Inte så kaxig

Jag känner mig inte så kaxig idag. Inte igår heller. Kaxig var jag när jag hade parkerat bilen igår morse utanför jobb - fickparkerat. De som känner mig vet att jag hatar och har svårt för att fickparkera. Men kaxigheten höll inte i sig länge. Några meter från bilen snubblade jag på en kant från en marksten som låg ojämnt på trottoaren. Föll pladask rakt fram. Lyckades få min vänstra hand under mig, knuten och fick den rakt in i bröstkorgen. Kände med en gång att det gjorde jäkligt ont. Men sen kom nästa problem. Att ta mig upp.

Pga min muskelsjukdom har jag svårt att resa mig upp om jag sitter på golvet. Jag måste kunna stå på knä och häva mig upp med hjälp av armarna. Men det är svårt att stå på knä när man har skrapat upp dem :o( Det ganska ont. Det är så förnedrande att inte kunna resa sig upp, det är en sådan knäpp på självförtroendet. Det är en sån naturlig sak för alla andra att bara resa sig upp men inte för mig. Så vad göra när man sitter där på marken och inte en människa i sikte som kan hjälpa mig? Jag fick kasa fram till trottoarkanten och med hjälp av bilarna där häva mig upp på dem. Tur klockan bara var 6.40 så ingen såg...

Linka bort till parkeringsautomaten och betala, torka tårarna av förnedring och smärta och sedan linka bort till jobb. Tvätta av mig och starta datorn. Sedan skulle jag bort och ta ett blodprov inför magnetöntgen i morgon. Linka lite till. Vänta. Bli stucken och mjölkad på blod. Linka tillbaka och vänta på min chef. Kände att det gjorde mer och mer ont när jag andades. Ringde vårdcentralen och fick en tid 1 timme senare för koll av revbenen.

Och jodå, 1 eller 2 revben brutna. 6-8 veckor innan det är läkt. Inget att göra åt mer än att äta smärtstillande. Så, här sitter jag idag. Försöker jobba lite hemifrån samtidigt som jag räknar timmarna tills jag kan ta nästa dos med smärtstillande. Natten var hemsk. Fick inte mycket sömn. Det var obekvämt hur jag än låg.

I morgon måste jag in till jobb på ett möte och jag måste göra min magnetröntgen av hjärtat inför min operation. Sedan får jag se hur jag mår resten av veckan. Jag är som sagt inte kaxig :o(

Min operation ja. Den 3 februari är det dags. Jag är nummer 2 för operation den dagen och jag tyckte att de sa att jag ska vara där 9.30. Tåget tar 3 timmar.... Jag ska mao åka med tåget 6.28 från Malmö. Hur dags måste jag då inte åka från Svedala? Då är jag dessutom framme precis när jag ska vara där. Vet inte om de ska göra några undersökningar innan, gissar att jag dessutom ska fasta eftersom jag ska sövas. Känns inte som en jättebra lösning... Bara att hoppas att ingen annan på tåget runt omkring mig äter... Men nu ska det bli gjort i alla fall och jag hoppas verkligen att de lyckas denna gången så jag har ett problem mindre. Sen har jag bara min förbannade muskelsjukdom men den slipper jag ju aldrig ifrån.

Ibland önskar man att livet var annorlunda :o(