutter) så man vaknar - bara för att kolla att man lever eller nåt (men de har ju ekg-övervakning så de bör ju se att man lever och ut genom dörrarna kan vi ju inte gå för då larmar det ju....) och så dessa underbart hårda sängar som gör att man tror att ryggen ska gå av varje morgon när man ska stiga upp.

Lägg därtill en rumskamrat som är 83 år, snackar mer än Roger och Magnus Å (sorry) ihop, som nyligen har haft proppar i hjärnan och därför inte helt hänger med och inte kommer ihåg saker så bra (så frågorna som kommer liknar varandra en hel del....) och som dessutom snarkar värre än svärfar. Puh! Då förstår ni nog att jag är glad att vara hemma i mitt eget tysta hus.

Roger och Bemi har varit och hälsat på (och Jenny och Andreas) men det är ju inte samma sak att sitta i ett dagrum på sjukhuset och umgås. Jag har ju dessutom pga ekg-maskinen och nålen i armen inte kunnat gosa och busa med Bemi på det sätt som jag velat. Men dock, det var skönt att träffa dem och det bröt av tristessen en aning.

Jag har ju legat inne för att få en ny medicin, sotalol heter den. Det jag fick veta är att risken finns att man inte tål den medicinen så det var därför som jag låg inlagd medans de satte in den och ställde in rätt dos. Biverkningen kunde tydligen på en aning farlig för hjärtat, man kunde få ännu värre arytmier, dvs mitt hjärta kunde slå ännu mer fel än det redan gjorde. Därför satte de en nål i armen på mig för att snabbt kunna ge mig motmedel om det skulle hända. Men det hände inte. Det som dock hände var att jag fick svimningsattacker och det är tydligen också en biverkning *blä*. Men medicinen hjälper i alla fall bättre än de andra har gjort, det känns lättare i bröstet och extralsagen är inte lika många. Visst får jag fortfarande "attacker" men inte lika mycket och mest på natten och på morgonen innan tabletten hunnit verka.

Men som sagt, detta är en tillfällig medicin. Jag står fortfarande uppsatt på väntelista för operation. I och med att medicinen har sina biverkningar är det ju inte så skoj att som 30-åring fortsätta ha det så här resten av livet. Men det kan dröja ett tag innan jag är framme i kön så det är min tur....

Restriktioner då. Ja, jag bör inte bli gravid just nu. Det var det första läkaren sa. Denna medicinen kan man inte ta om man vill bli gravid och eftersom jag mår dåligt utan medicin tyckte läkaren att vi skulle vänta lite. Jo, det hade vi ju tänkt ändå så det var ju inget problem.

Sedan frågade han om jag märkt att jag har haft svårare att motionera sedan jag började med beta-blockerare i somras. Och ja, jag motionerar ju inte så mycket precis men jag märker ju att jag inte har samma ork längre och det beror tydligen på betablockerarna (och inte enbart på min dåliga kondis!!!!). I och med att denna medicinen är starkare kan jag märka det ännu tydligare nu. Det beror på att medicinen ju är till för att lugna ner hjärtat så att det inte slår så mycket. När man då motionerar stiger ju pulsen automatiskt och det är ju det medicinen ska motverka i valiga fall så hjärtat orkar inte slå som det ska för att jag ska orka motionera. Bra att veta så att jag inte tror att min kondis blir sämre och sämre. Jag märker ju att det ibland är jobbigt att gå till bussen efter jobb och det är ju en liten promenad som brukar höja pulsen en del....

Var det bara katastrof på sjukhuset? Nej. Personalen är helt fantastik. De gör ett suveränt jobb och var supergulliga. Jag stötte även på en sköterska som jag har jobbat tillsammans med för några år sedan. Det var skoj men kändes samtidigt lite fel att träffa henne där som hennes patient.

Det stod även klart att de är orliga att det kan vara mammas sjukdom som spökar. De tog upp det nu igen och frågade hur jag ställde mig till en möjlig screening efter mammas sjukdom i min dna. De hade fått reda på att jag avböjt att få reda på om jag har sjukdomen en gång tidigare (när jag väntade Bemi). Så jag ska försöka jaga beurologen i Trelleborg och höra hur det går med min kallelse dit. De får avgöra om de ska göra utredningen eller om det ska gå via genetiska enheten i Lund.

Nu ska jag dock vila en aning och sedan ska jag hämta Bemi tidigare på dagis och bara mysa, mysa och mysa!!

Stadigare

Titta så stadig Bemi är nu! Nu reser han sig tom upp mitt ute på golvet och traskar iväg, men han ska vara på rätt humör för att göra det...Det ser inte lika stapplande ut heller längre. Gut! Snart springer han!

Bemi och jag är fortfarande hemma. Han matvägrar i princip, välling är väl det som går ner. Så länge han är så kinkig med maten och så länge han är slö och hängig stannar han hemma. Troligtvis veckan ut...

PS. Ber om ursäkt för den dåliga kvaliteten. Måste förminska filmerna innan jag lägger ut dem här på bloggen och detta formatet är det enda jag hittat som är tillräckligt litet för att kunna ladda upp....Men ni ser ju i alla fall...DS

Underbart trevlig kväll

Idag har vi varit på BB-maffiaträff i Flyinge. Det var ett tag sedan vi sågs med barnen, närmare bestämt ända sedan slutet av juli och oj vad det har hänt saker med våra barn. De har växt och blivit så stora.

Som alltid hade vi en underbart trevlig eftermiddag och kväll. Vi har alltid en massa ämnen att behandla. Medan vi mammor gjorde maten (och snackade liiite) skickade vi ut pappor och barn till lekplatsen.

Vår lille kille är ju inte blyg för någon och det såg så härligt ut när han satt och mös med både Tobbe och Kajsa. Det är så skönt att ha en kille som inte är blyg och som lätt går till vem som helst. Allt känns så mycket lättare. Som vanligt fick vi ju höra att han är ju så glad och ja, det är han ju faktiskt för det mesta. Att han sedan är extra social och go och glad när vi är borta är ju gut.

Vi får se om Tobbe skickar några bilder sen som han har tagit. Tobbe, det är han med den dära kameran som jag avundas, fast han nu har köpt en ny, ännu bättre. Jag har nöjt mig med hans gamla...

Här kommer en bild på junior från idag. Givetvis tog jag en massa andra bilder men där är ju de andra barnen med så de bilderna behåller jag för mig själv. Junior äter någon form av "kaka" på bilden, eller frasbröd är det väl egentligen.

Ännu en film

Titta så duktig han är!! (Märks det att jag är stolt?!)

Inläggning

Fick precis veta av Roger som öppnat min post där hemma (vilket han fick göra!) att jag ska läggas in på sjukhuset nästa helg. Så från och med fredag den 19:e ska jag befinna mig i en tråkig sjukhussal. Gäller att börja bunkra upp med saker att hålla mig sysselsatt med då alltså. Tur jag fick låna en bok av min förra chef idag.

Jag ska ligga inlagd 2-3 dagar så vi får väl se när de släpper hem mig....

Längtar...

....hem!
Ja, det är vad jag gör just nu. Denna veckan har jag varit så trött att jag nästan somnat innan Benjamin på kvällarna och det säger inte lite eftersom Bemi varit jättetrött också denna veckan och somnat runt kl 19. Jag sitter just nu på jobb med en timme kvar att jobba men får kämpa för att inte somna. *suck* Hoppas jag inte somnar på bussen hem....

Jag vet inte om min trötthet har med hjärtat att göra, hjärtat har levt rövare de senaste dagarna och slagit fel och hårt och fort. Hela förmiddagen idag har jag mått dåligt av det. Roger säger att jag ska kontakta läkarna men samtidigt vill man inte vara till besvär. De hör väl av sig när de gått igenom EKG-undersökningen. Hoppas man. Just nu vill jag bara få det överstökat så att jag kan börja må bra igen, bli piggare och gladare.

Just nu längtar jag också hem till mina pojkar. Åh vad jag saknar dem. Kanske för att jag också vet att Roger just nu är på väg för att hämta Benjamin på dagis. Men snart får jag gå hem till dem...

Benjamin är på dagis idag. Han var mycket piggare igår och äntligen har han börjat äta bättre. Håller tummarna att det håller i sig för han har varit så kinkig med maten ett bra tag nu. Vi får dock se hur dagen har varit , han har ju sovit jättemycket nu när han har varit hemma med pappa, 3 timmar om dagen och på dagis brukar han sova max 1 timme efter lunch. Hemma sov han redan vid 9-10-tiden igen.

Jag har haft lite måste-saker på jobb denna veckan. Ett stort projekt som skulle skickas till tryckeriet igår och det är nu avklarat. Belv lite stress kring det i morse, en person hade hittat något fel på det i går kväll och då hade vi redan skickat det till tryck. Så det blev till att fixa ett nytt original idag på morgonen och skicka till tryckeriet och be dem kasta det gamla.

Sedan ska vi lansera vårt nyhetsbrev denna veckan. Nu sitter jag i princip och väntar på godkännande av ett foto av en politiker (som ratat alla andra foton vi skickat till honom för godkännande - han vägrar inse att han är så fet som han ser ut på bilderna *oups*). Annars är nyhetsbrevet klart så när som på att det ska kollas av av en synskadad så att det är tillgängligt även ur en synskadads perspektiv. Första stora grejen som jag regelbundet ska vara ansvarig för på jobbet. Skoj! Så får vi se vad vi får för reaktioner.

Nu är det tack och lov strax fika här. Det lutar mot att jag får ta en kopp kaffe för att klara sista timmen här. Fast jag vet att hjärtat slår volter av kaffet, det gör det å andra sidan ändå idag så det kvittar om jag tillsätter lite koffein....