Idag har varit en lite tuff dag. Jag fick migrän vid lunchtid och sånt har man inte tid med när man är småbarnsförälder. Det är knappast läge att gå och lägga sig i ett mörkt, tyst och svalt rum när man är mamma till Bemi Bus. Så det har varit till att bita ihop, ta panodil och dricka kaffe. Några starkare tabletter har jag inte nu när jag ammar. Kaffe är min drog när huvudvärken slår till.
Jag hade tänkt gå ut och ta en långpromenad med busen idag men nä, med migrän gör man knappast det. Nu ikväll när det var dags för kvällsmat hade det fortfarande inte gått över, 2 panodil till tillsammans med maten men usch va illamående jag blev av att äta. Funderade tom på att ringa efter Roger som är på hockey men som jag skrev ovan - det är bara att bita ihop. Hur taskigt det än låter längtade jag lite efter att Bemi skulle somna. Man måste ju vara stark när han är vaken och aktivera honom (han är ju i den åldern nu att det ska hända något hela tiden helst).
Strax innan det var dags för Bemi att amma en sista gång innan nattning kände jag att det började släppa i huvudet. Så efter amning och lite mys somnade han vid halv åtta och nu sitter jag här 20 minuter senare och saknar honom. Löjligt va?! Jag som kramade honom för bara 20 minuter sedan saknar hans goa, varma kropp i mitt knä, hans gosiga små händer som plockar med mitt hår, hans sprallande små ben som inte kan vara stilla, hans tindrande små ögon som stirrar in i mina.....Jag antar att det är det som kallas moderskänslor och kärlek starkare än något annat?! Men det är ju en ny dag i morgon då jag får mysa och gosa med min lilla skatt.
Nu ska jag gå ner och slappa framför TV:n och se veckans bästa program - Anna Pihl.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment