Orkar inte ens bli arg...

...utan blir bara ledsen. Stora tårar rinner ner för kinderna och jag känner mig så jävla misslyckad. Det gäller jobb... Jag är så glad att jag är sjuskriven och slipper gå dit på nästan ett år. Och jag hoppas vid min gud att jag har hittat ett annat jobb innan det är dags att gå tillbaka i januari nästa år. Vad handlar då detta om?

Vi har anställt en ny kille på en ny tjänst, som webbkommunikatör. Innan jul fick jag veta vad han får i lön och det skiljer väldigt mycket från min lön. Närmare 10 000 kr mer i månaden får han. Jag blev milt uttryckt ganska arg. Kontaktade facket och fick av dem veta att jag ligger på tok för lågt i lön (har ca 7000 kr för lite i månaden utifrån deras rekommendationer) och att jag skulle ta ett samtal med min chef. Det samtalet hade jag i tisdags där jag bad att få veta vad denne nye kille ska göra, vilka ansvar han har. Nämnde inte att jag vet vad han får i lön. Och efter hennes utläggning kunde jag förstå att han får en hög lön. Han kommer vara teamledare med samordningsansvar bla. Men min lön är ändå 7 000 kr för låg men jag kan köpa att han kanske har 3000 mer än mig.

Så jag tog upp frågan om medarbetarsamtal, lönediskussioner och att min lön är på tok för låg. Bla, bla, bla börjar då chefen. Hon håller med mig att lönerna inom regionen är ett skämt, att hon fick gå ner i lön när hon tog detta jobbet och nämner andra hos oss som också har fått gå ner i lön. Att det är ett val man gör att jobba i den offentliga sektorn. Att vi har politiker som styr, att de på förvaltingsnivå inte kan göra så mycket åt våra löner, de har bara det generella påslaget att jobba med. Ger de mig mer måste någon annan få mindre....bla, bla, bla....

När jag sedan tar upp frågan om vad jag kan göra för att förbättra min lön....tja....det ligger ju mig i fatet att jag inte har en teoretisk utbildning, säger hon. Jag har fått min informatörs/kommunikatörsutbildning via en folkhögskola som var mer praktiskt inriktad. Men så arbetar jag ju också praktiskt så det passar ju utmärkt. Sedan tycker hon att jag saknar det drivet man får när man har en teoretisk utbildning, mao tycker hon att jag är långsam. Jag gör mina arbetsuppgifter! Jag håller mina deadlines.

Det var det hon antydde igår. Vi ska ha ett medarbetarsamtal lite längre fram där frågorna ska lyftas igen. Men just nu ser jag inte meningen med det samtalet. Hon har ju redan sin bild klar och det verkar inte som om jag kommer kunna bättra mig för att få en högre lön.

Smällen kom så idag. De har hittat en vikarie för mig. Hon kommer få 6500 kr mer än mig i månadslön. Så pengarna finns ju! Hon ska vad jag vet göra samma jobb som jag har gjort i fem år. Jag ser det som att jag helt enkelt inte är värd mer i lön, de nedvärderar mig å det grövsta, tycker jag suger på mitt jobb och får mig att må så mycket sämre än jag redan mådde, rent psykiskt.

Vill ni höra en komisk twist på det hela? Eftersom jag nu är sjukskriven på 100% är det mycket som hänger i luften som ingen tar tag i förrän den 1 februari. Jag gick då med på att svara på frågor från den byrå vi jobbar med som ska ta fram en presentationsbroschyr av vår förvaltning. Den ska vara klar i slutet av februari så det brinner lite i knutarna och kan inte vänta tills min vikarie kommer. Det finns inte heller någon annan som kan sätta in min vikarie i mina arbetsuppgifter så jag gick med på att komma in och visa min vikarie var saker finns, vad som behöver göras och prioriteras. Jag skulle även kontera fakturor som kommer eftersom det måste göras innan deadline den 20 januari för att de ska komma in i rätt årsbokslut och sånt. Jag skulle även avsluta vissa saker som jag har liggande. Detta mot att jag skulle få lägga till timmarna på min flex.

Nu fick jag veta att det får jag inte, lägga till timmarna på min flex. Jag måste i så fall meddela FK att jag jobbar några timmar under dessa två veckor så att de kan göra ett avdrag för det och att jag får lön från jobb för de timmarna. Alla vet hur FK är, de har redan börjat prata om rehabiliteringsplanen för min del (ja, den rehabiliteringen är ju att lillebror ska komma ut men FK vet inte vad foglossning är, var man har ont när man har det så det förstår inte de....). Ska jag då säga att jag jobbar några timmar ändå fast min läkare har sjukskrivit mig på 100%, jamen då kan det ju inte vara så farligt med min foglossning och varför är jag då sjukskriven..... Nä, jag tänker inte strula med FK och min sjukskrivning. Så tidigare idag sa ja ok till att svara på mail och telefonsamtal från byrån utan ersättning och att jag skulle komma in och visa min vikarie rutinerna utan att få något för det, bara för att visa mig från min snälla sida. Men de andra sakerna jag skulle fixa får vänta till vikarien kommer. Ha! De pissar på mig! De skrattar åt mig. Jag är så jävla naiv som tror att jag ska få något för att jag ställer upp "gratis" och hjälper dem.

Jag känner mig krossad, nedtryckt i skorna, liten, hjälplös och vill helst krypa in under en sten och glömma att jag finns. Jag skulle städat här hemma, dammsugit så att det var någorlunda rent till helgen men nä, varför? Varför bry mig om något?