Det var visst en tand

Ja, det var nog en tand som spökade och orsakade feber i söndags. Igår var han feberfri när Roger var hemma med honom och under förmiddagen såg Roger att en ny tand har spruckit igenom i nederkäken. Tand nummer 7. Han brukar ju få feber dagen innan en ny tand dyker upp. Vi börjar känna igen mönstret. Men problemet är att man ju aldrig vet om det är en tand eller om han är "sjuk" den dagen han har feber. Eftersom han var förkyld kunde det ju lika gärna vara kopplat till det.

Men idag när Roger tog tempen innan de stack till dagis hade han 37.8 och enligt dagis är det egentlign på gränsen till feber. Så vi får väl se om de ringer och vill att vi hämtar honom. Vi är så osäkra på hur man ska göra i såna situationer, nybörjare som vi är.

Vi har märkt att Bemi är mycket lugnare när han är hemma med bara en av oss. När sen både Roger och jag är hemma är det precis som om han ska spela ut oss mot varandra. Lite tidigt att börja med såna tendenser tycker vi. Men han är ju smart vår lille kille. Men vi får akta oss och snacka igenom allt innan vi säger bu eller bä till honom redan nu för vi vet vad som väntar i så fall.....

Min hälsa kanske jag ska rapportera lite om också. Fick tag på min läkare igår och jag har nu höjt dosen medicin till det dubbla *hm* så får vi se hur kroppen reagerar på det. Jag ska kontakta läkaren i slutet av veckan igen (jag har ju tillgång till att kolla upp hans mailadress i och med att jag också jobbar inom Region Skåne och kommer åt den interna telefonkatalogen....). På läkaren lät det som om det var denna medicinen eller den jag hade innan som var alternativet. Han sa tom att vissa patienter mår bättre utan medicin och undrade hur jag kände inför det. Men det var ju för att jag inte mådde bra utan medicin som jag sökte läkarvård från början...

Jag tycker dock det borde finnas något annat att göra, någon annan medicin om inte detta skulle hjälpa. Det är som att välja mellan pest eller kolera. Med den förra medicinen blev jag jättedålig i magen (då menar jag JÄTTEdålig), jättetrött men pulsen blev lägre och extraslagen lite bättre. Med denna medicinen mår jag allmänt bättre, inte lika trött, ingen påverkan på magen alls men när jag väl får extraslag är de hemska. De kommer mer i attacker nu än innan. Innan var de där mest hela tiden men inte lika täta. När jag får mina attacker är varannat hjärtslag ett extraslag (har lyssnat med stetoskop så jag vet!) och jag känner mig som om jag inte vågar vara själv.

I natt vaknade Roger av att jag skrek "Hjälp mig" och när han väckte mig slog hjärtat helt fel och jag mådde så kasst. Yr, illamående, svårt att andas och extraslag. Så förmodligen var det därför jag skrek hjälp mig för att jag mådde så dåligt. För det är exakt så det känns "snälla hjälp mig, få hjärtat att sluta". Roger verkade lite ororlig i natt och sen även i morse. Var du det?

Usch ja. Känner mig lite deppig idag. Är väl rädd att det inte ska gå att få bukt med detta eländet. Att jag måste leva med extraslagen. Vill inte må så här varje dag. Hade jag haft pengar hade jag tröstshoppat en massa scrapsaker som kunde få mig att glömma för en stund. Scrappingen är effektiv på det sättet, jag är så totalt inne i mitt pyssel när jag sitter där vid mitt skrivbord så jag känner inte extraslagen och mår genast bättre. Förmodligen slappnar jag av också, det kreativa är ju en stor del av min personlighet.

Att det sedan har vällt in en massa nya scrapsaker på den svenska marknaden nu efter den stora mässan i USA gör ju inte shoppingbegäret mindre. Det har kommit så fräcka papper med dödskallar på (ja, jag har en dödskalleperiod just nu), så många nya roliga dekorationer och min inspiration bara flödar när jag ser alla fina nya saker. Men jag har en superkass månad rent ekonomiskt. Fick knappt ut några pengar från FK denna månad, jag hade väl räknat fel och varit för snål när jag begärde ut dagar. Vi vill ju spara så många föräldradagar som möjligt som vi kan ta ut kommande år och få mer ledigt tillsammans.

Jag hoppas få lite extrapengar nu i september i stället så att jag kanske kan shoppa lite på mässan i Helsingborg den 29:e. Men sen måste jag spara. Vi ska ju till Gran Canaria i december och jag har lite kvar att betala på resan. Jag får väl spela på lotto eller nåt och vinna lite pengar...

Nä, nu får jag nog ta och jobba lite. Chefen kom precis *ler*. Jag får fortsätta tycka synd om mig själv någon annan gång.