Igår var det dags för rutinultraljudet av vårt lilla busfrö. Allt såg jättebra ut, när vi väl fick titta på den. Den var lika envis denna gången och inte så villig att samarbeta så att BM kunde ta sina mått och ville inte visa sitt ansikte några längre stunder. Den låg mest och tittade in mot min rygg. Men på bilden ovan lyckades BM fånga ansiktet i profil i alla fall. Hon lyckades även fånga annat lite längre fram under ultraljudet :o)Hon mätte i alla fall ventriklarna i hjärnan, skallen, kollade på lillhjärnan, kollade så att överläppen såg hel ut och att näsan var fin (kollade efter läpp, käk och gomspalt), kollade hjärtat, njurarna så att där var ordentligt flöde till dem, kollade magsäcken, benen och fötterna/hälarna. Vi kunde tom se de små tårna. Favoritställningen var med benen korsade så BM hade inte så lätt att tillfredställa vår önskan om att se vad det var för en krabat som gömde sig där inne. Bebis var en aning blyg och BM försökte både en och två gånger.
Men vi hade en snäll Bm som verkligen kämpade och var lika envis som bebis och till slut vann hon och bebis avslöjade sig. Det var inte vad jag trodde, det är ytterligare en liten pojke som gömmer sig där inne. Vi kunde tom själva se det. Det är i och för sig enklare att se det på pojkar med blotta ögat och vi kunde se både snopp och pung. Som sagt, bildbevis finns men det tänker jag inte lägga ut här. Måste ju skydda bebis integritet lite :o)
Som jag misstänkte så ligger moderkakan fram. Den låg till höger på KUB-testet men har nu glidit fram. Det är anledningen till att jag inte känner bebis lika starkt som jag kände Benjamin. Annars spelar det ingen roll att den ligger i framvägg. Bara den inte glider neråt för då täpper den till utgången ;o)
Sedan blev jag flyttad till den 4 april. 4 dagar tidigare än jag tidigare räknat med. Inte fel att det blev åt det hållet. Så plötsligt var jag i vecka 18+0 igår. Tjoho!
En pojke till, där ser man. Jag trodde faktiskt på en flicka denna gången. Skrocket talade för en flicka men även skrock kan ha fel :o) Egentligen är det ju enklare med en pojke, jag vet ju hur de funkar liksom. Vi har redan en massa pojksaker, pojkkläder och det blir ju bara till att spara ännu mer nu.
Bebis rum hade vi ju ändå tänkt måla vitt med en turkos fondvägg. Jag ansåg att det funkade lika bra till en flicka om man la till rosa detaljer men nu blir det ju helt rätt ändå. Och jag kan fortsätta virka på min blåa filt och avvakta med den rosa. Jag har även beställt mer garn som jag ska färga och hade tänkt färga det turkost redan innan jag visste att det var en pojke. Och egentligen, vi hade bara kommit fram till ett pojknamn och jag kunde inte hitta något flicknamn som jag gillade. Jag har tom två namn nu som jag gillar till bebis. Det ena kom Benjamin på och det andra fastnade jag för själv.
En liten gosig pojkbebis kommer alltså till oss i april. Kan ni fatta? Vi ska ha en yttepytte bebis till????!!!! Ett mirakel. Jag har svårt att fatta det. Vi tittade på Benjamins första 6 månader på DVD, ett bildspel som vi gjort. Så liten han var, så fantastikt med alla de gester, miner, små händer och fötter. Åhhhh!!
Jag följer en del fotobloggar och en av dem fotograferar många nyfödda. Man ska tydligen fotografera dem de första 14 dagarna om man vill ha de där harmoniska gosiga fotona där de ligger i fosterställning. Så det är vad jag ska göra direkt när vi kommer hem från BB. Jag vet redan vilja grejer jag ska ha med. Det svarta tyget som bakgrund och sedan lammfällen och den virkade filten. Och så ska bebis vara naken på en del kort, liggande på mage dock :o) Så man kan se hela kroppen utan dumma blöjor i vägen. Åhhhh!
Jag ska bli mamma igen!!!
No comments:
Post a Comment