Monday, November 16, 2009

Älmhult tur och retur

I fredags åkte jag och mini-bus till morfar i Älmhult. Vi tog ett tidigt tåg för att vara framme i god tid innan lille Mr skulle riskera att bli trött och grinig... Jag skulle tagit det senare tåget som gick en timme senare, då hade jag varit framme fortare...

Strax efter Killeberg kände jag att tåget började köra saktare men jag tänkte att det väl var ett spårabete eller något. Strax innan Älmhults station stannar tåget. En röst i högtalaren talar om att tåget förlorat drivkraften och de måste försöka starta om tåget. Det skulle ta några minuter. Yeah, sure. Testa 1 timme och 40 minuter!

Efter ca 15 minuter talar de om att de kan inte starta tåget och de ska ge sig ut på spåret för att se vad som är felet... Tågvärdar går genom tåget utan att stanna när någon frågar dem något. 10 minuter passerar utan att det händer något. Sedan säger rösten i högtalaren att det är ett fel ovanpå tåget, något är sönder. Ett tåg norr ifrån ska komma och bogsera oss tillbaka till Osby. Jag ringer pappa som vid det laget undrar var vi blir av. Han sätter sig i bilen för att köra till Osby och hämta oss (26 km enkel väg). Vi väntar och väntar och passeras av än det ena tåget än det andra. Inget tåg verkar intresserat av att bogsera oss... Och ingen fungerande toalett på tåget och ingen fungerande dricka automat. Detta var väl ett av få tillfällen när jag varit glad att Benjamin fortfarande har blöja!!! Hur förklarar man annars för en 3-åring att han måste hålla sig för toaletterna funkar inte?!

Benjamin har under större delen av tågresan varit jätteduktig (även om han tyckte att vi skulle stiga av i Höör - då räckte det med tågresa för honom sa han). Men vid detta laget började han bli en aning otålig och grät emellanåt och undrade varför vi var tvungna att sitta där. Då hade det kanske gått 1 timme sedan tåget stannade.

Plötsligt släcker de ljuset i tåget utan att informera om det. Ute var det mörkt vid det här laget och det snöade. Inne i tåget blev det helt bäckmörkt. Gissa hur glad en 3-åring blir av det? Lägg där till redan uppretade medpassagerare som inte precis lugnade en 3-åring. Han satt i mitt knä och grät. Han ville inte ens äta godis!

Efter 1 timme och 30 minuter fick vi reda på att ett tåg skulle bogsera oss in till Älmhult (vi var ca 2 minuter från stationen så det var ju det mest logiska hela tiden...). När jag försökte ringa pappa för att säga att nu skulle vi stiga av i Älmhult istället för Osby kunde jag inte komma fram på hans mobil. Snabbt fick jag ringa hem till Gunilla och hoppas att jag kunde komma fram till henne och att hon var hemma och be henne försöka nå pappa. Och det kunde hon. Så, pappa körde 5.6 mil i onödan för att Skånetrafiken lämnar så missvisande direktiv och så inkorrekt information.

Efter 1 timme och 40 minuter stillastående fick vi till slut stiga av tåget, mäkta förgrymmade och förbannade. Jag var så arg så kinderna blossade! Men Benjamin var en äkta kämpe under hela tiden. Så himla duktig så när vi kom hem igår fick han en stjärna på sitt "dukig-schema".

Igår när vi åkte hem var det med blandade känslor jag satte mig på tåget. Benjamin hade varit stökig på morgonen hos pappa så jag tänkte att det kunde ju bli en munter tågresa hem med honom och hans trotsiga humör. Men nä, så fort vi steg på tåget var han så duktig och snäll igen. Men tro inte att denna tågresan kunde avlöpa friktionsfritt. Nä, vi blev stående i 30 minuter i Eslöv för att ett godståg blockerade spåret...

Behöver jag tillägga att jag är såååå arg och irriterad på Skånetrafiken? Jag har skickat ett argt mail till dem och även förklarat att jag tänker åberopa resegarantin och att jag vill ha kontanter tillbaka, ingen jävla fribiljett här inte! Jag kommer även yrka på att få tillbaka milersättning för pappas 5.6 mil i onödan för att de inte kunde bestämma sig. De borde dessutom fatta att det säkert var många som skulle av i Älmhult som skulle transportera sig vidare på något sätt. Förmodligen var det fler som skulle bli hämtade och som kanske körde i onödan till Osby.

De vill att vi ska åka kollektivt men då måste väl för 17 kollektivtrafiken fungera och framför allt måste de gå en kurs i hur man informerar i sådana här lägen.

Jag är bara glad att själva tågresandet i sig verkar funka för Benjamin till skillnad från bilresandet som är en plåga just nu.

1 comment:

Anonymous said...

Ja, troligen sa det ar