Är vi galna....

...som idag kommer boka semesterresa till Italien till sommaren? Bebis kommer vara lite mer än 2 månader om den "håller tidplanen" (till skillnad från storebror). Är vi galna? Vi kom att prata om det igår igen när Bemi tittade på filmen från sommarens semester och frågade när vi skulle åka och hälsa på "Ippa" igen. (För er som inte vet så var Ippa (Filippa) en av lekledarna på minilandet på resorten, Bemi blev lite kär i henne...) Vi kom då på att de släpper lägenheterna på Riva idag. Är man medlem i vissa fack m.m. så har man 20% på boendet på Riva, så det är de rabatterade lägenheterna som släpps.

Vi tog ett snack med Rogers föräldrar som tidigare varit lite tveksamma pga kostnaden (det är trots 20% rabatt DYRT men för oss ack så värt pengarna). Men nu var det annat ljud i skällan. Vi lät Bemi fråga - vi är väl inte dumma? Vem kan motstå hans fråga "Jag vill åka till Italen*, bada i poolerna och träffa Ippa. Vill du följa med farmor?" Och jodå, de ville följa med nu. Men frågetecknet denna gången gällde snarare bebis. Går det att resa med en sådan liten? Tänk om det händer något med bebis så att den inte är frisk och vi inte kan åka? Näääääää! Det räckte att vi fick en liten neo-bebis som glömde bort att andas när han kom ut.

Denne lilla Loppa kommer må perfa och det kommer vara så smidigt att resa med bebis. Mat har jag ju med mig gratis (hoppas vi) och flyg för bebis kostar endast 164 kr. Sedan är ju de varma goa poolerna på hotellet perfekt för bebis. Den kommer älska att bada med sin mamma i de poolerna, vi ska BO i poolerna :o) Ok, pappa kan få bada ibland med bebis så kan jag bada med Mr Bus.

För att underlätta själva resandet, som trots allt tar ganska lång tid i och med att vi först ska över till Kastrup, sedan flyga i *öh* 2-3 timmar och sedan köra bil i 3 timmar, är det nog bäst att vi stannar i två veckor ;o). Så det ska vi faktiskt göra! Om så hela semesterkassan går åt till dettta, eller alla skattepengar, så struntar jag i det. Om vi så får äta pasta under hela föräldraledigheten, så strunt i det. Bara vi får komma till vårt älskade Italien!

Jag lever fortfarande på minnet av sommarens semester och blir helt varm i kroppen när jag tänker på hur underbart det var där. För en gångs skull kände jag verkligen att jag kunde gå ner i varv under en utlandssemester och det var så smidigt med Benjamin. Han trivdes så bra där och vi hade nästan inga konflikter med honom, framför allt inte när vi var vid poolen. Han älskade möjligheten att bada, leka, bada, leka.

Åh, jag är så glad! Jag känner sådan frid i kroppen av att veta att jag ska få komma tillbaka dit. Vi har tom önskat samma lägenhet för den låg så perfekt. Och Bemi kommer älska att ha farmor och farfar med sig. Man kan gå på fina promenader där inne på området, något som både farfar och Bemi brukar gilla.

Nu är det bara att hoppas att där är ledigt så klart, att vi får en lägenhet, men det är jag nästan 100% säker på! Åhhhhh! Visst är vi inte galna?

*Bemi kan inte säga Italien så det blir Italen. Jag har inte stavat fel ;o).